IF YOU NEVER LEAVE HOME, NEVER LET GO, YOU'LL NEVER MAKE IT TO THE GREAT UNKNOWN.
Tjohej! Jag och Linda sitter i en buss påväg till Åbo. Där ska vi hälsa på Jessica och gå på Österbottniska Nationens julfest. På lördag hakar vi på Ika och Malin tillbaka till Närpes där det ska firas lillajul. Återvänder till vardagen på söndag.
Dessutom är min dator på service så det blir nog ganska tyst här de närmaste dagarna. Bara så ni vet var ni har mej. Peace!
IF YOU COULD SOLDIER ON, HEADSTRONG INTO THE STORM, I`LL BE HERE WAITING ON THE OTHER SIDE.
Det här (och resten av Until Junes skiva Young&Foolish) är vad jag lyssnat på de senaste dagarna. Ifall nån undrade.
I HAD THE FORTUNE OF A SECOND CHANCE, I KNOW THE REASON WHY WE ALL SHOULD DANCE. I`VE SEEN THE END AND ALL YOU HAVE TO DO, IS ALWAYS HOLD TRUE.
Dagens impulsshopping och en tredjedel av min bokhylla.
Jag har en gigantisk last här i livet, nämligen böcker. Det finns inget som är lättare att impulsshoppa. Även om jag har flera böcker som ligger hemma och väntar på mig klarar jag inte riktigt av att lämna en intressant bok i affären. När jag går på stan och vill slappna av en stund går jag till Suomalainen Kirjakauppa och klämmer på varenda fantasybok jag hittar på den engelskspråkiga hyllan. Problemet är att jag nästan aldrig kommer därifrån utan att ha köpt något.
En tredjedel av mig skulle vilja köpa alla böcker jag ser - nya och gamla, bra och dåliga - och bara få leva omgiven av böcker. Att ha en välfylld bokhylla och att få ha vackra och bra böcker som ligger lite här och där får mig att må bra.
En tredjedel av mig är alltför ordningssam och har svårt med halvfärdiga saker. Den delen av mig vägrar att ha böcker jag inte läst och inte ens tänker läsa i min bokhylla. Allt som finns där ska jag kunna rekommendera åt andra, och köper jag nåt dåligt hamnar det på loppis.
En tredjedel av mig är boksnobb. Jag läser (nästan) bara en genre - fantasy all the way. Dessutom ska böckerna vara nya och jag ska äga dem. Jag har gett upp det här med bibliotek. Känslan av att få bläddra i orörda sidor och att för första gången få böja bokryggen så att boken börjar se läst och tummad ut - KÄRLEK.
AND IF I LISTEN TO THE SOUND OF WHITE, SOMETIMES I HEAR YOUR SMILE AND BREATHE YOUR LIGHT.
Ojdå. Känner mig aningen mör efter den här dagen. Satt på Tritonia och skrev uppsats 9-18. Klappar mig själv på axeln för att ha lyckats sätta mig in i ett ämne och producera tio sidor text på tre dagar. Men lite rörig i bollen blir man nog. Genast uppsatsen var klar bar det iväg till Sundom på ledarteamträff där hjärnan gick på högvarv hela kvällen. Nu har jag just kommit hem och helst skulle jag inte vilja tänka alls på några dagar. Imorgon blir det dock både jobb och uppsatspresentation, och sen borde jag sannerligen ta tag i magistersuppsatsen. Känns som att det hopat sig en aning nu. Som tur är tar jag timeout igen redan på torsdag då jag och Linda sticker iväg till Åbo. Man måste ju ha lite balans här i livet. Lika delar jobb och roligheter! Tummen upp för det.
YOU KNOW WE ARE SO ALIVE THAT EVEN IF THEY KILL US WE WOULD NEVER DIE.
En Närpeshelg igen. Börjar kännas som en vana det här. Nästa helg igen (kombinerat med lite Åbo) - jeppjepp!
Fredagen var allmänt småmysig. Dagen tillbringades med uppsatsskrivande på Tritonia och sen satt jag hemma och småfixade på kvällen (och blev chockerad av insikten att jag äger ett par ljusa jeans - därav bilden) innan jag hoppade på sista bussen till Närpes. När jag inkvarterat mig hos Evelina&Anders mötte jag upp tjejerna på Logen för att fira allra bästaste Ikkis som hade födelsedag. Ljuvligare människa får man leta efter <3
På lördag blev det tidig väckning. Åkte till salongen med Evelina som gjorde mitt hår lite kortare, lite mörkare och lite rödare. Sen drog vi igång julstädningen och avslutade med att bygga en julgran och pynta inför söndagens julöppning. På kvällen blev det sen att köra runt tillsammans med Ika och Ann i några (många) timmar. När det blev dags att ta sig till Logen blev jag dock alltför trött och kastade in handduken.
