The Good Wife. Oh how I love you. Har haft väldigt dåligt med ork och inspiration att se tv-serier på sistone, egentligen ända sedan i somras. Men här om dagen tryckte jag impulsivt igång första avsnittet av The Good Wife och jag älskar, älskar, älskar det. Jag är lite fjantigt smålycklig över att äntligen ha något jag längtar efter att få se nästa avsnitt av. Har bara sett första säsongen än, men serien rullar som bäst på med sin sjätte säsong så det finns en hel del att njuta av.

Jag är ju lite svag för advokatserier sådär överlag men det här är till och med bättre än min favorit Suits. Serien har så många fantastiska karaktärer. Och starka kvinnor. Och allt är inte alltid svart eller vitt. Här har man både oskyldiga och skyldiga klienter och serieskaparna lyckas ofta förmedla så mycket utan att egentligen säga något alls. Jag är imponerad.

 

 

Sen är det bara att lägga in plåten i frysen (och hoppas på att du har lite större frys än jag) och vänta tålmodigt åtminstone fem timmar, gärna över natten. När ditt tålamod tar slut tar du fram plåten igen, låter den stå några minuter och skär sen upp plattan i mindre bitar. Det blir godast om de får stå en liten stund så att man inte behöver bita sönder sina tänder för att tugga. Give it a try!

 

 

Den här gången tänkte jag ge er en hel Spotifylista. Många av de låtar och artister jag redan tipsat om finns här men också en hel del andra. Det här är vad jag lyssnar på just nu. Nästan bara det här. Plus några av Spotifys instrumentala inspirations- och koncentrationslistor (till exempel den här som är lite konstig här och där men funkar extremt bra när jag behöver koncentrera mig).

 

Det blev lite tyst här. Jag gick och blev kreativ på andra ställen istället. Men inte med skrivandet som jag planerat. Istället har min lägenhet varit ett enda kreativt pysselkaos de senaste två veckorna. När jag städade undan julen ville jag uppdatera lägenheten en aning och sen slog inspirationen till. Så nu har jag uppdaterad ljusslinga, ny väggtext och nya fjärilar ovanför huvudkudden. Och det är bara det jag ändrat inne i mitt sovkrypin (lurade pappa att hjälpa mig bygga en improviserad himmelssäng förra vintern = det bästa jag någonsin gjort ungefär). Ska försöka knäppa lite bilder på annat jag sysslat med också. En annan dag.

Jag går numera på hela två skrivarkurser.

 

Nummer ett är en novellskrivarkurs på Arbis som började ikväll. Jag har aldrig skrivit noveller men jag tänker att man alltid kan pröva något nytt. Jag har överlag jättesvårt att skriva fiktiva saker och censurerar mig själv galet hårt och tycker att allt jag skriver bara låter fjantigt och pretentiöst (säger hon som ändå helst skriver dikter...). Sen att man också ska dela sina texter med de andra på kursen och ge varandra feedback är otroligt skrämmande. Så vi får väl se hur det går. Men jag var i alla fall inspirerad när jag kom hem ikväll.

 

Så inspirerad att jag anmälde mig till en andra skrivarkurs. En av mina favoriter, Tyler Knott Gregson, ordnar nämligen en trettio dagars onlinekurs under februari månad, så jag kunde inte låta bli att anmäla mig till den också. Write Yourself Alive heter den och mer info finns här om nån annan är intresserad.

 

Så nu är planen att jag ska använda mina lediga eftermiddagar till att vara kreativ. Får se om det alls är en hållbar idé, oftast skriver jag bara mitt i nätterna. Men man kan alltid försöka. När man har det så lyxigt som jag har, med fyratimmars arbetsdagar, gäller det att göra allt man kan för att ta vara på situationen.

 

"Show me a man who is willing to look me in the eye and know that his flattery is futile, and that his charm is in vain. Show me a man who knows that my heart is a lion that is not to be messed with, and that he should be careful about rattling the cage. Show me a man who does not underestimate me, a man who sees my strength, recognizes my ability, and is willing to match it with his own. I was not built to be a fragile porcelain figure, lamenting in desperate need of your affections. I will sit in the trenches with you and I will scale mountains by your side. Show me a man who sees that this soft spoken nature does not make me passive, and a man who knows he doesn´t want to learn that the hard way. Show me a man with a fire in his eyes that matches the flames in my own and a man who´s willing to take on this roaring heart and navigate the depths of this mind. Show me a man who takes his steps with honesty in his bones and love in his veins and I will meet his every stride with one of my own."

