LET THE SONGS I SING BRING JOY TO YOU, LET THE WORDS I SAY PROFESS MY LOVE, LET THE NOTES I CHOOSE BE YOUR FAVORITE TUNE.
Finlands självständighet firade jag som festfixare och kökschef på kyrkans självständighetsfest. Jag befann mig alltså mest inne i köket, men åtminstone där var stämningen god. Gick hem glad och nöjd, även om mina fötter än en gång var heldöda efter allt spring. Nu ska jag ta igen mig tills söndag då det blir välgörenhetskonsert! Ibland förundras jag över hur välsignad jag är som trivs så bra med det jag gör.
Idag har jag varit smygeffektiv utan att egentligen göra så mycket. Eller kanske tvärtom - gjort mycket men inte varit så effektiv? Jobbat några timmar, traskat runt på loppis och organiserat lite hemma. Kvällen bestod av några serieavsnitt, perfekt musik och ett påbörjande av årets julstädning. Har gått igenom bokhyllan, skrubbar och lådar och rensat så mycket jag bara vågat. Jag har inte så mycket förvaringsutrymme i min lägenhet och slänger eller säljer med jämna mellanrum allt jag inte använder, men jag hade tydligen lyckats samla på mig en del skräp ändå. Så imorgon blir det att prissätta allt och fylla på loppisbordet jag hyr som bäst.
Men nu sängen! Gonatt.
IT`S IN HER VOICE I HEAR THE CHANGES, IT`S IN THE WAY SHE SINGS BUT NOT FOR ME.
Tillvaron på jobbet är kylig. Min näsa fryser. Resten av mig också för den delen.
THERE`S A HIDING PLACE/ON THE BEDROOM FLOOR/I COVER MYSELF/WHEN THE COLD WIND BLOWS.
Sions "fängelsefönster".
Jag är aningen bitter på vädret just nu. Ja, jag kan medge att det är vackert ute. Men jag är fast övertygad om att alla de som är glada åt vädret åker buss/bil till skola/jobb. Eller så är jag helt enkelt bara en extra känslig individ. Imorse när jag promenerade till jobbet inbyltad i stickade saker och världens tjockaste utedräkt hann jag tänka en mängd otrevliga saker om temperaturen som låg på -16°. Strunt i det där med att man blir sur och pluttlig när man är hungrig - en av de få saker som påverkar mitt humör riktigt ordentligt är kyla. Ja, man blir lite gladare när snön gör det ljusare ute, men man blir ju tio gånger surare när det är så förhärdat kallt - både ute och inne! Jag är helt enkelt inte byggd för vinter. Tack och hej!
GIVE ME AN ANSWER, GIVE ME A WAY OUT, GIVE ME THE FAITH TO BELIEVE IN THESE HARD TIMES.
.
..not hoping to get to Heaven as a reward,
but wanting to act in a certain way
because a first faint gleam of Heaven is already inside you.
Det här citatet av C.S. Lewis har jag återkommit till gång på gång de senaste dagarna.Tänkte väl inte säga så mycket mer om det, ville bara dela med mig av tänkvärda ord. Just nu sitter jag i soffan och lyssnar på Josh Groban som sjunger julmusik. Första advent har firats i kyrkan och nu ska jag precis återvända till boken jag är smått fast i just nu (Paksenarrion-böckerna jag var så besviken på tidigare har helt klart blivit bättre!).
EVERY HEART HAS AN HOUR OF EXISTANCE, EVERY BREATH BRINGS A CHANCE FOR REDEMPTION. IF SOMEHOW WE COULD WAKE UP.
På torsdag hoppade jag och Linda på bussen till Åbo. Bussresan var alltför lång men när vi äntligen var framme gick vi direkt till Bremer och åt efterlängtad mat och umgicks med trevliga människor. När klockan närmade sig läggdags traskade vi hem i snöstormen och bäddade ner oss på Jessicas soffa - min favoritsoffa av alla soffor jag sovit på.
På fredag tog jag en efterlängtad och välbehövd sovmorgon och njöt av julmyset och snöovädret hela förmiddagen. Efter lunch på Kåren gick jag och Linda på stan en stund och sen mötte jag upp Elina och Simone över en gigantisk muffins. Dem hade jag inte sett på flera månader så det var verkligen dags att träffas.
Mot kvällen traskade jag tillbaka till Jessica där vi gjorde oss i ordning för kvällens julfest. Sällskapet utökades med Johan och Andreas och vi förglöggade en stund innan vi hoppade i taxin och begav oss mot Österbottniska Nationens julfest.
Dessa var mitt utomordentliga sällskap för kvällen.
