RAISE MY HANDS, PAINT MY SPIRIT GOLD AND BOW MY HEAD, KEEP MY HEART SLOW.

Fin helg. Trött Julia. I fredags blev det som sagt teater/musikal med mamma&pappa. Next to normal på Wasa Teater. Riktigt bra och sevärt, så den rekommenderar jag! På lördag blev det mitt i allt både O´Malleys och Ollis och jag måste säga att det blev en oväntat kul kväll! Söndagen inleddes sedan med födelsedagsbrunch på Astor, till Johannes ära. Resten av dagen har bestått av bändövning, kyrka och gym, och nu har jag precis sett på film med Simon. Och eftersom jag var dum och sprang alltför mycket fast jag inte borde har jag nu galet sjukt knä. Dum, dummare, dummast. 

 

SO I`LL BE BOLD AS WELL AS STRONG AND USE MY HEAD ALONGSIDE MY HEART.

WELL YOU REALLY GOT ME THIS TIME AND THE HARDEST PART IS KNOWING I WILL SURVIVE.

 

Och så var det ju det här med att lyckas koncentrera sig på att skriva kursdagböcker när Supernatural är alltför spännande. Har haft paus på flera månader i mitt tittande, men nu har jag tagit mig igenom största delen av andra säsongen under den här veckan. Det blir bättre och bättre, och allt svårare att slita sig.

 

Men jag har faktist hunnit med en hel del annat idag också. Som ränna runt på stan i timmar och utträtta ungefär hundra småärenden. Och planerat en lite småperfekt helg. Ikväll blir det musikal på Wasa Teater med mamma&pappa. Imorgon ska jag plugga och gymma på dagen och partajja på kvällen. På söndag blir det brunch med ett födelsedagsbarn och kyrka och sen börjar jag den nya veckan med en timmes helkroppsmassage på måndag. Prima skinka.

I TOUCHED YOUR LIPS AND HELD YOUR HANDS WHEN THEY WERE SHAKING.

WHEN DARKNESS COMES UPON YOU AND COVERS YOU WITH FEAR AND SHAME, BE STILL AND KNOW THAT I`M WITH YOU AND I WILL SAY YOUR NAME.

 

Idag har jag efter många om och men äntligen införskaffat ett gymkort. Har varit på wasamove några gånger innan, och hängt i simhallen nu som då, men nu blir det gymmande på riktigt! Inledde med lite springande och ett zumbapass, även om jag borde hålla mig från springmattan tills jag får mina skoinlägg (som blev resultatet av mitt besök på askelkliniikka - mina höfter är nämligen i olika höjd och mina fötter lutar inåt, för att ge en summerande beskrivning av alla mina krämpor). Jag känner mig iallafall peppad värre!

 

Nu har jag just sett film med Mathias. Sin City. Har tänkt se den i evigheter och fick äntligen tummen ur. Och den var definitivit sevärd. När man inte hittar någon egentlig point i en film men njuter ändå, då är det helt klart bra.

 

Det var ungefär vad jag hade att berätta idag. 

AND YOU`RE STILL HOLDING ME TODAY.

 

Vissa kvällar är min lägenhet lite extra mysig. Som ikväll. Efter en dag med stressigt jobb, föreläsning, hundra småsaker att fixa och, som kontrast, en skön kväll med lifegrupp och nybakade chokladmuffins. Då passar det fint att avsluta dagen med att ligga på den nydammsugade mattan, läsa bibeln och fundera över livet. 

 

And do what You always do
Making the old so new
Taking away the space between us
Filling it up with more of You
You do what You always do
Cause You're my rescue
Taking away the space between us
Taking away the space between me and You

Shawn McDonald - The Space Between Us

AFTER THE MADNESS, AFTER THE SLOW SHOCK, BEFORE THE WAVE HITS, THE FLOOD COMES RUSHING IN.

 

Sent igårkväll satt jag hos mamma&pappa och funderade över graduämnen. Gradun är trots allt något jag kommer att lägga ungefär två år av min tid på, så ett intressant ämne är att föredra. Efter en del inledande morrande från min sida kom vi fram till några intressanta alternativ jag faktist skulle kunna tänka mig. Nu sitter jag på föreläsning som berör ganska exakt de infallsvinklar jag funderat på. Helt hemåt skulle jag säga. 

THESE CLOTHES, THEY DON`T FIT ME ANYMORE. I`VE WALKED A THOUSAND MILES AND I WANNA SLIP THIS SKIN.