 

- C.A. Fast

 

 

 

It's not your eyes
It's not what you say
It's not your laughter
That gives you away
You're just lonely
You've been lonely, too long

All your acting, your thin disguise
All your perfectly delivered lines
They don't fool me
You've been lonely, too long

 

- J.S. Park

 

Skrivaskrivaskriva. Blogga. Skriva dikter. Skriva längre texter. Har redan kört igång, jag börjar på skrivarkurs på tisdag.

 

Och dessutom utöka mina läsvanor, bl.a. läsa mer klassiker.

Fortsätta på det här med att inte göra saker jag inte vill bara för att det förväntas av en. Man behöver inte ha allt på koll hela tiden. Jag vill kunna njuta av livet. Jag vill vara glad och må bra och vara tillfreds i nuet.

 

 

 

Klarhet, självförtroende, glädje och inspiration när det gäller jobb och karriär. Jag vet inte vad som händer efter sista maj men det är spänande och läskigt och jag hoppas innerligt på roliga erfarenheter.

 

En ekonomi som håller och ett psyke som håller om ekonomin inte håller.

 

Möjlighet att åka på åtminstone en utomlandsresa.

 

Kärlek.

Efter min första arbetsdag på förskolan kan jag konstatera att det här jobbet känns rätt så perfekt för mig just nu. Fyra timmar per dag med härliga barn. Man hinner inte ens bli trött. I och för sig ska jag till grillen ännu så det blir ändå tio timmar jobb idag, men jag hinner i alla fall andas lite här hemma först.

 

Enda nackdelen var att jag fick tredje hobbitfilmen spoilad för mig in i minsta detalj. Det är en sak att man läst boken, men en annan sak när en sexårig pojke entusiastiskt berättar precis hur alla fighter går till och vem som dör hur och när. Denna unga mans favoritfilmer är Lord of the Rings, The Hobbit och Harry Potter. I think I found my soulmate.

 

 

 

Det här är en låt som ska lyssnas på med hörlurar i öronen.

Resten av hans musik är också värd att lyssna på.

 

(baserat endast på egna erfarenheter från den senaste månaden - förutom den första som inträffade upprepade gånger i somras och fortfarande provocerar mig)

• "Det var ju gott det här! Nog ska du se du blir bortgift du också!" konstaterade en av mina f.d. kollegor nästan varje gång jag lagade mat eller bakade nånting. Som att det enda som spelar nån roll för att någon ska vilja tillbringa resten av sitt liv med mig är att jag kan laga mat.

• "Du är söt med lockar, du ska alltid ha den där frisyren, ändra inte på den". Som att jag skulle bry mig vad en okänd gubbe tycker att jag passar i för frisyr eller inte. Jag skiter i hur min frisyr ser ut när jag står och steker hamburgare och det borde du också göra.

• "Jaha, du är från Närpes. Det finns mycket snygga flickor i Närpes har jag märkt." Tack för informationen, jag bryr mig inte. Speciellt inte när du är 50+ och råflörtar med mig samtidigt som din tonårsdotter står utanför och väntar på dig.

• "Olen yksin, tuletko sä vaimoni?" frågar fyllot som just visat mig porrtidningarna han inhandlat. Nej tack.

• Den alltid lika klassiska tysta utstirrningen. Gubbarna som hänger in genom betjäningsluckan för att ha bästa möjliga utsikt medan de väntar på sin mat och sen ger mig sliskiga leenden innan de går.

• Gubbarna på stan som kommenterar en när man går förbi. Som gubben som stannade mig och bad om hjälp här om dagen. I ett försök att vara fördomsfri stannade jag och frågade vad han behövde hjälp med. Det visade sig att han bara ville att jag skulle stanna och prata med honom "för han var så ensam" och han började genast med att kommentera mitt utseende.

• Och så de värsta av alla: gubbarna på krogen som "i misstag" råkar placera sina händer på ställen där de definitivt inte ska vara. Så otroligt obehagligt. Jag är inte allmän egendom bara för att jag råkar vara kvinna, och du har noll och ingen rätt till min kropp.  

Så ja. Gubbar som tror sig ha rätt till vad som helst gör mig arg. Det som gör mig argast av allt är att det är jag som känner mig smutsig när sånt här händer. Och att det alltför oftast viftas bort med "du får ju ta det som en komplimang" och "det är sånt man får räkna med som tjej".  Varför i hela världen känner män som är dubbelt så gamla som jag, och som aldrig träffat mig förut, så stort behov av att kommentera mig och mitt utseende, och varför tror de sig ha rätt att göra det?

 

- Victor Hugo -