När jag kom hem till syster hade världens tjockaste Nala plötsligt blivit fembarnsmor. Gulligulligull.
På söndag var jag fortfarande Volvo-vakt och inledde dagen med att hämta upp Ika, Ann och Malin. Sen satt jag på salongen några timmar och höll syster sällskap medan hon serverade glögg på julöppningen, innan jag återförenades med tjejerna som fortfarande befann sig i Volvon. Kändes smått nostalgiskt och fint med en bilhelg. Dessutom luktar mitt hår och mina kläder tobak nu vilket höjer nostalgifaktorn ännu mer.
Till kvällen hoppade jag och syster i bilen med kusin och Emelie och åkte mot Vasa. Den extrema dimman bör omnämnas. Att sen få komma in genom dörren och mötas av överrasknings-choklad när man varit godissnål hela dagen gör ju inte tillvaron sämre direkt. Jag ska låna ut min lägenhet oftare ;)
Och nu fick jag mitt i allt två töntar och en glöggburk på besök.
COME ON, SING LIKE WE USED TO AND DANCE LIKE YOU WANT TO, COME ON NOW AND OPEN YOUR EYES.
Ibland funderar jag över vad det är som gör att viss musik bara känns som "jag". Annan musik kan vara hur bra som helst och ändå inte fastna riktigt på riktigt. Jag har en extremt bred musiksmak, men faktum är att de artister jag lyssnar på regelbundet ändå är ganska lika varandra i stil. Jag kan i princip dela upp dem i tre kategorier och den första är helt klart den dominerande.
Singer/sogwriterkillar (och något enstaka bänd som nästan passar in) som Ben Howard, Matthew Perryman Jones, Joshua Radin, Bon Iver, Of Monsters and Men, Ray LaMontagne, Adrew Belle, Shawn McDonald, Amos Lee, Ron Pope, Greg Laswell, Ed Sheeran, Gavin DeGraw, Joe Purdy, Eddie Vedder, Denison Witmer, Jason Walker, Jon Foreman, James Vincent McMorrow, Mumford&Sons, David Gray, Mads Langer och Matt Walters här ovan. Och många många till. Sen har jag en liten tjejkategori som får vara med på ett halvt hörn. I den finns Missy Higgins, Birdy, Rosie Thomas och Maria Mena.
Blandade feelisbänd som Needtobreathe, Switchfoot, Augustana, Lifehouse, One Republic, The Fray, Sanctus Real, Until June, 30 Seconds to Mars och Matchbox Twenty.
Uddakategorin som innehåller musik jag lyssnar på regelbundet men som egentligen inte passar in någon annanstans. Hit hör först och främst Shinedown som jag älskar. En kvarlämning från mina yngre år när jag lyssnade på betydligt hårdare musik. Sen en del som inte riktigt passar in i de tidigare kategorierna så som Maroon 5, Kent, Hurts och Donkeyboy. Och så Hillsong förstås. Och Shane&Shane lite nu som då.
Sen konstaterade jag att det här med att dela in musik i kategorier inte är så lätt. Jag hade en klar bild av vem som hör till vilken kategori, men när jag började lyssna och fundera vad nån annan skulle tycka var det inte alls lika klart. Så den här indelningen är nog mest baserad på vilken känsla musiken ger mig.
Så nu vet ni det. Vet att det är en del av er som har liknande smak och uppskattar mina tips, så där fick ni en hel hög. Enjoy!
(Det här skrev jag igår, men eftersom jag hade så ovanligt stor blogginspiration passade jag på att spara till sämre dagar. Nu sitter jag egentligen på Tritonia och försöker panikskriva uppsats så att jag med gott samvete kan hoppa på bussen till Närpes ikväll. Tjohej. Ha en fin helg! )
GIVE ME MOTIVATION/GIVE ME ALL MY HEART`S DESIRES/SHOW ME SOMETHING GORGEUS/SHOW ME TIL MY EYES GET TIRED/GIVE ME ALL THE DRUMS AND/SHOW ME HOW TO PLAY THEM LOUD/SHOW ME HOW TO MOVE/WHEN I CAN`T FEEL YOU AROUND.
