Wow, idag har tröttheten inga gränser. Försov mig till jobbet imorse. Vaknade 6.45 och skulle vara på jobbet 7. Gjorde dessutom en favorit-i-repris och somnade själv, med huvudet i armarna-lutad över skrivbordet, medan barnen vilade.

Sen har det varit fullt program hela dagen, as usual nowadays. Nu har jag dock spenderat de två senaste timmarna på soffan med en bok och en portion Calzone-kebab. Lyx för en trött själ. Dessutom dricker jag Pepsi Max ur mina fina vinglas och känner mig allmänt lyxig.

Egentligen vill jag vara übersocial och umgås och chilla och skratta och lära känna människor ännu bättre. Men jag vet hur jag fungerar, och i det här skedet av trötthetskalan slutar det bara illa om jag ska vara bland folk. Ibland måste man inse den bistra sanningen.

Jag får ålderskris av att vara såhär trött om kvällarna. Vet inte riktigt vad som hände med mig där i Filippinerna. Jag har aldrig varit sån här förr. Kanske det är nåt vanligt "närma-sig-23-symptom". Nån som har erfarenhet?