 

Nee. Jag har egentligen inget att säga. Sitter på kontoret och förbereder dagens gudstjänst och den kommande veckans jobb. Och skrattar åt mig själv för att jag känner mig hög med ett sockervärde på 12. Och tycker att det här är en skön dag. Imorgon ska jag till askelkliniikka och kolla upp mitt knä, och till sjukhuset och kolla upp veckans guardian-kurvor. På tisdag får jag lön och och livet känns ganska allmänt slö-behagligt. Over and out.

IT`S NOT THAT I`M A STRANGER TO LONELY MOMENTS, I`VE HAD MY SHARE OF THOSE.

Efter en hel vecka med mest bara jobb, skola och mej själv satt det riktigt bra med en ordentlig partylördag igår. Hängde med Johannes på dagen och sen bar det iväg till Sundom på Oskar&Marie-Louises förlovningsfest. Efter tårta och diverse socialiserande hängde jag på ett gäng till Ritz för att lyssna på Satin Cicus, The Casbah och Cats on Fire. Satin Circus imponerade stort med sin proffsiga och totalt feelishöjande musik. Eftersom klockan inte var särskilt mycket drog vi hem till mig och kollade några avsnitt HIMYM innan det sen bar ut på stan för att träffa folk. Jag övergav mitt tidigare sällskap för att hänga på O´Malleys med Elin och kvällen slutade vid Fontanas valomerkki. Smått perfekt vill jag nästan säga. Och nu har jag ännu några timmar för återhämtning innan jag ska på jobb. Fina fisken.

 

 

NOBODY KNOWS THE TROUBLE I`VE SEEN, NOBODY KNOWS THE PRICE OF THIS DREAM AND NOBODY KNOWS WHAT IT TOOK TO BELIEVE, NOBODY.

 

Jag kan inte annat än skratta. Var på gymmet på eftermiddagen och åt en extra smörgås innan för att inte blodsockret skulle bli så lågt under träningen. Det resulterade i att jag gick desto högre istället och när jag kom hem och skulle äta middag låg jag på 13. Eftersom det tar ett tag innan insulinet börjar verka fullt ut efter att man pickat hann blodsockret stiga upp till 16. Och jag måde blä. Blev törstig, matt och trött. Med ett sockervärde på 16! HA! It´s like I´m a whole new person! För en fem veckor sedan skulle jag tyckt att 16 var ett helt okej värde och inte känt av nånting alls. Nu är det det högsta jag haft på en vecka. Den här veckan har jag hållits under 10 mest hela tiden, förutom några enstaka undantag på 12-13. 

 

Ni får ursäkta att det kretsar mycket kring Diabetes här just nu, men jag behöver det för att hålla mig motiverad. Mitt liv just nu är Diabetes, träning, jobb, skola och gradutankar. Så mycket annat orkar jag inte med. Inte för att jag inte har tid, men för att jag inte har tankekraft till så mycket mer. And that´s fine with me.

BUT YOU KNOW I`LL NEVER LET THIS GO TO WASTE, I`LL KEEP THIS MEMORY ON THE MAP I TRACE BACK TO YOU.

I`LL KEEP YOU WARM, DANCING IN A DOWNPOUR, BREATHE IT IN, WE`LL TAKE IT OFF AND SOAK.

 

"Brigan, I´m so tired." "Fire." Brigan was saying her name, and he was sending her a feeling. It was courage and strength, and something else too, as if he were standing with her, as if he´d taken her within himself, letting her rest her entire body for a moment on his backbone, her mind in his mind, her heart in the fire of his. The fire of Brigan´s heart was astounding. Fire understood, and almost could not believe, that the feeling he was sending her was love.

Fire - Kristin Cashore

 

Tänkte passa på att tipsa om böckerna jag senast läst, innan jag fastnar i något annat. Har läst Graceling, Fire och Bitterblue av Kristin Cashore. Tjejfantasy, för att beskriva dem med ett ord. Någt simplare i språket och handlingen än de böcker jag läst på sistone, men inget negativt med det. Graceling läste jag på svenska (De utvalda), vilket var helt okej, men jag föredrar nog alltid engelska så länge det är orginalspråket. Böckerna är relativt fristående, men handlar om samma värld och de båda tidigare knyts ihop i den tredje. I Graceling och Fire har lovestoryn en ganska tydlig plats, medan Bitterblue har stark handling och en lovestory vid sidan om (den blev också min favorit). Inte det djupaste någonsin, men jag gillar de starka kvinnliga karaktärerna och bladen vänds av sig själva; böckerna fick två dagar var innan jag läst ut dem. Rekommenderas absolut.

