YOU BURN AWAY THE ROPES THAT BIND AND HOLD ME TO THIS EARTH. THE FIRE ONLY LEAVES BEHIND WHATEVER IS OF WORTH.
Idag har jag klättrat i berg tillsammans med mamma, pappa och den här vackra människan. Vi tog oss uppför Masada som finns alldeles i närheten av döda havet. Uppe på toppen har tidigare funnits en fästning och de har grävt ut och byggt upp en del av det nu.
Sen lekte vi i Döda havet en stund. Eller, jag fotograferade andra som lekte.
Nu, däremot, ska jag sova för klockan sju ska jag stiga upp. Imorgon är det Adjö Jerusalem och Hejsan Samarien, kibbuzen pappa jobbade på som ung och staden Safed där vi ska tillbringa resten av tiden fram tills avfärd på torsdagkväll.
Sen lekte vi i Döda havet en stund. Eller, jag fotograferade andra som lekte.
Nu, däremot, ska jag sova för klockan sju ska jag stiga upp. Imorgon är det Adjö Jerusalem och Hejsan Samarien, kibbuzen pappa jobbade på som ung och staden Safed där vi ska tillbringa resten av tiden fram tills avfärd på torsdagkväll.
DOG (med engelskt uttal)&DOG (med svenskt uttal)
Min syster kan vara ytterst underhållande. Även om man ibland undrar om hon är helt frisk. Ikväll har hon lekt för sig själv med sina nya hundtofflor som hon döpt till Dog och Dog.
DET HÄR HAR VI GJORT DE TVÅ SENASTE DAGARNA.
GÅTT.
SO I PUT ASIDE THE MASQUARADE AND ADMIT THAT I AM NOT OKAY. IT MAY NOT BE THE THING TO SAY BUT I`M NOT ASHAMED TO NEED YOU MORE EACH DAY.
Jag blir ju orolig. Börjar känna mig som en pensionär när jag piggt vaknar klockan sju och stiger upp halv åtta medan resten av familjen ännu sover. När man har semester ska man väl sova? Eller?
Fast i och för sig har jag en extra tendens att vakna tidigt när jag inte är ensam, och det är väldigt trevligt eftersom jag njuter av att få fixa mig i lugn och ro innan alla andra vaknar.
Igår promenerade vi i princip hela dagen. Vi besökte trädgårdsgraven, gamla stan, klättrade upp på oljeberget, såg Getsemane-trädgården med tusen år gamla olivträd, njöt av fantastisk utsikt, promenerade uppe på Jerusalems stadsmur, vandrade genom de arabiska kvarteren och deras marknad, shoppade sandaler och åt falafel innan vi till sist satte oss i en taxi-helt dödströtta-och åkte hem till vårt lilla bed&breakfast.
Idag blir det Yad Vashem- ett holocaustmuseum, och sen vet jag inte så mycket mer.
Ska iallfall hinna via marknaden och köpa de här. Godaste i chokladväg jag ätit på evigheter!
Fast i och för sig har jag en extra tendens att vakna tidigt när jag inte är ensam, och det är väldigt trevligt eftersom jag njuter av att få fixa mig i lugn och ro innan alla andra vaknar.
Igår promenerade vi i princip hela dagen. Vi besökte trädgårdsgraven, gamla stan, klättrade upp på oljeberget, såg Getsemane-trädgården med tusen år gamla olivträd, njöt av fantastisk utsikt, promenerade uppe på Jerusalems stadsmur, vandrade genom de arabiska kvarteren och deras marknad, shoppade sandaler och åt falafel innan vi till sist satte oss i en taxi-helt dödströtta-och åkte hem till vårt lilla bed&breakfast.
Idag blir det Yad Vashem- ett holocaustmuseum, och sen vet jag inte så mycket mer.
Ska iallfall hinna via marknaden och köpa de här. Godaste i chokladväg jag ätit på evigheter!