Axelbandet spelade och den skotska gårdstomten delade ut julklappar.
Jag och Linda med julpappret som jag och Andras fick i lillajulklapp. Mycket underhållande present. När julfesten var slut drog vi vidare till Koulu där vi satt och diskuterade jämställdhetsfrågor och saknade vänner. Kvällen avslutades förstås med ett obligatoriskt hesebesök och en promenad hem i den isande kylan. (Den andra bilden har jag snott av Lina)
På Lördag bjöd Jessica på lyxbrunch innan jag och Linda hakade på med Ika och Malin hem till Närpes. Undertecknad hade planerat att fira lillajul på Logen men efter att ha sovit på systers soffa några timmar blev det bussen hem till Vasa istället - med muminpappret i släptåg hela vägen hem. Lillajul firades sedan på soffan med chips och en film, vilket passade väldigt bra efter flera intensiva helger.
Tack alla inblandade för ännu ett trevligt Åbobesök - jag trivs som fisken i vattnet!
(Och förlåt Tove ;))
IF YOU NEVER LEAVE HOME, NEVER LET GO, YOU'LL NEVER MAKE IT TO THE GREAT UNKNOWN.
Tjohej! Jag och Linda sitter i en buss påväg till Åbo. Där ska vi hälsa på Jessica och gå på Österbottniska Nationens julfest. På lördag hakar vi på Ika och Malin tillbaka till Närpes där det ska firas lillajul. Återvänder till vardagen på söndag.
Dessutom är min dator på service så det blir nog ganska tyst här de närmaste dagarna. Bara så ni vet var ni har mej. Peace!
AND IF I LISTEN TO THE SOUND OF WHITE, SOMETIMES I HEAR YOUR SMILE AND BREATHE YOUR LIGHT.
Ojdå. Känner mig aningen mör efter den här dagen. Satt på Tritonia och skrev uppsats 9-18. Klappar mig själv på axeln för att ha lyckats sätta mig in i ett ämne och producera tio sidor text på tre dagar. Men lite rörig i bollen blir man nog. Genast uppsatsen var klar bar det iväg till Sundom på ledarteamträff där hjärnan gick på högvarv hela kvällen. Nu har jag just kommit hem och helst skulle jag inte vilja tänka alls på några dagar. Imorgon blir det dock både jobb och uppsatspresentation, och sen borde jag sannerligen ta tag i magistersuppsatsen. Känns som att det hopat sig en aning nu. Som tur är tar jag timeout igen redan på torsdag då jag och Linda sticker iväg till Åbo. Man måste ju ha lite balans här i livet. Lika delar jobb och roligheter! Tummen upp för det.
YOU KNOW WE ARE SO ALIVE THAT EVEN IF THEY KILL US WE WOULD NEVER DIE.
En Närpeshelg igen. Börjar kännas som en vana det här. Nästa helg igen (kombinerat med lite Åbo) - jeppjepp!
Fredagen var allmänt småmysig. Dagen tillbringades med uppsatsskrivande på Tritonia och sen satt jag hemma och småfixade på kvällen (och blev chockerad av insikten att jag äger ett par ljusa jeans - därav bilden) innan jag hoppade på sista bussen till Närpes. När jag inkvarterat mig hos Evelina&Anders mötte jag upp tjejerna på Logen för att fira allra bästaste Ikkis som hade födelsedag. Ljuvligare människa får man leta efter <3
På lördag blev det tidig väckning. Åkte till salongen med Evelina som gjorde mitt hår lite kortare, lite mörkare och lite rödare. Sen drog vi igång julstädningen och avslutade med att bygga en julgran och pynta inför söndagens julöppning. På kvällen blev det sen att köra runt tillsammans med Ika och Ann i några (många) timmar. När det blev dags att ta sig till Logen blev jag dock alltför trött och kastade in handduken.
När jag kom hem till syster hade världens tjockaste Nala plötsligt blivit fembarnsmor. Gulligulligull.
På söndag var jag fortfarande Volvo-vakt och inledde dagen med att hämta upp Ika, Ann och Malin. Sen satt jag på salongen några timmar och höll syster sällskap medan hon serverade glögg på julöppningen, innan jag återförenades med tjejerna som fortfarande befann sig i Volvon. Kändes smått nostalgiskt och fint med en bilhelg. Dessutom luktar mitt hår och mina kläder tobak nu vilket höjer nostalgifaktorn ännu mer.
Till kvällen hoppade jag och syster i bilen med kusin och Emelie och åkte mot Vasa. Den extrema dimman bör omnämnas. Att sen få komma in genom dörren och mötas av överrasknings-choklad när man varit godissnål hela dagen gör ju inte tillvaron sämre direkt. Jag ska låna ut min lägenhet oftare ;)
Och nu fick jag mitt i allt två töntar och en glöggburk på besök.