 

Näst ut är Alvklingan av Nick Perumov och The Deed of Paksenarrion som jag precis beställt efter. Tror jag borde lägga undan en viss summa varje månad för bokinköp...

WHAT BREAKS YOUR BONES IS NOT THE LOAD YOU´RE CARRYIN. WHAT BREAKS YOU DOWN IS ALL IN HOW YOU CARRY.

Höstens första föreläsning igår, första magistersseminariet idag och två kursdagböcker skrivna nu på eftermiddagen. Dessutom en potentiell idé för magistersuppsatsen snurrandes i huvudet. I´m on a roll. Hade tänkt ha pluggdag imorgon, men med den här farten får jag njuta av ledigheten istället! Nu ska jag bara koka lite makaroner (makaroner och sötsur sås - ekonomimat nr 2, efter frysta grönsaker) innan jag tar tag i etik-kursen som inleddes via nätet i måndags.

 

Övrig icke-skolrelaterad information jag kan ge er är att jag just nu drogar The Frays skiva Scars&Stories. Fina grejer. 

OH YOU GOT A FIRE AND IT`S BURNING IN THE RAIN. THOUGHT THAT IT WENT OUT BUT IT`S BURNING JUST THE SAME.

 

 

Idag har jag varit till sjukhuset och kopplat mig själv till Guardiansensorn. Det här innebär att jag har en liten apparat som visar min blodsockerkurva dygnet runt. Jag får bättre koll och kan justera mina insulindoser bättre. Dessutom mätte vi Hba1c (långtidssockervärde) och jag kan glatt konstatera att jag på en månad fått ner värdet från 10,2 till 9,3. Med tanke på att provet mäter ett genomsnitt över tre månader, så har det hänt ganska mycket den senaste månaden. Happy happy joy joy!

 

(Kan tillägga att Hba1c inte mäts på samma sätt som det vanliga blodsockret; ett Hba1c på 10,2 motsvarar ett genomsnittsblodsocker på 15,5 medan 9,3 motsvarar ett blodsocker på 13,5)

 

Idag har jag dessutom haft min första föreläsning för året. Teoretiska perspektiv på socialpolitiken. Träffat klasskompisar jag inte sett på ett och ett halvt år. Och imorgon börjar vi på med magisterseminarierna. Ve och fasa. Men det blir säkert bra det också. 

 

Nu ska jag hänga med Hanna. Såheså.

TRUE STORY.

 

BUT I`M RIGHT HERE, AND YOU`RE RIGHT THERE. WILL YOU TAKE THIS WALL I BUILT AND TEAR IT DOWN?

   

Dagens sysselsättning på bild. Tillbringade förmiddagen i simhallen med gym och simning och resten av dagen har gått åt till att läsa. Och en del slösurfande på lookbok som bara leder till habegär min budget inte håller för. Det regnar ute och är allmänt höstmysigt. Om jag hittar lusten kanske jag tar mig ut för att träffa folk ännu ikväll, men som jag konstaterat många gånger förut så trivs jag ibland lite för bra med ensamheten. Och böckerna. 

 

Efter att ha sprungit framför en gymspegel idag har jag förresten äntligen kommit fram till varför jag får så sjukt knä och smalben på höger ben när jag promenerar och springer. Jag vrider nämligen benet helt snett. Vad gör man åt sånt? Och vart ska man gå för att kolla upp det?

WHERE YOU BEEN HIDING LATELY, WHERE YOU BEEN HIDING FROM THE NEWS? BECAUSE WE`VE BEEN FIGHTING LATELY, OH WE`VE BEEN FIGHTING WITH THE WOLVES.

Har en känsla av att jag kommer att se ut såhär hela hösten. Läderjacka, röd halsduk och favoritmössan.

 

Jo hej. Blogginspirationen försvann tydligen hastigt och lustigt. Det är höst och jag jobbar och träffar folk och ser på serier (HIMYM och Dark Angel som bäst). That´s about it. Idag har jag sprungit, städat, serie-nördat, jobbat och sjungit. Nästa vecka inleds höstens föreläsningar. Kan bli kul, kan bli tungt.