MIN SYSTER ÄR FOTOMODELL
THE JEWISH MARKETPLACE
GONNA DRIVE ALL NIGHT TIL WE DISAPPEAR, CHASING DOWN THE MILES SO FAR FROM HERE.
Wow. Två uppsatser skrivna och inlämnade, loppisbordet tömt, lägenheten städad, det vikigaste inhandlat och väskan packad. Lättnaden är enorm. Sitter hemma i Närpes nu och imorgon klockan åtta bär det av mot Vanda flygplats. Nu ska jag inte tänka på skola, jobb eller måsten på en hel vecka.
Jag har igentligen inte så mycket hum om hur den här veckan kommer att se ut. Vet att vi ska vara i Jerusalem först några dagar och sen åker vi vidare någon annastans. Jag hänger bara på och njuter av miljöombytet, ledigheten, solen och värmen (och hoppas innerligt att jag ska klara av en hel vecka med familjen ;P).
Tidigare var jag väldigt fascinerad av Israel, kanske den fascinationen kommer tillbaka nu.
Jag kommer hem nästa fredag. Då ska det bokas Barcelona-biljetter.
JAG SKULLE FÅ DEN TIDEN ÖVER FÖR MIG SJÄLV SOM JAG HAR SAGT ATT JAG VILL HA
Jag och några andra snyggingar på bröllop i lördast. Elin och Andreas (som är nästa brudpar-i April smäller det!) och finaste Edith (vars bröllop jag var på för ganska jämt ett år sedan). Yngre än mig är de dessutom hela bunten.
Men, även om det låter som att jag har en liten kris så tycker jag läget är ganska lugnt. Ibland känner jag bara ett litet behov av att påpeka för utomstående hur stor del av mina äldre, jämnåriga och yngre vänner som är gifta ;)
Jag skulle ju faktist ändå inte ha tid med en kar just nu, så det får nog vänta ;)
(fotograf är Nicolina)
YOU KNOW THERE WILL BE DAYS WHEN YOU`RE SO TIRED THAT YOU CAN`T TAKE ANOTHER STEP. THE NIGHT WILL HAVE NO STARS AND YOU`LL THINK YOU`VE GONE AS FAR AS YOU WILL EVER GET.
Det här stressandet (och sömnsvårigheterna det medför) börjar ta ut sin rätt. Barnen på dagis har varit både förkylda och spytt nästan varenda en. Och nu är det tanternas tur. Igår var tre borta, idag två. Och ikväll har jag feber och uppsvälld hals. Lyckat. Behövs verkligen på dagis imorgon, och jag behöver verkligen min energi den här sista dagen innan allt är ur världen och jag får försvinna från vardagen ett tag.
Och att vara sjuk på semestern är ju inte heller särskilt kul.
Ikväll har jag iallafall hunnit påbörja packningen. Och under tiden har jag laddat ner SPSS, så nu ska här konstrueras tabeller och skrivas uppsats.
Hur jag gör med jobbet som börjar klockan sju imorgon vet jag inte :S
(Dagens ljuspunkt var fint besök och en fin te-stund med Jullan, Fia och Ia <3
Dessutom blir jag litet glad av att lyssna på Mew)
Och att vara sjuk på semestern är ju inte heller särskilt kul.
Ikväll har jag iallafall hunnit påbörja packningen. Och under tiden har jag laddat ner SPSS, så nu ska här konstrueras tabeller och skrivas uppsats.
Hur jag gör med jobbet som börjar klockan sju imorgon vet jag inte :S
(Dagens ljuspunkt var fint besök och en fin te-stund med Jullan, Fia och Ia <3
Dessutom blir jag litet glad av att lyssna på Mew)
MAKING SIGNALS WITH STICKS AND ODD ENDS AND BITS, BUT THERE IS NO SIGN OF A FLAME
Spenderar dagen framför datorn, fightandes med en äcklig metodik-/statistikuppsats jag måste lämna in innan jag sticker på semester på onsdag. Kan konstatera att jag är dålig på att vara effektiv i långa stunder. Det funkar en halvtimme och sen måste jag ta en timmes flumm-paus.