Jooo, alltså. Det här är vad jag gör istället för att skriva uppsats. Fastnade på Youtube. Så typiskt mig. Jag har mycket att göra, och medan jag undviker det jag borde göra mest av allt lyckas jag inte ens göra något av det andra - för det har jag ju inte tid med! Istället slösar jag tid på något helt onödigt...
Men iallafall. Dendär Taylor Swift-låten är lite av en guilty pleasure-låt för mig. Och jag blev smått förälskad i Landon Austins röst. Eller, hela honom för att vara riktigt ärlig.
SO WE OPEN UP THE DOOR, LET THE MUSIC TAKE US FURTHER THAN BEFORE. WE´VE OPENED UP THE DOOR, CAUSE MAYBE THERE`S AN ANGEL STANDING ON THE PORCH.
Bara så galet vackert. Och jag längtar ännu mer efter att få se The Hobbit.
Kom precis hem från sjukhuset. Även om jag haft några lite sunkigare veckor på sistone, med lägre motivation och högre värden, hade mitt långtidsvärde gått ner ännu mer. Så nu ligger jag äntligen på 8,5 - vilket är medelvärdet för typ 1-diabetiker i Finland. (Dansar en liten glädjedans.) Nästa mål är 8,0 eller lägre. Och i längden att jag ska lyckas övertala min läkare att ge mig insulinpump. Tänk så mycket lättare livet skulle bli då.
Nu borde jag egentligen fortsätta mitt uppsatsskrivande men då det finns så mycket annat som tar utrymme i min hjärna och jag är så trött. Förstår inte var jag ska hitta nån pluggmotivation den här hösten.
WE CAN LEARN TO LOVE THROUGH THE DARKNESS AND THE LIGHT, I`M ON YOUR SIDE, OH I`M ON YOUR SIDE.
Ååh, det är så mycket diskussioner på gång överallt. Det är bara att gå in på Facebook eller Twitter så blir man överöst med åsikter om Israel/Palestina-konflikten, homosexuellas rätt att adoptera eller Sverigedemokraterna och rasismen. Idag har jag känt mig extra bombaderad. Och jag beundrar på sätt och vis alla de människor som har en åsikt och kämpar för det de tror på. Men samtidigt funderar jag över vad allt detta argumenterande egentligen leder till. Hur ofta lyckas man egentligen få någon att ändra åsikt genom att argumentera mot dem - hur civiliserad eller respektfull man än är? Jag kan förstås se det positiva i att svåra frågor lyfts fram och får tid och plats i det offentliga rummet, men jag drabbas ändå av en viss uppgivenhet. Och jag grips också av en stor ovilja att offentligt ta ställning i frågor eftersom jag inte vill bli förknippad med de respektlösa, kalla, inskränkta människor som kastar sina åsikter i ansiktet på varandra utan minsta försök till förståelse för någon annans situation - oberoende av vilken sida av frågan de argumenterar för. Jag blir så ledsen. (Sen finns det alltid undantag, och de människor som lyckas argumentera med respekt och förståelse gör mig lycklig i själ och hjärta oberoende av vilken åsikt de har. Kaj Korkea-Aho är min stora förebild.)
Missförstå mig rätt. Jag har rätt så klara åsikter om vad som är rätt och fel. Men jag har insett att verkligheten sällan är så svartvit som teorin. Och oberoende vad jag säger, eller hur rätt jag tycker att jag har, finns det alltid någon som missförstår mig, alltid någon aspekt jag inte tagit hänsyn till, något jag inte riktigt tänkt igenom tillräckligt, något jag misslyckas med att förklara och någon som blir sårad. Och om jag med mina argument ändå inte lyckas förändra någons liv till det bättre - då är det inte värt det.
Missförstå mig rätt igen. Jag älskar att argumentera och diskutera - det spelar ingen roll om vad. Jag blir t.ex. alldeles överlycklig när människor ifrågasätter min tro och mina värderingar (så länge det inte är på ett hånfullt sätt förstås), eftersom jag då tvingas tänka igenom saker själv för att kunna formulera mina åsikter. Om något är sant - då håller det att ifrågasättas. Och om det inte är sant - då är det väl bara bra att det rasar och jag tvingas tänka om. Men jag vill diskutera face to face, med människor jag känner och har en relation till. Så att jag kan vara säker på att de vet att jag bryr mig och respekterar dem även om vi har olika åsikter.
