I CAN`T SAY THE WORDS OUT LOUD, SO IN A RHYME I WROTE YOU DOWN. NOW YOU`LL LIVE THROUGH THE AGES, I CAN FEEL YOUR PULSE IN THE PAGES.
min utsikt just nu. för att inlägg utan bild är tråkiga. och jag gillar solen.
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag håller på att bli en av DEM. De som vaknar klockan åtta på en söndag och stiger upp och är effektiva. I torsdags steg jag upp klockan sju och började plugga och i fredags stegade jag in på gymmet klockan nio utan att ha några andra tidsbestämda planer för dagen... Jag börjar känna mig som värsta pensionären. Eller åtminstone vuxen. Men det kanske är helt okej att skaffa sig lite vuxenvanor när man är en månad från 25.
THIS IS YOUR HEART, CAN YOU FEEL IT, CAN YOU FEEL IT? PUMPS THROUGH YOUR VEINS, CAN YOU FEEL IT, CAN YOU FEEL IT?
Okej. Här får ni en lägesuppdatering!
Den här veckan har jag varit struktrerad värre och effektiv som bara den. Jag vet att jag har träningen att tacka för det. Jag blir genast så mycket piggare och mer motiverad. Och mitt blodsocker ligger bättre igen. Får justera om till samma insulindoser som i höstas och det tar ett tag, så under tiden ligger jag lågt rätt så mycket. Det är tungt, men helt värt det.
Har jobbat långa dagar och fått mycket gjort. När kansli-mappen kommer fram, då vet man att det närmar sig festival riktigt på riktigt. Nästa helg smäller det. Dessutom har jag pluggat som en galning - igår satt jag och skrev från sju på morgonen till sju på kvällen. Måste få undan alla inlämningsarbeten så jag kan jobba 200 % med EC nästa vecka. Några sidor kvar att skriva ännu så jag fortsätter idag och imorgon.
Och utöver det så har jag en hel massa vårkänslor. Solen gör mig så otroligt gott. Betvivlar att det finns någon bättre terapi. Jag börjar nästan förvandlas till en morgonmänniska bara för att det är så ljust. Men bara nästan.
OH I FEEL OVERJOYED WHEN YOU LISTEN TO MY WORDS. I SEE THEM SINKING IN, OH I SEE THEM CRAWLING UNDERNEATH YOUR SKIN.
Idag gör vi en fuling och snyltar på andras Instagram-bilder för att se hur det såg ut i kyrkan ikväll.
Vårt team spelade, Benjamin tog bilder av förstärkare och pedaler och Jonas fotade Jonas.
Stefan pratade om frihet och Benjamin och Julia fotograferade.
Jakke fotograferade bakom mixerbordet och Lene förevigade söndagsskolbarnens fötter.
Benjamin fotograferade även vår EC-photoshoot och Amanda tog mest bilder av alla.
ALL OF YOUR FLAWS AND ALL OF MY FLAWS, WHEN THEY HAVE BEEN EXHUMED WE`LL SEE THAT WE NEED THEM TO BE WHO WE ARE, WITHOUT THEM WE`D BE DOOMED.
Biobild (snattad av Jonas) och fina Sasha.
Lugn lördag. Har äntligen vågat mig till gymmet igen och ska göra mitt bästa för att hitta träningsrutinerna och förhoppningsvis undvika febern den här gången. Har träffat syster en stund, pluggat lite och sett på NCIS. Och till kvällen blev det Cloud Atlas på bio med killarna. Speciell film. Jag gillade den. Har inte hunnit läsa hela boken än - vilket gjorde det hela lite förvirrande - men nu är jag ännu mer nyfiken på hur författaren egentligen tänkt från början. Sen har vi sett några avsnitt Little Britain hos Freppa och jag har gosat med finaste Sasha. Överlag en mycket gemytlig dag.
Tack och hej, nu ska jag sova. Njuter extra mycket av att sova nuförtiden då jag nästan alltid vaknar pigg och glad där kring åtta på morgonen. Och jag har världens skönaste täcke också. Bara så ni vet.
ALL THAT YOU DESIRED WHEN YOU WERE A CHILD WAS TO BE OLD. NOW THAT YOU ARE HERE, SUDDENLY YOU FEAR YOU`VE LOST CONTROL. DO YOU LIKE THE PERSON YOU`VE BECOME?