Så, efter att ha producerat två sidor nästan användbar text, hittat några källor, samt konstaterat vilken sorts tabeller jag ska knåpa ihop när jag på nån icke-existerande extratid hinner till skolan för att bråka med SPSS, tar jag en välförtjänt paus med svampsoppa, knäckebröd och Lost.
Lost-serien som jag så länge undvikit just av den orsaken att jag visste jag skulle fastna i den.
Så, efter att ha producerat två sidor nästan användbar text, hittat några källor, samt konstaterat vilken sorts tabeller jag ska knåpa ihop när jag på nån icke-existerande extratid hinner till skolan för att bråka med SPSS, tar jag en välförtjänt paus med svampsoppa, knäckebröd och Lost.
Lost-serien som jag så länge undvikit just av den orsaken att jag visste jag skulle fastna i den.
I COULD WRITE A MILLION SONGS ABOUT THE WAY YOU SAY MY NAME. I COULD LIVE A LIFETIME WITH YOU AND THEN DO IT ALL AGAIN.
Fy vilket fint bröllop! Förr har jag aldrig riktigt fattat det där med att gråta på bröllop, men när det är nån man känner och älskar som står där framme blir det så otroligt vackert på något sätt. När man känner att hej, det är ju så här kärlek ska vara. Så nu, när jag varit gråtfärdig på de tre senaste bröllopen jag varit på kan det konstateras; jag är en sån som gråter på bröllop.
Det var alltså Ida och Quacey som gifte sig. Finaste människorna.
Det var en otroligt fin och personlig vigsel och en mycket underhållande fest-som avslutades med några timmars dansande för att få bort den goda bröllopsmaten. ;)
Och hela bröllopet sändes förstås via Skype till Guyana!
Det var alltså Ida och Quacey som gifte sig. Finaste människorna.
Det var en otroligt fin och personlig vigsel och en mycket underhållande fest-som avslutades med några timmars dansande för att få bort den goda bröllopsmaten. ;)
Och hela bröllopet sändes förstås via Skype till Guyana!
AND ALL I CAN THINK ABOUT IS HOW LONG I`VE BEEN WAITING TO FEEL YOU MOVE ME
Ibland är jag helt enkelt litet dum. Som när jag tackar ja till en extra åtta-timmars arbetsdag när jag redan har för få timmar på dygnen ända fram tills resan. Men hej, I need the money. Jag får bara ta och försöka trycka ur mig tio sidor text på de små extra minuter som ju ändå borde existera litet här och där fram tills onsdag.
Ikväll vägrade jag dock att vara produktiv. Stack till syster direkt efter jobbet och har hängt med henne hela kvällen. Loppis, mat och soffläge med Bones och Vampire Diaries.
Men nu blir det nog sängen. Är dödstrött och måste hinna vara litet produktiv innan bröllopet imorgon.
Ikväll vägrade jag dock att vara produktiv. Stack till syster direkt efter jobbet och har hängt med henne hela kvällen. Loppis, mat och soffläge med Bones och Vampire Diaries.
Men nu blir det nog sängen. Är dödstrött och måste hinna vara litet produktiv innan bröllopet imorgon.
WHY SHOULD IT TAKE LOSING EVERYTHING TO REALIZE IT MIGHT BE TIME TO CHANGE?
Är inne i en "motiverad-att-sköta-min-diabetes-period" (och hoppas än en gång att det ska bli nåt mer än bara en "period") och sitter och läser en bok jag precis lånade från biblioteket. Diabetes hela livet heter den och så långt slår killen som skrivit den huvudet på spiken.