Missförstå mig rätt igen. Jag försöker på intet sätt framställa det som något negativt att ha en åsikt och göra den hörd. Jag kände bara ett visst behov av att reda ut mina egna tankar kring allt och fundera över om jag själv ska ta ställning eller inte. Och kan nu konstatera att jag inte kommer att uttrycka några åsikter om du inte frågar mig om dem när du träffar mig.
YOU HAVE OPENED UP A NEW DOOR, SO BRING ON THE WIND, FIRE AND RAIN.
This is not good. Sitter på Tritonia och gör research för en random uppsats jag ska skriva och kommer på en massa fina gradu-ideér som inte har något alls att göra med det jag tänkte skriva om från början, det jag skrev om i kandidaten. Men oj vad roligt det skulle vara att få skriva om något som faktist intresserar en. Men min handledare kommer inte att bli glad...
I NEED TO KNOW JUST HOW YOU FEEL TO COMFORT YOU, I NEED TO FIND THE KEY, LET ME IN, INTO YOUR HEART, TO FIND YOUR SOUL.
Idag blir det dagbok i bildformat. Here we go.
Påväg till jobbet - pigg och glad som ni ser.
Började morgonen med intressanta diskussioner med Julia, Stefan och Anders. Det är på kontoret det händer.
Kesmosallad till lunch. Den ser tyvärr inte lika god ut som den vanligtvis brukar.
Jobbade lite till.
Insåg för första gången någonsin att min mor och jag har skrämmande lika handstil.
Jobbade ännu lite till.
Åkte hem till lägenheten med nyupphängda julgardiner. (Nej, jag brukar inte börja julpynta särskilt tidigt - problemet är bara att de enda andra gardiner jag äger är så "våriga" att man känner sig smått missanpassad när man använder dem i november.)
Fick besök av Hanna och diskuterade som vanligt filmer och böcker. Och en massa annat också.
Låg på sängen och fotograferade mig själv medan jag filosoferade tillsammans med Hanna.
Kokade gröt (som med fördel serveras med honung, grynost, solrosfrön och banan. NAM.) och påbörjade andra boken av "The deed of Paksenarrion". Första boken tvingade jag mig igenom av ren envishet och om inte den här lyckas övertyga mig måste jag nog ge upp, även om jag avskyr att lämna böcker på hälft.
AND ALL, ALL, ALL OF MY LIGHT IS FOR YOU, AND HOME, HOME`S ANYWHERE YOU ARE TOO.
JAG. ÄR. SÅ. GALET. TRÖTT. Men på väldigt bra humör ändå. Kan konstatera att jag jobbat nästan femtio timmar den här veckan (och då jobbar jag egentligen halvtid) och det har varit intensivt mest hela tiden. Men roligt. Jag mår bra av att vara sysselsatt och jag mår bra av att få vara fysiskt trött istället för psykiskt trött.
Igår blev det tjejkväll hos Cila och sen Logen tills valomerkki. De vackra människorna på bilderna nedan var mitt sällskap (och bilderna har jag stulit från Malins instagram). Kärlek till dem för att de är så fina och gör mig så glad. I morse vaknade jag till lyxfrukost bestående av bacon, äggröra och rostat bröd hemma hos Evelina&Anders. Sen hoppade jag på bussen till stan och mötte upp Johannes och Thomas för kinalunch och efter det blev det kyrka hela kvällen. Nu väntar sängen, en godispåse, limsa och en hel massa serier att se ikapp. Och imorgon ska jag vara alldeles totalt ledig. Så just nu är livet synnerligen behagligt.
BUT TIME HAS CHANGED NOTHING AT ALL, YOU`RE STILL THE ONLY ONE THAT FEELS LIKE HOME.
Jag befinner mig i Närpes once again. Det kan man ju bli lite glad över. Den här gången dock mest i arbetssyfte. Finlandssvenska pingst har ledardagar på SÖFF och jag sitter här i receptionen och tar emot anmälningar och är allmänt ordningssam. Men imorgon kväll när allt det här är slut, då blir det att träffas med en massa fina tjejer och dra iväg till Logen och lyssna på bästaste Alexandra. Fina grejer.
JUST LAY IT ALL DOWN. PUT YOUR FACE INTO MY NECK AND LET IT FALL OUT.
Det finns så många fina gitarrpojkar att förälska sig i...
AND YOUR HEART IS FIERCE, SO NOW YOU FINALLY KNOW THAT YOU CONTROL WHERE YOU GO, YOU CAN STEER.