Det är kallt på jobbet idag. Igen. Jobbar mest bara med att få allting under kontroll inför vår påskfestival EC13. Här kan man se en promovideo för den och här kan man se lite av hur det såg ut ifjol på EC12.
Imorse konstaterade jag att jag efter fyra dygn med närpesbor hade gått över till att tänka på dialekt igen. Det var länge sen sist. Vanligtvis är jag nuförtiden mer bekväm med högsvenskan, men ge mig några dagar så är jag tillbaka i mina gamla vanor. Det fanns en tid i mitt liv när jag knappt kunde prata högsvenska alls även om det är det språk jag vuxit upp med hemma. Det om det.
Sen tycker jag att ni ska ta och kolla in fenomenala Bastille som jag lyssnat på non stop sedan igår. Love love love it.
CAUSE YOU MAKE ME SURRENDER, WITH YOU I`M FORCED TO SURRENDER.
Den här helgen har jag totalt kopplat bort från allt här hemma. I morse när jag vaknade var jag så totalt förvirrad att jag trodde det var mitt i natten fast klockan var halv tio och jag var övertygad om att det var lördag. Hade planerat att plugga idag men det blev nog mer av en försiktig övergångsdag för att försöka plocka upp alla tankeprocesser och allt jobb jag lämnade när jag åkte iväg. Har tagit mig igenom min mail-inkorg, packat upp och kastat i några tvättmaskiner men så mycket mer har jag inte klarat av. En EC-träff blev det också på kvällen och nu är jag totalt färdig. Det var så mycket lättare för några år sedan när man kunde vara vaken hela nätterna utan problem. Nu lider jag av en sen natt i flera dagar efteråt. Ålderdomen, ålderdomen...
YOU AND ME, WE´RE THE LIGHT AFTER DARK.
Här kommer än en gång en helg i bilder:
Orsaken till att vi åkte iväg på kryssning var alltså för att fira att min älskade vän Ann fyllde 25 år på torsdag. Resan blev tyvärr inte särskilt väldokumenterad eftersom min telefon var död största delen av torsdagen och jag sov största delen av fredagen. Men Sara, Cecilia, Ika, Jonathan och Torbjörn hann jag få på bild innan telefonen gav upp. Hade en ytterst rolig torsdagkväll och natt! Med 15 så fenomenala personer som sällskap kan man knappast ha tråkit.
Efter att ha sovit nån timme steg jag och Ann upp för att hinna till frukostbuffén. En del av vårt sällskap hade ännu inte gått och sova och andra hittade vi sovandes lite här och där på båten. Efter frukosten återvände jag till sängen (och det fantastiskt sköna täcket som jag gärna hade tagit med mig hem) igen och sov mer eller mindre hela dagen.
Tog mig upp ur hytten några varv, bland annat för att gå ut på däck och njuta av solen. Och joina resten av gänget i baren en stund. Men jag trivdes ganska bra under täcket och det kändes som en bra idé att vila upp mig lite, eftersom jag hade en hel helg kvar att orka med.
Klockan åtta på fredag kväll var vi tillbaka i Åbo och jag hoppade genast på en buss (som var lika fullproppad som en Filippinerna-buss bortsett från takpassagerarna) in till torget och mötte upp ett helt gäng österbottningar inne på Fransmanni. Åt lyxmiddag med världens godaste efterrät och drog sedan vidare till Koulu en stund. Men innan klockan slog ett var vi inkvarterade på Domus och jag kunde återgå till sysselsättningen för dagen: sovandet.
Lördagen gick åt till lite akut shopping inför kvällen och noggranna förberedelser tillsammans med Linda, Tove och Cila. När klockan blev sex traskade vi sedan iväg till Kåren för att fira Österbottniska Nationens 87 år.
Temat för årsfesten var Kalevala, därav bordsnamnet. Kvällen till ära fick jag agera bordsherre åt min vackra bordsdam Anna-Cecilia.
Övrigt bordssällskap bestående av Linda och Andras. När bankettmiddagen var över (många timmar senare) blev det vals och tango. Farliga saker ska jag säga er. Min ena fot är smått ur funktion eftersom någon (hmm.. högst antagligen jag själv - det här med pardans är inte direkt min starka sida kunde jag snabbt konstatera) hamrat en vass klack i den under dansen och den som bäst håller på att svälla upp till oigenkännlighet.
Annat fint folk på plats: Cila, Emilia och en trött Iiro samt allas vår alltid så fotogeniska Micke och Jessica.