"Utåt sett verkar diabetes vara ganska enkel att hantera. Det är ju bara att ta sitt insulin varje dag i rätt tid och i rätt mängd. Man ska förstås äta rätt utan att någonsin fuska, kontrollera sitt blodsocker regelbundet och självklart motionera ofta. Sedan är det faktiskt bara att balansera detta så att blodsockret aldrig blir för lågt eller för högt. Naturligtvis ska man göra det här varje dag resten av livet och någon semester för att koppla av ifrån det kan man förstås inte räkna med.
Det är inte alls enkelt att leva med diabetes."
"Och till och med det ständiga kravet på beslut kunde vara uthärdligt om bara resultaten var förutsägbara [...] Tänk er hur nedslående det är att misslyckas med något som man verkligen vill genomföra. Tänk er sedan hur det måste kännas att ha diabetes och misslyckas med någonting som man aldrig över huvud taget själv har valt."
Det är iallafall sjukt skönt att läsa om andra människor som också krigar mot sin sjukdom och har det ännu värre än mig. Konstaterade just att jag haft diabetes i 17 år. Det är sjukt. Och aningen overkligt på nåt sätt.
(Och så kan jag ju faktist med glädje ta och konstatera att jag mätt mitt blodsocker 19 gånger (!) under de två senaste dygnen och inte en enda gång haft högre än 11,9. Joy to the world.)
"Utåt sett verkar diabetes vara ganska enkel att hantera. Det är ju bara att ta sitt insulin varje dag i rätt tid och i rätt mängd. Man ska förstås äta rätt utan att någonsin fuska, kontrollera sitt blodsocker regelbundet och självklart motionera ofta. Sedan är det faktiskt bara att balansera detta så att blodsockret aldrig blir för lågt eller för högt. Naturligtvis ska man göra det här varje dag resten av livet och någon semester för att koppla av ifrån det kan man förstås inte räkna med.
Det är inte alls enkelt att leva med diabetes."
"Och till och med det ständiga kravet på beslut kunde vara uthärdligt om bara resultaten var förutsägbara [...] Tänk er hur nedslående det är att misslyckas med något som man verkligen vill genomföra. Tänk er sedan hur det måste kännas att ha diabetes och misslyckas med någonting som man aldrig över huvud taget själv har valt."
Det är iallafall sjukt skönt att läsa om andra människor som också krigar mot sin sjukdom och har det ännu värre än mig. Konstaterade just att jag haft diabetes i 17 år. Det är sjukt. Och aningen overkligt på nåt sätt.
(Och så kan jag ju faktist med glädje ta och konstatera att jag mätt mitt blodsocker 19 gånger (!) under de två senaste dygnen och inte en enda gång haft högre än 11,9. Joy to the world.)
BABY YOU, YOU´VE GOT WHAT I NEED
Är äntligen klar med världens tråkigaste bokrapport. Ett elva sidor långt flummande om socialvetenskaplig statistik har jag åstadkommit. På bekostnad av veckans cellträff. Snyft säger jag för det, men det är en lättnad att ha åtminstone en liten del av allt skolarbete ur världen. Bara en 5-sidors statistikuppsats kvar nu så kan jag börja på med kandidaten sen. Efter påsk nångång-då ska jag börja andas igen.
Ursäkta för tråkig skoluppdatering. That´s my life today. And most days nowadays.
Ursäkta för tråkig skoluppdatering. That´s my life today. And most days nowadays.
THIS MAKES ME ACT LIKE I`LL NEVER GET OUT ALIVE
Jag blev litet kär i denhär versionen av Rihannas Only girl in the world som jag hittade hos Hanna&Alex.
Jag blir knäpp. Jag brukar inte ha svårt att somna men inatt var det extremt. Har för mycket att tänka på. Har ungefär hundra saker jag borde prioritera och det säger ju sig självt att det inte fungerar. De senaste veckorna har mitt sociala liv blivit lidande och jag har knappt träffat någon annan än pappa inne i veckorna, och honom har jag träffat bara för att jag knyckt hans bil alla dagar för att hinna med allt.