Idag har jag haft så galet med energi! Förutom på förmiddagen då, på förmiddagen är jag sällan särskilt effektiv. Påbörjade iallafall flera projekt på jobbet och kom mig inte för att åka hem före klockan närmade sig sju. Och då bar det direkt iväg till gymmet där jag öste på med vikterna som aldrig förr. Nu har jag precis druckit te och pratat bort några timmar med Edith, och nu börjar tröttheten till sist smyga sig på. Men fler såna här dagar skulle jag inte tacka nej till. Imorgon igen tack?
Bilden är annars från photoshooten på familjefesten i söndags och det är bara mellanbarnet som saknas för att familjeidyllen skulle vara komplett.
AND IN OUR HONESTY, TOGETHER WE WILL RISE, OUT OF OUR NIGHTMINDS AND INTO THE LIGHT, AT THE END OF THE FIGHT.
Jag blir lite extra glad i hjärtat när jag tänker på vilken fin helg jag haft. Mer sånt här i mitt gråa höstmörker. Efter fem timmars sömn vaknade jag förvånansvärt pigg imorse. Åkte iväg till Sion klockan ett för att ställa iordning för dagens familjefest och öva med musikerna (tack Daniela och gänget - kul att få hoppa in med er!). Och vilken fest det blev! Barn, unga, vuxna, pensionärer och alla mittemellan. Tävlingar, intervjuer, pappa-teckningar, bönder, photoshoot och allmän festfeelis. Och när den festen var slut var det bara att åka vidare till nästa - som bestod av smörgåstårta och marängtårta hemma hos mamma och pappa med hela familjen. Vi hann behandla allt från julklappslistor till muddars vara eller icke vara. Och nu har jag en påse med lussebullar i skåpet och mår allmänt fint. Nedan följer bilderna för att bevisa att detta verkligen skett. Over and out.
KILL YOUR HEART AND NEVER TAKE A CHANCE, LOCK IT UP INSIDE A PICKET FENCE - THE ILLUSION OF CONTROL.
Gårkvällen blev ytterst lyckad! Så otroligt fina människor och så mycket roligheter. Började kvällen hos Fredde&Åsa, där högpunkten helt klart var när Fredde tog gitarren och sjöng sin egenkomponerade sång för oss. Galet vilken röst den killen har!! Passligt till midnatt tog vi en taxi in till stan och stövlade in på Rocktails där stämningen var på topp. Precis när allt var som bäst var klockan plötsligt halv fyra och så blev det ett gapskrattande långbord på Hese innan alla for hem till sitt. Bästa kvällen på länge! Tack alla som var med!
SEE THE LIGHTS ABOVE YOU GLOWING, OH, AND BREATHE THEM DEEP INTO YOUR LUNGS.
Rutinen de två senaste dagarna har bestått av sovmorgon, gym, kaffedejt på 1h+k och diverse trevligt kvällsprogram. Ikväll blir det inflyttningsfest hos Fredde och Åsa i Solf, och om 40 minuter ska jag hoppa in i taxin. Det här blir bra det här. Ska bara dra på mig en klänning hitta ett par skor. Ha en fin lördag människor!
AND SAY YOU`VE LOCKED SOME FIRE AWAY TO SET LIGHT TO ME SOME SURPRISING DAY.
Lallala. Den här veckan har jag balanserat mellan att vara ordentligt sjuk och lite väl aktiv. Jobb, trevliga luncher, bio, shopping, bandövning och annat trevligt blandat med sängliggande och överdriven konsumtion av serien Castle (maratonprojekt FTW). Men nu börjar magen vara i skick igen och imorgon kör jag på helt som vanligt - vilket innebär att träningen återupptas. När det gäller min diabeteskoll har det varit lite sämre den här veckan, med mycket höga värden och jag undrar om det har nåt att göra med att jag varit sjuk. Åtminstone vid infektioner stiger alltid blodsockret extra mycket. Men förhoppningsvis börjar det flyta på som vanligt nu när jag känner mig bättre. Ja, så mycket intressantare än så blir det nog inte ikväll. Adjö.
THIS IS THE END/HOLD YOUR BREATH AND COUNT TO TEN/FEEL THE EARTH MOVE AND THEN/HEAR MY HEART BURST AGAIN.