 

 

I´m still going strong med min Diabetes-skärpning. Nästa vecka ska jag till sjukhuset, och för första gången på väldigt länge ser jag fram emot det. Det går verkligen inte smärtfritt, och jag förstår mig inte på min kropp ens hälften av tiden, men jag försöker åtminstone och det känns bra. Det tråkiga är att jag går upp i vikt, vilket nästan hör till när man får ner sina värden.

 

För att ta det från börjar innebär typ1-diabetes att kroppen inte producerar hormonet insulin. Insulinet hjälper kroppen att ta upp näring och reglerar sockernivån i blodet. Jag måste alltså tillföra kroppen insulin varje gång jag äter något, annars tas näringen inte upp och sockret stannar i blodet - vilket i sin tur gör att jag börjar må riktigt dåligt. Att jag inte skött mig så bra har bland annat inneburit att jag inte fått i mig den mängd insulin som min kropp egentligen behöver.

 

Ju högre blodsockervärden (på grund av för lite insulin), desto mindre näring tar kroppen upp. Lägre värden däremot, förutsätter mer insulin som gör att kroppen tar upp näring bättre och dessutom ökar fettlagringen extra mycket. Men vikten får bli ett senare problem. Några kilon hit eller det är verkligen inte hela världen när man jämför med det faktum att mina läkare konstaterat att jag knappast lever tills jag är 40 om jag inte skärper mig.

YOU CLOSE YOUR EYES AND CRY, DYING FOR THE RIGHT TO FEEL. I HEAR IT COMING DOWN, OH THE SWEETEST SOUND OF FORGOTTEN TEARS FALLING ON THE SOLID GROUND.

WHEN MY WORLD IS SHAKING, HEAVEN STANDS. WHEN MY HEART IS BREAKING I NEVER LEAVE YOUR HANDS.

LÖRDAG:

 

 

 

I lördags hann jag hälsa på både vid systers bygge och vid Malins renoveringsprojekt. Utöver det gjorde jag inte så mycket annat än att pyssla på lite hemma hos Evelina och mysa med katterna. Avslutade dagen med pizza och HIMYM tillsammans med Evelina och Anders, och måste säga att det var en alldeles perfekt dag. Och vi skrattade så vi nästan föll ur soffan åt en scen i HIMYM men till min besvikelse finns den inte på Youtube...

 

SÖNDAG:

 

 

 
 
Söndagen inledde vi med att ta en cykeltur till Gottböle i höstsolen. Jag använde vantar för första gången sedan i april och fann mig i att det verkligen är höst nu. Vi hälsade på hepporna och matade dem med äppel. Sen hoppade jag på bussen hem till stan där det blev kyrka och ett riktigt bra söndagsmöte. Avslutade dagen på bästa möjliga sätt - film, glass, konstiga dataspel och allmän galenhet med mina favorittöntar J&M.

 

I AM DONE WITH MY GRACELESS HEART, TONIGHT I`M GONNA CUT IT OUT AND THEN RESTART.

Jag tillbringade min gårdag i salongen tillsammans med syster. Eftersom hon inte hade några kunder inbokade fick hon istället äran att fixa mitt hår och i utbyte diskade jag och fungerade som miniräknare. När det blev mörkt kom Emelie och Cattis förbi och visade sina fire-skills. Imponerande. Sen blev det fredagsmys med Evelina, Anders, kattungarna och HIMYM. Skön dag! Nu ska jag knapra i mig lite godisrester till frukost och sen inleda min lördag med en tur till simhallen.

 

 

AFTER THE SILENCE, AFTER THE LAST WORDS. CAUGHT IN THE SILENCE. CAUGHT IN BETWEEN.

Dagens stora bedrifter består av att ha släpat mig ur sängen, en lunchträff i skolan med Jessica och en snabbstädning av lägenheten. Nu väntar jag bara på att Jessica ska jobba klart så hoppar vi i bilen (med glass och ruzzle i högsta hugg) och drar iväg till Närpes. Ska hänga i salongen med syster och skaffa mig lite höststämning på Slättens mystik (typ Konstens natt a la Närpes) ikväll.  Sen ska jag förhoppningsvis hinna träffa fina människor imorgon och när jag återvänder till stan har jag Hannele som nattgäst över helgen. Fina grejer tycker jag.

CAN YOU FIX WHAT I KNOW I HAVE BROKEN? THERE`S A HOLE IN MY HEART WHERE I NEED YOU TO BE.