Det är skolarbeten, kurser och kandidaten, det är ledarsamlingar och planeringar, gudstjänster och församlingen, det är EC och ungdomsarbete, predikningar, cell och Leaders 121-uppgifter, ledarböcker och kandidatlitteratur jag borde hinna läsa, en diabetes jag borde fokusera på att sköta, jobb man ska orka upp till 6 på morgonen, en sommar att hinna planera eller ens tänka på, träning att hinna med, och människor i både Vasa, Närpes, Åbo och Nyland att försöka träffa ibland, mat att koka och en lägenhet att sköta, bandövningar och spelningar, artiklar att skriva.
Och sen ska man ju försöka hinna andas ibland också, och jag behöver nån timme varje dag när jag får flumma runt och göra ingenting och bara tänka.
Problemet är att det mesta av det där är roliga saker som jag faktist vill göra. Det är bara det att allt blir halvhjärtat när man har för mycket, och att göra saker halvhjärtat är det värsta jag vet.
NO MATTER WHERE YOU TURN YOU AIN`T GOT NO PLACE TO STAND, REACH OUT FOR SOMETHING AND THEY SLAP YOUR HAND.
Detta är dagen för många blogginlägg.
Sitter och surfar runt på Diabetes-sidor och önskar mig en egen Guardianmätare. Har en till låns från sjukhuset nu för några dagar och fast insticksstället blivit inflammerat och tar sjukt vägrar jag ta bort den för det är sån lyx att få ha den!
Vill ha vill ha vill ha.
Försökte kolla upp vad de kostar och läste på en svensk sida att ett paket med mätare och sensor kostar över 23 000 kronor och sen kostar ett paket med 10 sensorer (vilka räcker ca två månader) ännu 4000 kr till. Det fick mig nästan att gråta.
Jag förstår mig inte på läkarnas logik. Åt dem som har bra balans på sina värden ger de insulinpump och andra hjälpmedel. Åt dem som har dålig balans suckar de och berättar än en gång att man inte kommer att leva tills man är 30 om man inte skräper sig. Någon som hört talas om förebyggande vård, hej hallå?
BARCELONA BABY!
Förresten. Så sitter jag och drömmer om Barcelona. I maj kanske möjligtvis. Om bara jag och Jessica kommer oss för att boka. Och det måste vi ju. Jag har blivit restokig, jag vet. Men om det finns nånting det är värt att slösa pengar på är det på resor. Så det så.
Såhär såg det ut senast jag var i Barcelona. På team, sommaren 2008. Wow, det känns som en evighet sedan.
Såhär såg det ut senast jag var i Barcelona. På team, sommaren 2008. Wow, det känns som en evighet sedan.
SHE LIFTS HER SKIRT UP TO HER KNEES, WALKS THROUGH THE GARDEN ROWS WITH HER BARE FEET, LAUGHING
Jag har inget intressant att komma med idag. Därför tänkte jag istället ge er litet mer klädbilder. Helgens shopping. Klänning+kofta kommer att bli lördagens bröllopsutstyrsel (ja, jag har pippi på blekrosa och har haft det i snart ett år) medan skjortan och byxorna ska invigas i Israel om en och en halv vecka. Och fram tills dess ska jag leva på luft och vatten.
ÅBOLIFE
Befinner mig hemma hos Jessica och agerar receptläsare medan hon, Tove och Emilia lagar mat. Indisk kyckling med basmatiris och hallonpannacottapaj blir det.
Gårkvällen spenderade vi först på soffan med kex och chips och sen ute på Borgen en stund. Idag har vi sprungit på stan och shoppat hela dagen (efter att ha sovit till halv tolv förstås). Har bland annat fixat min utstyrsel till nästa helg när det blir bröllop. Dessutom blev det ett par perfekta beiga vårbyxor och en tunn vit vårblus.
Så skönt att vara här och helt koppla bort allt annat. Man behöver nog litet miljöombyte mellan varven!
27,50 €
Eftersom jag hyr bord på loppis och springer där och städar och fyller på mest alla dagar blir det en hel del loppis-shoppande för egen del också. Här kommer några av mina favoriter från de senaste veckorna!