Klockan två avgick bussen vidare till nachspielet vilket var en ytterst underhållande tillställning. Satt mest bara nersjunken i en trasig skruttsoffa och skrattade åt allt och alla. Bilden ovan beskriver stämningen ganska bra tycker jag. Efter klockan sex nån gång började dock min energi dala och strax innan sju fick jag Linda och Andreas med mig via Subway och sedan hem för att sova. Kröp under täcket klockan åtta och vaknade pigg som en mört klockan tio. What´s wrong with me?
Tog det lugnt några timmar och traskade sedan iväg till bussen (genom ett soligt och vackert Åbo) och påbörjade hemfärden. Sov allt som allt kanske en halvtimme på bussen och jag förstår liksom inte hur jag fortfarande hålls vaken...
Känner mig något sliten men så otroligt nöjd med helgen. Åbo är alltid väldigt bra för mitt humör och jag blir alltid lika fascinerad av människorna i ÖN. Så tack Linda, Cila, Jessica, Johan, Tove, Micke och Andreas och alla andra gamla och nya bekantskaper för att jag får snylta på er förening och ert Åboliv och ni orkar ta hand om en vilsen liten Vasabo med jämna mellanrum! Och tack Ann för den fenomenala idén med födelsedagskryssning (...och vi fortsätter nästa helg...)!
SO GOODBYE FOR A WHILE, I`M OFF TO EXPLORE, EVERY BOUNDARY AND EVERY DOOR, I`M GOING NORT.
Jag lyckades aldrig komma igång med Deadwood själv trots några försök, men med litet draghjälp går det fenomenalt! I like it!
Den här veckan har blogg-tystnaden inte berott på händelsebrist utan snarare på mitt plöstligt aktiva liv och myckna socialiserande. Sedan i söndags har jag hunnit med Deadwood-maraton del 1, mysig frukostdejt, mycket inspirerande kvällste-diskussioner, mitt i natten-chill, lunchdejt och Deadwood-maraton del 2. Det är nästan så att man blir trött. Fast tröttheten beror nog mest på att min nästan-tvillingbror-men-inte-riktigt varit i stan och vi satt hos Beni till halv 3 inatt och var allmänt nostaligiska. Nu finns det en del av mig som helst skulle isolera sig för resten av veckan, men den delen ignorerar vi helt kallt. Imorgon bär det nämligen av mot Åbo på födelsedagskryssning med Viking Grace och ett stort gäng närpesbor, och när vi återvänder stannar jag i Åbo och går på årsfest med lite andra närpesbor. Har på känn att jag kommer att vara mer eller mindre död när jag återvänder på söndag kväll, men det är smällar man får ta... E vaar noo bra hitsche!
BUT YOU SEE I CANNOT SETTLE DOWN, THERE´S JUST TOO MUCH LEFT UNFOUND. I KEEP DRIFTING LIKE A CLOUD ON THE WIND, ON THE WIND.
Efter cirkus två veckor av skärpt kontroll är jag åter tillbaka till att känna mig hög när blodsockret ligger på 12. Ett glädjeskutt för det. Idag har jag varit på lunchpizza med familjen. Nu är det snöstorm ute och jag ligger på soffan och tänker inte göra något aktivt på hela dagen. Jag har böcker som ska läsas. Först ut är Cloud Atlas, så att jag kan gå och se den på bio nästa vecka. Tack för tipset Hanna, den verkar strålande.
I`VE GOT MY LIFE IN MY HANDS AND YOUR LOVE IN MY HEART.
Jo alltså. Det blev inget Helsingfors den här veckan. Det får blir ett senare projekt. Men jag har varit glad och nöjd ändå. Har mest bara suttit på soffan och pluggat (om kristendomen i nazist-tyskland till exempel) och tittat på NCIS. Hade glömt hur bra det är. Och solen har visat sig vilket gör hela livet litet vackrare. Veckans störtsta sociala bedrift blev kvällens biobesök med Jonas. Gangster Squad. Okej film, lite rörig stilmässigt, inget speciellt. Förutom Ryan Gosling då förtås. Han är mycket speciell. Och Emma Stone, henne gillar jag!