WE CAN LEARN TO LOVE THROUGH THE DARKNESS AND THE LIGHT, I`M ON YOUR SIDE, OH I`M ON YOUR SIDE.
Ååh, det är så mycket diskussioner på gång överallt. Det är bara att gå in på Facebook eller Twitter så blir man överöst med åsikter om Israel/Palestina-konflikten, homosexuellas rätt att adoptera eller Sverigedemokraterna och rasismen. Idag har jag känt mig extra bombaderad. Och jag beundrar på sätt och vis alla de människor som har en åsikt och kämpar för det de tror på. Men samtidigt funderar jag över vad allt detta argumenterande egentligen leder till. Hur ofta lyckas man egentligen få någon att ändra åsikt genom att argumentera mot dem - hur civiliserad eller respektfull man än är? Jag kan förstås se det positiva i att svåra frågor lyfts fram och får tid och plats i det offentliga rummet, men jag drabbas ändå av en viss uppgivenhet. Och jag grips också av en stor ovilja att offentligt ta ställning i frågor eftersom jag inte vill bli förknippad med de respektlösa, kalla, inskränkta människor som kastar sina åsikter i ansiktet på varandra utan minsta försök till förståelse för någon annans situation - oberoende av vilken sida av frågan de argumenterar för. Jag blir så ledsen. (Sen finns det alltid undantag, och de människor som lyckas argumentera med respekt och förståelse gör mig lycklig i själ och hjärta oberoende av vilken åsikt de har. Kaj Korkea-Aho är min stora förebild.)
Missförstå mig rätt. Jag har rätt så klara åsikter om vad som är rätt och fel. Men jag har insett att verkligheten sällan är så svartvit som teorin. Och oberoende vad jag säger, eller hur rätt jag tycker att jag har, finns det alltid någon som missförstår mig, alltid någon aspekt jag inte tagit hänsyn till, något jag inte riktigt tänkt igenom tillräckligt, något jag misslyckas med att förklara och någon som blir sårad. Och om jag med mina argument ändå inte lyckas förändra någons liv till det bättre - då är det inte värt det.
Missförstå mig rätt igen. Jag älskar att argumentera och diskutera - det spelar ingen roll om vad. Jag blir t.ex. alldeles överlycklig när människor ifrågasätter min tro och mina värderingar (så länge det inte är på ett hånfullt sätt förstås), eftersom jag då tvingas tänka igenom saker själv för att kunna formulera mina åsikter. Om något är sant - då håller det att ifrågasättas. Och om det inte är sant - då är det väl bara bra att det rasar och jag tvingas tänka om. Men jag vill diskutera face to face, med människor jag känner och har en relation till. Så att jag kan vara säker på att de vet att jag bryr mig och respekterar dem även om vi har olika åsikter.
Missförstå mig rätt igen. Jag försöker på intet sätt framställa det som något negativt att ha en åsikt och göra den hörd. Jag kände bara ett visst behov av att reda ut mina egna tankar kring allt och fundera över om jag själv ska ta ställning eller inte. Och kan nu konstatera att jag inte kommer att uttrycka några åsikter om du inte frågar mig om dem när du träffar mig.
I NEED TO KNOW JUST HOW YOU FEEL TO COMFORT YOU, I NEED TO FIND THE KEY, LET ME IN, INTO YOUR HEART, TO FIND YOUR SOUL.
Idag blir det dagbok i bildformat. Here we go.
Påväg till jobbet - pigg och glad som ni ser.
Började morgonen med intressanta diskussioner med Julia, Stefan och Anders. Det är på kontoret det händer.
Kesmosallad till lunch. Den ser tyvärr inte lika god ut som den vanligtvis brukar.
Jobbade lite till.
Insåg för första gången någonsin att min mor och jag har skrämmande lika handstil.
Jobbade ännu lite till.
Åkte hem till lägenheten med nyupphängda julgardiner. (Nej, jag brukar inte börja julpynta särskilt tidigt - problemet är bara att de enda andra gardiner jag äger är så "våriga" att man känner sig smått missanpassad när man använder dem i november.)
Fick besök av Hanna och diskuterade som vanligt filmer och böcker. Och en massa annat också.
Låg på sängen och fotograferade mig själv medan jag filosoferade tillsammans med Hanna.