När man betalar två euro för ett plagg eller skopar spelar det liksom inte riktigt någon roll att det är litet slitet eller att man inte är helt hundra på att man kommer att använda det jätteofta. Loppis is the shit!
När man betalar två euro för ett plagg eller skopar spelar det liksom inte riktigt någon roll att det är litet slitet eller att man inte är helt hundra på att man kommer att använda det jätteofta. Loppis is the shit!
I DON`T KNOW WHAT I`VE DONE OR IF I LIKE WHAT I`VE BEGUN. BUT SOMETHING TOLD ME TO RUN AND HONEY, YOU KNOW ME, IT`S ALL OR NONE.
Jag är inte så bra på det här med att plugga effektivt. Sitter på Tritonia och kämpar med en bokrapport men boken är så enormt tråkig. Den handlar om hur man analyserar data som rör sociala fenomen och är skriven på äckligt jobbig engelska. Har hunnit med halva första kapitlet och överväger att snart ge upp för idag. Jag kanske lyckas bättre om jag tar en lunch- och loppispaus och sen fortsätter där hemma. Ha, I wish! :P
Imorgon sticker jag till Åbo direkt efter jobbet. Ska hälsa på Tove och Jessica och få litet miljöombyte över helgen. Ska bli skönt att få koppla bort allt annat en stund.
I`M AS ELOQUENT AS AN ELEPHANT, AND AS HEADSTRONG AS THE MIGHTY KING KONG ON A RAMPAGE THROWING AIRPLANES. I CAN`T BELIEVE YOU HAVEN`T GONE AWAY.
Här är två låtar som lugnar ner mina stressade nerver. Det behövs just nu.
Lyckades ta mig till Närpes (efter en mycket gemytlig bilfärd tillsammans med Ika) bara för att konstatera att föräldrarna är spårlöst försvunna och vi inte har någon bil att ta oss ner till Norrnäs med. Så nu sitter halva gänget nere i Norrnäs och har cell för sig själva medan jag sitter här och är arg på mig själv och inte lyckas få tag i varken bil eller skjuts.
Känn frustrationen.
Jag tröstar mig själv med en äcklig pizza.
WELL, I`VE GIVEN ME THE CREEPS. I NEED YOU TO MAKE ME WEAK.
Igårkväll hade vi ledarcell. Vi är fem personer och lyckas nästan trycka in oss i namnen JoseFIa&Julia. Jag hade sjukt roligt när jag kom på det. Jag var lättroad hela kvällen och Fia var hilarious ;)
Idag var min dagistjej sjuk men eftersom jag redan kommit mig iväg till jobbet var jag ändå där hela förmiddagen. Fy vad jag gillar mina dagisbarn! <3
Men det blev kortare dag än planerat och eftersom jag får skjuts från stan med Ika ikväll (ska till Närpes och träffa mina celltjejer) istället för att åka tidigare med pappa, fick jag en hel massa extra tid här på eftermiddagen. Gissa vad jag gjorde? Sov så klart. Lovely. Och skrev ett skolarbete och diskade men det var inte lika kul.
Och eftersom dagens bästa dagiscitat blev så poppis på fejjan måste jag ju låta er facebookvägrare (mamma&pappa) ta del av det också:
Kring matborder på dagis:
-Man får int äta pepparkornen, de e farligt! När min pappa va liten svalde han ett pepparkorn å så dog han!
-Men om han e din pappa kan han ju int ha dött när han va liten?
-Nää... Ja lurades bara. Han bet sönder de iställe, så stark e han!
Idag var min dagistjej sjuk men eftersom jag redan kommit mig iväg till jobbet var jag ändå där hela förmiddagen. Fy vad jag gillar mina dagisbarn! <3
Men det blev kortare dag än planerat och eftersom jag får skjuts från stan med Ika ikväll (ska till Närpes och träffa mina celltjejer) istället för att åka tidigare med pappa, fick jag en hel massa extra tid här på eftermiddagen. Gissa vad jag gjorde? Sov så klart. Lovely. Och skrev ett skolarbete och diskade men det var inte lika kul.
