...och hamnade i Kvevlax på godisfest hos Elin och Andreas. Riktigt skön kväll! 

 

Jag är så galet trött på att göra hundra olika saker men aldrig kunna göra något till hundra procent. Och kanske jag inte gör hundra saker men med två heltidsjobb och studier och ett liv känns det lätt så. Det är liksom inte så lätt att räcka till, och jag klarar inte av att vara varken fokuserad eller motiverad. Och jag får skylla mig själv, det är ju jag som satt mig i den här situationen. Men bara en vecka av det värsta kaoset kvar nu. Och det ÄR ju roligt (för jag trivs verkligen jättebra på internatet trots att det är lite rörigt) - jag blir bara så väldigt trött och splittrad och omotiverad. Och så funderar jag mycket på hösten och hur jag ska få mitt liv att gå ihop och om jag någonsin ska lyckas bli klar med mina studier när jag priotriterar så mycket annat hela tiden.

 

Och idag är jag bara alltför trött och ofokuserad för att lyckas använda dötiden på jobbet till något produktivt, därav denna ramsa.

Dagens äventyr: att ta sig från jobb 1 till jobb 2 med cykel. Vanligtvis kommer jag och teknik ganska bra överrens, men inte idag. Min plan var att använda maps-appen på telefonen för att bestämma den smidigaste vägen att ta sig till Gamla Vasa med cykel. Det hela fallerade dock totalt när jag blev anvisad att köra ut på vägar där det var förbjudet att gå eller cykla. Vilket resulterade i en lååång omväg... Men det är okej. Idag är en bra dag. Även om det blir 15,5 timmar jobb.

 

Vi tar en dagens och tre gårdagens. 

 

Jag lever trots tystnaden. Eller, nätt och jämt just nu. Har tillbringat förmiddagen hos tandläkaren tillsammans med mina vänner skräcken och ångesten. Nu sitter jag på internatet och jobbar och bedövningen har precis släppt. Och jag börjar sakta men säkert inse att de två tänder som borrades i idag inte är någon av de tänder jag egentligen har problem med. Efter att ha väntat sedan februari på att få min akuttid... Grattis till mej säger jag bara. Känner mig smått överväldigad av hopplöshetskänslor.

 

För att skapa lite fredagsfeelis denna ångestfyllda dag tänkte jag iallafall lägga upp några bilder från förra helgen som var både lång och innehållsrik.

 

 

Om att genusfrågor inte är enbart kvinnofrågor, om att våld mot kvinnor inte är ett kvinnproblem utan ett mansproblem och om att vårt samhälle behöver sunt ledarskap som tar avstånd från den sexistiska kultur vi lever i. Vi behöver alla vara sådana ledare.

 

 

Måste bara lägga in den här för att påminna mig själv om att skaffa biljetterna till Provinssi. Och sen en helt annan låt som också fastnat de senaste dagarna. Black Diamond Heavies - Oh, Sinnerman. Lyssna, lyssna.

 

Kan informera om att livet är lite hektiskt just nu med två jobb och en massa skola, men har en relativt ledig helg med endast telefonjour på internatet och kyrkjobb på söndag. Så det blir mycket uppsatsskrivande och en hel del trevligare grejjer också. Som Timshel-konsert på Leipätehdas imorgon. Eller idag blir det väl.

 

Såg annars Oblivion på bio ikväll. Helt feelis film om än lite klyschig på nåt sätt. 

 

Annars vill jag mest boka resor och göra spännande saker. Som att utbilda mig till studiehandledare eller göra nåt annat helt otippat.

Idag var min enda lediga dag den här veckan så jag bestämde mig för att skippa allt som heter studier (som jag egentligen borde ha ägnat mig åt) och bara njuta. Sov länge, lunchade med Jossan och satt i solen på en brygga hela eftermiddagen. Mot kvällen mötte jag upp Tove&Micke på O´Malleys för att kolla hockey och sen hann jag träffa en hel massa trevliga människor innan jag nu stupar ner mellan mina nya fräscha lakan. Måste bara lugna ner mig lite innan jag kan sova, därav blogginlägg. Så mycket mer har jag väl inte att säga just nu. Jobbet går bra, solen lyser och livet är behagligt. 

Feelisfolket.