Ikväll har jag sett Skyfall tillsammans med Linda. Förväntningarna var riktigt höga och filmen levererade också. Skulle säkert ha känts ännu bättre om jag inte förväntat mig så jättemycket, men jag gillade den helt klart. Det enda som störde mig lite var att jag hört en del rescensioner och diskussioner om temat "Bond och M blir gamla", vilket gjorde att jag fäste mig mer vid alla såna grejer och att det kändes lite väl övertydligt/överdrivet. Men överlag - tummen upp, se den om du inte sett den!
Annars dras humöret ner en hel del på grund av att jag och min mage är osams. Ni som läst min blogg länge kanske minns att jag hade problem med smärtor i sidan av magen för nåt år sen, och det var tal om att det kanske var kronisk blindtarmsinflammation. Sen blev jag bättre igen (som vanligt, det här har kommit och gått sen jag var åtta år) och det lämnade liksom där. För två nätter sen vaknade jag av en grym smärta i magen igen och fick inte sova på resten av natten. Efter den första natten dämpades det något men jag känner fortfarande av det hela tiden och har svårt att skratta, andas djupt, lyfta benet och gå... Så promenaden från jobbet idag blev en av de jobbigaste på väldigt länge. Och egentligen borde jag väl ta mig till en läkare för att få reda på vad som är fel med mig, men jag orkar liksom inte gå igenom samma evighetsprocesser igen utan att få svar. Det känns som att jag bara har en massa krämpor hela tiden. SÅ gammal är jag ju faktist inte...
THERE´S NOTHING TO MENTION AND NOTHING HAS CHANGED.
I lördags rensade jag ur garderoben riktigt ordentligt och nu står två överfulla Ikea-kassar och väntar på att få åka till loppis. Så idag, när studiestödet trillade in på kontot, gick jag ut och uppdaterade mitt klädförråd med nya strumpbyxor, underkläder, en klänning, en kofta och jeans. Och jag var så duktig och fyndade så bra. Mest nöjd är jag med de perfekta svarta jeansen jag betalade 12,95€ för. Sånt kan man ju bli lite glad av. Nu är det bara mitt skriande behov av vinterskor som borde fyllas på något sätt.
Något i stil med de här skulle jag gärna äga. Och ett par högklackade vinterstövlar skulle inte heller sitta helt fel. Fast om vi ska räkna upp allt jag vill ha tar ju listan aldrig slut...
SILENTLY TRACING THE CRACKS THROUGH THE CHAOS.
Det här är en av de bästa filmer jag sett på sistone. Se den.
Jag får nog konstatera att den här veckan inte varit så bra. Eller rättare sagt de senaste veckorna. Vet inte varför det ska vara så svårt att erkänna. Det är väl fint att fokusera på det som är bra, men ibland måste man få erkänna att allt känns skit också. Det känns som att jag inte har rätt att säga att jag mår skrutt ifall det finns minsta liten positiv detalj nånstans. Men ibland känns det faktist blörk fastän tillvaron har en hel del ljuspunkter också. Ja. Det om det. Over and out.
LET`S PRETEND YOU`VE MISSED ME FOR A WHILE.
Please, just marry me already!
YOUR INTENTIONS, THEY DON`T FEEL QUITE RIGHT, SO YOU SHUT YOUR EYES AND TRY AGAIN, SWEET REDEMPTION IS JUST OUT OF SIGHT.
Såhär såg det ut i kyrkan ikväll. Goda smörgåsar och fina/galna människor. Har tillbringat eftermiddagen med att planera inredning och duka - något som inte är min starkaste sida. Men helt okej blev det ändå. Men efter en elvatimmars arbetsdag känns det fint att få kasta sig på sängen nu. Planen för morgondagen är att plugga med syster innan jag sen drar vidare på Uprising med Superhero-tema. Att klä ut sig eller inte - det är frågan...
AND YOU STAND IN THE WATER WITH YOUR ARMS CROSSED GROANING HALLELUJAH.
Tjohej. Hade tänkt visa en bild på mina knän som fortfarande är rödblågulalila och uppskrapade efter min allt-går-fel-dag i tisdags. Men det såg så äckligt ut att jag besparar er den synen. Se hade jag tänkt skriva nåt om hur stressad jag är över saker som jag inte kommer mig för att göra, men jag blir stressad bara av att försöka formulera mig så vi struntar i det. Däremot kan jag berätta att jag blev lite FKF-nostalgisk igår och har lyssnat på Toto sedan dess. Och nu ska jag iväg och jobba extra lång dag. Duka lite bord och springa runt som en yr höna i några timmar. Auf wiedersehen.