Det senaste året - eller egentligen de senaste två åren - har för mig handlat om att släppa prestationstänk och ouppnåeliga idealbilder. Att lära mig att njuta av livet och kunna vila i nuet istället för att må dåligt över det jag inte åstadkommer eller allt som jag misslyckas med att vara eller göra.

 

Hörde en så bra predikan om det i kyrkan idag. Om hur ofta vi försöker rädda oss själva och ta oss i kragen, när det enda vi egentligen kan göra är att kapitulera och konstatera att vi ändå aldrig kommer att kunna vara "good enough". Vi är mänskliga och kommer alltid att ha våra fel och brister. Men Gud räcker. Han har redan gjort allt som behöver göras. Han håller mig också när inte jag orkar hålla fast vid honom. Det finns inget jag kan göra som kan skilja mig från honom. Vi får bara lägga ner kampen och vila istället.

 

 

- G. Beltran (Tumblr)