Livet ja. Det är knepigt nu. Men det är det väl alltid, på ett sätt eller annat.

Jag är mitt inne i nån sorts identitetskris och har litet svårt att veta var jag har mig själv, dessutom fightas jag mot den årligen återkommande februari"depressionen". Jag vill helst bara sova, sova och sova. Inte gå utanför dörren och inte träffa människor. Men så länge jag tvingar mig själv att hålla igång går det bra. Bara att det istället blivit litet för mycket hålligång de senaste veckorna.

Men jag slås gång på gång av hur dålig jag är på det här med relationer och att vara social, och insikten slår mig i backen varenda gång. Och just nu orkar jag inte riktigt försöka. Social ångest i en mildare form. Jag är bekväm när det förväntas eller krävs nånting av mig-när jag har en uppgift, men att hänga med folk bara för att; it freaks me out.