Annars har jag sökt en praktikplats, lyssnat på Clare Maguire (som av någon orsak alltid ger mig vårfeelis), testat årsfestfrisyrer (det är galet svårt att fläta håret med huvet upp och ner!) och köpt en hel massa böcker. 3 böcker för 12 euro på Suomalainen. Problemet var att jag hittade en massa böcker som var andra boken i en serie, och eftersom de var så billiga kunde jag inte låta bli att köpa dem. Så nu måste jag hitta första delarna nånstans också. I slutändan blir det liksom dyrt either way. Nåja. Värre laster än böcker kan man väl ha.
AND THE GROUND IS FROZEN AND THE AIR IS COLDER, BUT MY HEART IS OPEN, BEATING OUT OF TIME.
Jag sitter mitt i allt och söker praktikplats på studiekansliet och tycker att det skulle vara ett jätteroligt jobb. Eftersom jag har ett halvtidsjobb som på sommaren är mer som en dag i veckan och dessutom borde ha fyra veckors semester känner jag behov av lite utfyllnad i både kassan och sysselsättningsmöjligheterna. Och vad är då bättre än att få administrera och organisera lite mer!? Let´s hope this works out.
IF I HOLD YOU TONIGHT I MAY NOT LET YOU GO.
Mitt i allt blev det fart på mig och plötsligt har jag en massa roliga saker inplanerade de närmaste veckorna. Planen för den här veckan är att ta mig till Helsingfors. Fortfarande osäkert, men jag hoppas på att jag lyckas. Veckan efter det åker jag först på födelsedagskryssning med 16 andra partytyper och sen stannar jag i Åbo på Österbottniska Nationens årsfest. Och helgen efter det blir det födelsedagsfest i Närpes. Det känns fint. Jag behöver nog lite roligheter att se framemot.
Så ikväll har jag varit hos syster och provat hennes äldstes dans-utstyrsel. Fint att kunna knycka långklänningar av sina småsystrar istället för att behöva investera själv. Det här blir hur bra som helst. Efter fem år som studerande är det till sist dags för min första årsfest. Känner att det är dags nu, medan jag ännu har chansen.
SHE WILL RAISE THE WINDOWS HIGH, LET THE LIGHT COME STREAMING IN, AND THOUGH THE WIND WILL BURN HER EYES SHE WILL LEARN TO BREATHE AGAIN.
Idag har jag bara läst. Hela dagen. Det finns bra böcker och så finns det bra böcker. Det finns böcker som är bra på grund av att de är fantastiskt skrivna, har vackert språk, har en fantastisk story och bara annars är fantastiska. Exempel: The name of the wind. Sen finns det böcker som är bra trots att de är dåligt skrivna och man stör sig på karaktärerna, bara för att de på något sätt ändå lyckas fånga en - nästan mot ens vilja. Exempel: Twilight. Sen finns det böcker som ligger nånstans där mittemellan. The Hugergames är en sådan. Jag kan egentligen inte bestämma mig för vad jag tycker om den, men igår började jag läsa min samlingsvolym för andra gången och nu ska jag precis börja på tredje och sista boken. Jag kan liksom inte slita mig från den trots att jag vet vad som händer. Trots att jag stör mig på huvudpersonen ganska ofta. Men storyn är bra och språket är okej. Så den hamnar ändå inte i Twilight-kategorin. Jag kan liksom inte placera den. Bara läsa läsa läsa och läsa.
Ibland får jag riktigt dåligt samvete när jag isolerar mig så här mycket. Jag trivs, men det känns nästan som att jag har en skyldighet mot människorna runt mig att åtminstone låtsas vilja vara social (och det är inte det att jag inte vill det, men just nu är jag bara ännu mer bekväm än vanligt med att vara ensam så jag lyckas inte ta några som helst initiativ till att socialisera mig). Så jag kan inte njuta helt av ensamheten eftersom det känns som att jag gör något fel. Meeen, jag försöker att inte ta det så hårt. I know I´ll be back to normal in a couple of weeks.
Och ursäkta för alla långa flum-inlägg ;)
I WANT TO CLIMB LIKE A CHILD IN A TREE, I WANT TO LOVE LIKE THE MAN WITH NOTHING TO LOSE, I WANT TO DIE WITH MY HEART ON MY SLEEVE.
Det här skrev jag egentligen för flera veckor sedan, men min kära vän Simone påminde mig om ämnet igen för några dagar sedan och jag kände att jag lika bra kan publicera mina funderingar ifall någon känner för att ta del av dem. Kommentera gärna om du har andra åsikter och synvinklar!
