Ibland funderar jag över vad det är som gör att viss musik bara känns som "jag". Annan musik kan vara hur bra som helst och ändå inte fastna riktigt på riktigt. Jag har en extremt bred musiksmak, men faktum är att de artister jag lyssnar på regelbundet ändå är ganska lika varandra i stil. Jag kan i princip dela upp dem i tre kategorier och den första är helt klart den dominerande.

 

Singer/sogwriterkillar (och något enstaka bänd som nästan passar in) som Ben Howard, Matthew Perryman Jones, Joshua Radin, Bon Iver, Of Monsters and Men, Ray LaMontagne, Adrew Belle, Shawn McDonald, Amos Lee, Ron Pope, Greg Laswell, Ed Sheeran, Gavin DeGraw, Joe Purdy, Eddie Vedder, Denison Witmer, Jason Walker, Jon Foreman, James Vincent McMorrow, Mumford&Sons, David Gray, Mads Langer och Matt Walters här ovan. Och många många till. Sen har jag en liten tjejkategori som får vara med på ett halvt hörn. I den finns Missy Higgins, Birdy, Rosie Thomas och Maria Mena.

 

Blandade feelisbänd som Needtobreathe, Switchfoot, Augustana, Lifehouse, One Republic, The Fray, Sanctus Real, Until June, 30 Seconds to Mars och Matchbox Twenty.

 

Uddakategorin som innehåller musik jag lyssnar på regelbundet men som egentligen inte passar in någon annanstans. Hit hör först och främst Shinedown som jag älskar. En kvarlämning från mina yngre år när jag lyssnade på betydligt hårdare musik. Sen en del som inte riktigt passar in i de tidigare kategorierna så som Maroon 5, Kent, Hurts och Donkeyboy. Och så Hillsong förstås. Och Shane&Shane lite nu som då.

 

Sen konstaterade jag att det här med att dela in musik i kategorier inte är så lätt. Jag hade en klar bild av vem som hör till vilken kategori, men när jag började lyssna och fundera vad nån annan skulle tycka var det inte alls lika klart. Så den här indelningen är nog mest baserad på vilken känsla musiken ger mig. 

 

Så nu vet ni det. Vet att det är en del av er som har liknande smak och uppskattar mina tips, så där fick ni en hel hög. Enjoy!