Kokade gröt (som med fördel serveras med honung, grynost, solrosfrön och banan. NAM.) och påbörjade andra boken av "The deed of Paksenarrion". Första boken tvingade jag mig igenom av ren envishet och om inte den här lyckas övertyga mig måste jag nog ge upp, även om jag avskyr att lämna böcker på hälft.
AND ALL, ALL, ALL OF MY LIGHT IS FOR YOU, AND HOME, HOME`S ANYWHERE YOU ARE TOO.
JAG. ÄR. SÅ. GALET. TRÖTT. Men på väldigt bra humör ändå. Kan konstatera att jag jobbat nästan femtio timmar den här veckan (och då jobbar jag egentligen halvtid) och det har varit intensivt mest hela tiden. Men roligt. Jag mår bra av att vara sysselsatt och jag mår bra av att få vara fysiskt trött istället för psykiskt trött.
Igår blev det tjejkväll hos Cila och sen Logen tills valomerkki. De vackra människorna på bilderna nedan var mitt sällskap (och bilderna har jag stulit från Malins instagram). Kärlek till dem för att de är så fina och gör mig så glad. I morse vaknade jag till lyxfrukost bestående av bacon, äggröra och rostat bröd hemma hos Evelina&Anders. Sen hoppade jag på bussen till stan och mötte upp Johannes och Thomas för kinalunch och efter det blev det kyrka hela kvällen. Nu väntar sängen, en godispåse, limsa och en hel massa serier att se ikapp. Och imorgon ska jag vara alldeles totalt ledig. Så just nu är livet synnerligen behagligt.
BUT TIME HAS CHANGED NOTHING AT ALL, YOU`RE STILL THE ONLY ONE THAT FEELS LIKE HOME.
Jag befinner mig i Närpes once again. Det kan man ju bli lite glad över. Den här gången dock mest i arbetssyfte. Finlandssvenska pingst har ledardagar på SÖFF och jag sitter här i receptionen och tar emot anmälningar och är allmänt ordningssam. Men imorgon kväll när allt det här är slut, då blir det att träffas med en massa fina tjejer och dra iväg till Logen och lyssna på bästaste Alexandra. Fina grejer.
AND YOUR HEART IS FIERCE, SO NOW YOU FINALLY KNOW THAT YOU CONTROL WHERE YOU GO, YOU CAN STEER.
Idag har jag haft så galet med energi! Förutom på förmiddagen då, på förmiddagen är jag sällan särskilt effektiv. Påbörjade iallafall flera projekt på jobbet och kom mig inte för att åka hem före klockan närmade sig sju. Och då bar det direkt iväg till gymmet där jag öste på med vikterna som aldrig förr. Nu har jag precis druckit te och pratat bort några timmar med Edith, och nu börjar tröttheten till sist smyga sig på. Men fler såna här dagar skulle jag inte tacka nej till. Imorgon igen tack?
Bilden är annars från photoshooten på familjefesten i söndags och det är bara mellanbarnet som saknas för att familjeidyllen skulle vara komplett.
AND IN OUR HONESTY, TOGETHER WE WILL RISE, OUT OF OUR NIGHTMINDS AND INTO THE LIGHT, AT THE END OF THE FIGHT.
Jag blir lite extra glad i hjärtat när jag tänker på vilken fin helg jag haft. Mer sånt här i mitt gråa höstmörker. Efter fem timmars sömn vaknade jag förvånansvärt pigg imorse. Åkte iväg till Sion klockan ett för att ställa iordning för dagens familjefest och öva med musikerna (tack Daniela och gänget - kul att få hoppa in med er!). Och vilken fest det blev! Barn, unga, vuxna, pensionärer och alla mittemellan. Tävlingar, intervjuer, pappa-teckningar, bönder, photoshoot och allmän festfeelis. Och när den festen var slut var det bara att åka vidare till nästa - som bestod av smörgåstårta och marängtårta hemma hos mamma och pappa med hela familjen. Vi hann behandla allt från julklappslistor till muddars vara eller icke vara. Och nu har jag en påse med lussebullar i skåpet och mår allmänt fint. Nedan följer bilderna för att bevisa att detta verkligen skett. Over and out.
KILL YOUR HEART AND NEVER TAKE A CHANCE, LOCK IT UP INSIDE A PICKET FENCE - THE ILLUSION OF CONTROL.
Gårkvällen blev ytterst lyckad! Så otroligt fina människor och så mycket roligheter. Började kvällen hos Fredde&Åsa, där högpunkten helt klart var när Fredde tog gitarren och sjöng sin egenkomponerade sång för oss. Galet vilken röst den killen har!! Passligt till midnatt tog vi en taxi in till stan och stövlade in på Rocktails där stämningen var på topp. Precis när allt var som bäst var klockan plötsligt halv fyra och så blev det ett gapskrattande långbord på Hese innan alla for hem till sitt. Bästa kvällen på länge! Tack alla som var med!