Och eftersom dagens bästa dagiscitat blev så poppis på fejjan måste jag ju låta er facebookvägrare (mamma&pappa) ta del av det också:
Kring matborder på dagis:
-Man får int äta pepparkornen, de e farligt! När min pappa va liten svalde han ett pepparkorn å så dog han!
-Men om han e din pappa kan han ju int ha dött när han va liten?
-Nää... Ja lurades bara. Han bet sönder de iställe, så stark e han!
WHEN I DON`T FIT IN AND I DON`T FEEL LIKE I BELONG ANYWHERE, WHEN I DON`T MEASURE UP TO MUCH IN THIS LIFE, I´M STILL A TREASURE IN THE ARMS OF CHRIST
Livet ja. Det är knepigt nu. Men det är det väl alltid, på ett sätt eller annat.
Jag är mitt inne i nån sorts identitetskris och har litet svårt att veta var jag har mig själv, dessutom fightas jag mot den årligen återkommande februari"depressionen". Jag vill helst bara sova, sova och sova. Inte gå utanför dörren och inte träffa människor. Men så länge jag tvingar mig själv att hålla igång går det bra. Bara att det istället blivit litet för mycket hålligång de senaste veckorna.
Men jag slås gång på gång av hur dålig jag är på det här med relationer och att vara social, och insikten slår mig i backen varenda gång. Och just nu orkar jag inte riktigt försöka. Social ångest i en mildare form. Jag är bekväm när det förväntas eller krävs nånting av mig-när jag har en uppgift, men att hänga med folk bara för att; it freaks me out.
Jag är mitt inne i nån sorts identitetskris och har litet svårt att veta var jag har mig själv, dessutom fightas jag mot den årligen återkommande februari"depressionen". Jag vill helst bara sova, sova och sova. Inte gå utanför dörren och inte träffa människor. Men så länge jag tvingar mig själv att hålla igång går det bra. Bara att det istället blivit litet för mycket hålligång de senaste veckorna.
Men jag slås gång på gång av hur dålig jag är på det här med relationer och att vara social, och insikten slår mig i backen varenda gång. Och just nu orkar jag inte riktigt försöka. Social ångest i en mildare form. Jag är bekväm när det förväntas eller krävs nånting av mig-när jag har en uppgift, men att hänga med folk bara för att; it freaks me out.
YOU ARE MUCH MORE INTERESTING THAN YOUR PROFILE AND YOU ARE MUCH MORE BEAUTIFUL THAN YOUR PROFILEPICTURE.
Visa ord. Jag gillar facebook och en stor del av all viktig info jag behöver finns där och planering jag är involverad i händer där. Men killen i filmen har en point. Eller många.
STARLIGHT IN YOUR EYES AND MUSIC EVERYWHERE
Jag älskar denhär bilden. Fiilis. Ryan, jag, gulle-Adonis, Ren-Ren & Grace.
Snart får jag åka tillbaka till solen och värmen. Tyvärr inte Filippinerna den här gången, men jag får åka på en (nästan) äkta semesterresa för första gången på många många år. Sticker till Israel med föräldrarna och Felicia över sportlovet. Can´t wait.
I`M MILES FROM WHERE YOU ARE, I LAY DOWN ON THE COOL GROUND AND I, I PRAY THAT SOMETHING PICKS ME UP AND SETS ME DOWN IN YOUR WARM ARMS
Wow, idag har tröttheten inga gränser. Försov mig till jobbet imorse. Vaknade 6.45 och skulle vara på jobbet 7. Gjorde dessutom en favorit-i-repris och somnade själv, med huvudet i armarna-lutad över skrivbordet, medan barnen vilade.
