BUT I`M LONELY AGAIN TONIGHT, I CAN FEEL IT LIKE A KNOT IN MY SIDE. THEY KEEPT SAYING THIS IS PART OF THE RIDE BUT I`M NOT GETTING STRONGER.
Jag borde ha pluggat idag. Har deadline på en uppsats inatt. But that didn´t happen. Böckerna jag har som källor är så galet tråkiga. Jag försökte till och med lura mig själv genom att lova mig en shoppingtur till bokhandeln om jag läst halva boken före klockan fem, men inte ens det hjälpte. Så jag gick till citymarket och köpte rea-rosor och mjöl, bakade scones och påbörjade en mycket trevligare bok. Resten av kvällen tillbringades läsandes på soffan. Men imorgon ska jag definitivt sitta på biblioteket hela dagen. No excuses.
Sådär by the way, åt alla människor som försöker få tag i mig genom att ringa: sms:a, facebooka eller mejla istället. Det här med att tala i telefon är inte min grej och jag har alltid haft problem med det (förutom när jag talar med vissa utvalda individer). Och speciellt såhär i februari-/vinterdvalatider när min sociala förmåga är ännu sämre! Antar att min telefonskräck har något att göra med att jag inte kan förbereda min reaktion. Det känns som att folk alltid ringer och förväntar sig någonting, och jag får ingen chans att tänka utan måste genast komma med ett svar. Alltför ofta stänger jag bara av ljudet på telefonen eftersom jag tycker det är obehagligt att svara. Galet, jag vet. Men för allt i världen, messa i stället! Om du inte är min familj eller min chef förstås.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag är PRECIS likadan med telefonen. Det är därför jag alltid messar åt dej:) Det värsta är när det bara står ett nummer på skärmen och man inte vet vem det är. Då brukar jag inte svara och hoppas att personen messar istället då de inte får tag på mig.
Svar:
Julia
Postat av: Ella
Håller med! Är precis likadan jag. Usch och blä för telefonsamtal!
Svar:
Julia
Trackback