SEE THE LIGHTS ABOVE YOU GLOWING, OH, AND BREATHE THEM DEEP INTO YOUR LUNGS.
Rutinen de två senaste dagarna har bestått av sovmorgon, gym, kaffedejt på 1h+k och diverse trevligt kvällsprogram. Ikväll blir det inflyttningsfest hos Fredde och Åsa i Solf, och om 40 minuter ska jag hoppa in i taxin. Det här blir bra det här. Ska bara dra på mig en klänning hitta ett par skor. Ha en fin lördag människor!
THIS IS THE END/HOLD YOUR BREATH AND COUNT TO TEN/FEEL THE EARTH MOVE AND THEN/HEAR MY HEART BURST AGAIN.
Ikväll har jag sett Skyfall tillsammans med Linda. Förväntningarna var riktigt höga och filmen levererade också. Skulle säkert ha känts ännu bättre om jag inte förväntat mig så jättemycket, men jag gillade den helt klart. Det enda som störde mig lite var att jag hört en del rescensioner och diskussioner om temat "Bond och M blir gamla", vilket gjorde att jag fäste mig mer vid alla såna grejer och att det kändes lite väl övertydligt/överdrivet. Men överlag - tummen upp, se den om du inte sett den!
Annars dras humöret ner en hel del på grund av att jag och min mage är osams. Ni som läst min blogg länge kanske minns att jag hade problem med smärtor i sidan av magen för nåt år sen, och det var tal om att det kanske var kronisk blindtarmsinflammation. Sen blev jag bättre igen (som vanligt, det här har kommit och gått sen jag var åtta år) och det lämnade liksom där. För två nätter sen vaknade jag av en grym smärta i magen igen och fick inte sova på resten av natten. Efter den första natten dämpades det något men jag känner fortfarande av det hela tiden och har svårt att skratta, andas djupt, lyfta benet och gå... Så promenaden från jobbet idag blev en av de jobbigaste på väldigt länge. Och egentligen borde jag väl ta mig till en läkare för att få reda på vad som är fel med mig, men jag orkar liksom inte gå igenom samma evighetsprocesser igen utan att få svar. Det känns som att jag bara har en massa krämpor hela tiden. SÅ gammal är jag ju faktist inte...
THERE´S NOTHING TO MENTION AND NOTHING HAS CHANGED.
I lördags rensade jag ur garderoben riktigt ordentligt och nu står två överfulla Ikea-kassar och väntar på att få åka till loppis. Så idag, när studiestödet trillade in på kontot, gick jag ut och uppdaterade mitt klädförråd med nya strumpbyxor, underkläder, en klänning, en kofta och jeans. Och jag var så duktig och fyndade så bra. Mest nöjd är jag med de perfekta svarta jeansen jag betalade 12,95€ för. Sånt kan man ju bli lite glad av. Nu är det bara mitt skriande behov av vinterskor som borde fyllas på något sätt.
Något i stil med de här skulle jag gärna äga. Och ett par högklackade vinterstövlar skulle inte heller sitta helt fel. Fast om vi ska räkna upp allt jag vill ha tar ju listan aldrig slut...
SILENTLY TRACING THE CRACKS THROUGH THE CHAOS.
Det här är en av de bästa filmer jag sett på sistone. Se den.
Jag får nog konstatera att den här veckan inte varit så bra. Eller rättare sagt de senaste veckorna. Vet inte varför det ska vara så svårt att erkänna. Det är väl fint att fokusera på det som är bra, men ibland måste man få erkänna att allt känns skit också. Det känns som att jag inte har rätt att säga att jag mår skrutt ifall det finns minsta liten positiv detalj nånstans. Men ibland känns det faktist blörk fastän tillvaron har en hel del ljuspunkter också. Ja. Det om det. Over and out.
YOUR INTENTIONS, THEY DON`T FEEL QUITE RIGHT, SO YOU SHUT YOUR EYES AND TRY AGAIN, SWEET REDEMPTION IS JUST OUT OF SIGHT.
Såhär såg det ut i kyrkan ikväll. Goda smörgåsar och fina/galna människor. Har tillbringat eftermiddagen med att planera inredning och duka - något som inte är min starkaste sida. Men helt okej blev det ändå. Men efter en elvatimmars arbetsdag känns det fint att få kasta sig på sängen nu. Planen för morgondagen är att plugga med syster innan jag sen drar vidare på Uprising med Superhero-tema. Att klä ut sig eller inte - det är frågan...