Sen har det varit fullt program hela dagen, as usual nowadays. Nu har jag dock spenderat de två senaste timmarna på soffan med en bok och en portion Calzone-kebab. Lyx för en trött själ. Dessutom dricker jag Pepsi Max ur mina fina vinglas och känner mig allmänt lyxig.
Egentligen vill jag vara übersocial och umgås och chilla och skratta och lära känna människor ännu bättre. Men jag vet hur jag fungerar, och i det här skedet av trötthetskalan slutar det bara illa om jag ska vara bland folk. Ibland måste man inse den bistra sanningen.
Jag får ålderskris av att vara såhär trött om kvällarna. Vet inte riktigt vad som hände med mig där i Filippinerna. Jag har aldrig varit sån här förr. Kanske det är nåt vanligt "närma-sig-23-symptom". Nån som har erfarenhet?
Sen har det varit fullt program hela dagen, as usual nowadays. Nu har jag dock spenderat de två senaste timmarna på soffan med en bok och en portion Calzone-kebab. Lyx för en trött själ. Dessutom dricker jag Pepsi Max ur mina fina vinglas och känner mig allmänt lyxig.
Egentligen vill jag vara übersocial och umgås och chilla och skratta och lära känna människor ännu bättre. Men jag vet hur jag fungerar, och i det här skedet av trötthetskalan slutar det bara illa om jag ska vara bland folk. Ibland måste man inse den bistra sanningen.
Jag får ålderskris av att vara såhär trött om kvällarna. Vet inte riktigt vad som hände med mig där i Filippinerna. Jag har aldrig varit sån här förr. Kanske det är nåt vanligt "närma-sig-23-symptom". Nån som har erfarenhet?
WHEN WORDS ARE AT LOSS I CAN HEAR YOU SAY I`LL BE BY YOUR SIDE WHEN ALL HOPE HAS DIED, I WILL STILL BE AROUND AND I, I`M STILL ON YOUR SIDE.
Mardrömsmorgonen (vaknade gråtfärdig och skulle ha gjort vad som helst för att få dra täcket över huvudet och fortsätta sova-ingen bra början på dagen alltså) har idag vägts upp av att vara och skrinna med söta dagisbarn, luncha med bästaste Jocki och bäst av allt-en fleratimmars powernap nu på eftermiddagen. Strax blir det kaffe med Elin och sen en bandövning med de bästa. Så kanske det kan räknas som en bra dag trots allt.
ONE NIGHT TO BE CONFUSED...
Ojdå. Nu är jag helt klart för trött för mitt eget bästa. Kom hem från utskottsmöte i Tammerfors klockan två förra natten. Sov alltför litet och steg upp alltför tidigt och har litet för mycket stegring för att orka med dagens schema utan otrevliga biverkningar. Efter att ha haft full rulle hela dagen skjöt jag upp alla kvällens borden och måsten till förmån för middagsfixande med Jakob, Benna och Jonathan och litet allmänt chill i lägenheten med stort L, även kallad Huset. Vilket i princip betyder att jag har alltför mycket att göra mellan NU och att jag börjar jobba kl 7 imorgon... :S
Jag klarar inte riktigt av dethär med att ha full rulle från morgon till kväll. Jag älskar att ha folk runt mig och träffa en massa människor men att inte hinna sitta ner själv och tänka innan man kryper under täcket är inte bra. Det blir kaos i min hjärna och känslorna svämmar över.
(Så varför bloggar man när man är för trött för sitt eget bästa? För att det hjälper en när man försöker få ordning på sina tankar och sin tillvaro.)
Jag klarar inte riktigt av dethär med att ha full rulle från morgon till kväll. Jag älskar att ha folk runt mig och träffa en massa människor men att inte hinna sitta ner själv och tänka innan man kryper under täcket är inte bra. Det blir kaos i min hjärna och känslorna svämmar över.
(Så varför bloggar man när man är för trött för sitt eget bästa? För att det hjälper en när man försöker få ordning på sina tankar och sin tillvaro.)