Vissa arbetsdagar är lite längre än andra. Idag har jag varit i jobb från kl 11 till 22.30. Men det går alldeles fint när man har ett omväxlande jobb. Idag har jag gjort allt från att shoppa saftkannor och klippa prydnadsbokstäver till att leka serveringspersonal och diska. Och så mina vanliga arbetsuppgifter där mellan varven förståss. Det roliga med såna här dagar är att det är så tillfredsställande med lite praktiska uppgifter mellan varven. Även om det blir långa dagar och fötterna är helt döda när man kommer hem, är det så kul när det känns och syns att man verkligen gjort något.

 

Kvällens program var Heartbeat, en samling vi har enkom för församlingens medlemmar. Riktigt lyckad kväll och jag blir så glad av alla fina människor jag har runt mej! Och jag gillar att få hjälpa till i köket! 

 

Ikväll var också första gången på flera veckor jag helt glömde bort att jag har diabetes. Åt på stående fot mellan serveringsturerna, och plockade i mig lite här och där när det fanns tid. Jag glömde förstås helt bort insulinet, vilket resulterade i ett äckligt högt värde när jag kom hem. Inte trevligt, men betydligt bättre än förr, när det skulle ha varit vardagsmat att ha ett värde på över 20. Nu var det något så speciellt att det fick komma med på bloggen.

 

 

FYI - Den andra bilden är snattad av Julia O. 

 

SO WON`T YOU LEAVE, FOR ME, A LIGHT OUTSIDE YOUR DOORWAY.

 

Lite såhär känns mina dagar nuförtiden.

YOU WERE THERE WHEN I LOST MY SIGHT AND YOU`RE STILL HOLDING ME TODAY.

AND YOU DO WHAT YOU ALWAYS DO, MAKING THE OLD SO NEW, TAKING AWAY THE SPACE BETWEEN US, FILLING IT UP WITH MORE OF YOU.

Såhär har jag sett ut idag medan jag slöat på några soffor, sett på filmer, spelat ruzzle, pimplat redbull och ätit bullar, dansat på Ollis och pratat om livet. Och bilden har INGET med texten att göra.

 

Det finns få saker jag uppskattar så mycket som en riktigt bra diskussion. När man inte bara rabblar känslor och tankar man redan berättat åt tio andra, utan när det blir djupt riktigt på riktigt. När man tar upp saker man inte delar med vem som helst. När man tänker lika, och när man tänker olika men ändå förstår varandra. När man börjar med att prata om problemen och bekymren, de små och de stora, men förr eller senare kommer in på det som är viktigast i livet och allt annat bara blir små detaljer och man minns varför man lever och andas. Och när jag kommer till den punkten i ett samtal kan jag inte låta blir att le som ett fån och vara lycklig och känna att livet är så värt att leva.

 

Jag är en periodare, också i mina tankegångar. Just nu kommer jag hela tiden tillbaka till vad som är naturligt, enkelt och trovärdigt. Mitt kristna liv, och mitt liv överlag, behöver vara så naturligt och enkelt att det funkar tills jag blir gammal och dör. Och min bekännelse får aldrig vara högre än vad jag klarar av att leva. Jag är så trött på alla religiösa detaljer, formuleringar, funderingar och insnurrade tankesätt. Jag vill bara skala av, skala av och skala av tills jag kommer fram till det viktiga, det som egentligen spelar någon roll. Och vad är det? För mej är det relationen till Gud. Att han älskar mig, att han alltid älskat mig och alltid kommer att älska mig. No matter what. Och att jag, på mitt lilla bristfälliga och operfekta sätt, älskar honom. Sist och slutligen är det inte svårare än så. Piste.

A DAY WITHOUT YOU IS A THOUSAND YEARS, A DAY WITHOUT YOU IS A MILLION TEARS.

.

WE COULD RUN AWAY, MAYBE WE COULD CHANGE, GET BACK ON OUR FEET AGAIN AND THEN MAYBE MAKE IT HOME AGAIN.

 
 

Vilken skön dag! Lunch och tankerensning tillsammans med älskade Edith. Släktkalas för lillasyster. Varmt höstregn ute. Hjälpa till på ett hörn när M-L flyttade in i grannhuset. Och en kväll som tillbringades med att vara halvsunkig och göra absolut inget vettigt alls med Johannes - bättre människa att göra ingenting med känner jag nog inte.