Har funderat en del på det här med osjälviskhet/själviskhet de senaste dagarna. Läste nyligen en text av C.S. Lewis där han menar att den gamla kristna dygden kärlek idag ersatts av osjälviskhet - att det faktum att man avstår från sitt eget bästa för någon annans skull blir det som värderas högst. "Som om den försakelsen, och inte de andras lycka, var det mest betydelsefulla." Bibeln talar mycket om att vi ska förneka oss själva och följa Kristus, men den talar aldrig om försakelsen för försakelsens skull. "Nästan varje beskrivning av vad vi ytterst uppnår om vi gör det [förnekar oss själva och följer Kristus] vädjar i någon mån till begäret", skriver Lewis. Vi utlovas något i utbyte för våra uppoffringar, om inte i detta liv så i evigheten.
Över julen träffade jag en av mina högstadievänner som jag alltid diskuterar tro, religion och politik med. Vi hade en lång diskussion om människans själviska natur och han slog ner alla mina argument för att vi skulle kunna handla utifrån något annat än själviska motiv. Även om vi inte vinner något konkret på våra "osjälviska" handlingar, belönas vi ändå av vårt eget samvete när vi handlat enligt vad vi anser vara gott. De flesta kan väl hålla med om att känslan av att göra något gott för en annan människa är väldigt tillfredsställande, även om handlingen i sig själv kan vara långt utanför vår bekvämlighetszon.
Orsaken till att jag fastnat på det här ämnet de senaste dagarna är att jag funderat över om vi skulle betee oss annorlunda om vi bara kunde erkänna att vi i grund och botten är själviska och alltid handlar utifrån själviska motiv. Jag tror nämligen att illusionen om att vi är osjälviska väldigt lätt förleder oss till att bli högmodiga och stolta. Samtidigt finns det också något i oss som längtar efter att andra ska bekräfta våra uppoffringar och se hur "duktiga" vi är. Vi förväntar oss någon sorts utdelning för den uppoffring vi gjort, och om den inte kommer blir vi bittra. Om vi istället från början försonade oss med tanken om att vi i grund och botten gör allting utifrån själviska motiv, då inser vi att vi får vår belöning redan genom att vi handlar, och skulle förhoppningsvis vara nöjda med det.
Jag menar inte att vi ska sluta försöka vara osjälviska och aldrig mer tänka på någon annan än oss själva, men kanske vi kunde sluta leka martyrer eller helgon så fort vi gör en uppoffring för någon annans skull. Jag tror vi skulle må så mycket bättre då. At least I would.
AND I WILL BUILD A PLACE THAT I CAN CALL MY HOME, AND I`LL STILL BE SINGING WHEN I GET OLD.
6200 tecken av 8000 skrivna. Om kyrkan som massmedium. Har just plöjt igenom en hel bok om hur information fömedlades genom kyrkan på 1600-talet. Tjohejsan. Nu övergår vi till TV-gudstjänster. Inte heller särskilt inspirerande måste jag erkänna, men jag får iallafall något gjort. Sitter på stadsbibban med alla minimala abiturienter och undrar över om de tror att jag är en av dem. Det känns som ett helt liv sedan jag skrev studenten. Då såg vi ut ungefär såhär:
<3
BUT I`M LONELY AGAIN TONIGHT, I CAN FEEL IT LIKE A KNOT IN MY SIDE. THEY KEEPT SAYING THIS IS PART OF THE RIDE BUT I`M NOT GETTING STRONGER.
Jag borde ha pluggat idag. Har deadline på en uppsats inatt. But that didn´t happen. Böckerna jag har som källor är så galet tråkiga. Jag försökte till och med lura mig själv genom att lova mig en shoppingtur till bokhandeln om jag läst halva boken före klockan fem, men inte ens det hjälpte. Så jag gick till citymarket och köpte rea-rosor och mjöl, bakade scones och påbörjade en mycket trevligare bok. Resten av kvällen tillbringades läsandes på soffan. Men imorgon ska jag definitivt sitta på biblioteket hela dagen. No excuses.
Sådär by the way, åt alla människor som försöker få tag i mig genom att ringa: sms:a, facebooka eller mejla istället. Det här med att tala i telefon är inte min grej och jag har alltid haft problem med det (förutom när jag talar med vissa utvalda individer). Och speciellt såhär i februari-/vinterdvalatider när min sociala förmåga är ännu sämre! Antar att min telefonskräck har något att göra med att jag inte kan förbereda min reaktion. Det känns som att folk alltid ringer och förväntar sig någonting, och jag får ingen chans att tänka utan måste genast komma med ett svar. Alltför ofta stänger jag bara av ljudet på telefonen eftersom jag tycker det är obehagligt att svara. Galet, jag vet. Men för allt i världen, messa i stället! Om du inte är min familj eller min chef förstås.
NOW THE HOUSE IS QUIET AS A HOLLOW HEAD, AND I`M WALKING ROUND BUMPING INTO THINGS YOU SAID.
Jag är den mest sentimentala när det kommer till människor. Och samtidigt inte alls. En del individer kan jag ha haft väldigt litet att göra med och ändå minnas dem i åratal och tänka på dem med saknad allt som oftast. Andra kan ha varit en stor och viktig del av mitt liv utan att jag har några problem att släppa dem och gå vidare. Men just nu känns det som att jag samlar på mig extra många människor som jag går miste om alldeles mot min vilja. Inte som att människorna i fråga försvinner ur min omgivning - mer som att relationerna rinner mellan fingrarna på mig och jag inte lyckas göra något för att hålla fast dem. Kanske för att människorna i fråga är viktigare för mig än vad jag är för dem, eller för att omständigheter gör att vi glider ifrån varandra. Oberoende hur det går till och varför det blir som det blir så suger det. Och ikväll kände mig lite melankolisk på grund av detta och kände för att plita ner det. Tack och adjö.
SOMETIMES OUR ONLY WAY IS JUMPING, I HOPE YOU`RE NOT AFRAID OF HEIGHTS.
Idag har jag känt mig så galet duktig hela dagen. Jag steg nämligen upp klockan 8 på min lediga dag och ringde tandläkaren för en akuttid. Har tänkt på det sedan December (men hostat lite för mycket för att klara av ett tandläkarbesök) och nu har jag haft ångest i två veckor och varje morgon försökt ta mod till mig. Jag håller definitivt på att utveckla en tandläkarskräck. Men - jag kom mig iväg. Inte så stor nytta med det dock. Tandläkaren var snäll och trevlig och kollade upp mina problemtänder och jag fick en ny tid för borrning och plombbyte och andra trevliga saker. I MAJ. Heja studenthälsan säger jag bara... Om det inte vore för den gigantiska prisskillnad skulle jag definitivt söka mig till en privat tandläkare. Nåja, nu kan jag ju iallafall fortsätta ignorera mina ilande tänder några månader till med gott samvete. Och hoppas att smärtan inte blir allför gigantisk när det en gång ska borras. USCH BLÄ FY.
Nog om det. Annars har jag bara fixat lite här hemma och pluggat. Det är fint när mina studier just nu bara går ut på att läsa Bibeln. Har en teologikurs om Gamla testamentet. Så idag har jag plöjt igenom hela Jesaja och lite strökapitel i Job, Psaltaren, Ordspråksboken och Jeremia. Man kan ju nästan bli på bra humör av att läsa så mycket Bibel!
GIVE YOUR HEART THEN CHANGE YOUR MIND, YOU´RE ALLOWED TO DO IT, CAUSE GOD KNOWS IT`S BEEN DONE TO YOU AND SOMEHOW YOU GOT THOUGH IT.
När jag ändå har bilder kan jag ju passa på att berätta att min Närpestur blev mycket lyckad. Lördagen tillbringades hos Tove och Micke med ost & vin, melodifestival och fenomenalt sällskap (och söt katt). Söndagen bestod mest av sömn och sen en lunch tillsammans med syster och Anders. Lunchen åt vi på farbrors frus ravintolapäivä-restaurang, där vi mumsade på laxsoppa, hembakt bröd och tårta till förmån för kvinnobanken. Tummen upp för det. Sen blev det bussen hem till stan och kyrka för hela slanten. Fin söndag tycker jag.
ON THE OUTSIDE YOU`RE FREE TO ROAM, ON THE OUTSIDE WE`VE FOUND A HOME, ON THE OUTSIDE THERE`S MORE TO SEE, ON THE OUTSIDE WE CHOOSE TO BE.
Okej, så jag har varit lite halvdöd både här på bloggen, på instagram och på facebook på sistone. So to make up for all the silence tänkte jag iallafall kasta in de få bilder jag knäppt den senaste månaden. Here we go.
Lite jag.
Lite människor som varit på besök.
Lite mat jag ätit.
Lite festlig arbetsdag.
Lite musik.