GO ON TELL ME YOU`LL LEAVE AGAIN, YOU`LL JUST COME BACK RUNNING, HOLDING YOUR SCARRED HEART IN HAND
Men, alltför mycket kan jag inte göra idag. Glömde nämligen datorladdaren hemma i Närpes och min egen dator håller ungefär 10 minuter till innan den slocknar. Därför har jag till och mig släpat mig till skolan, för första gången det här året ;)
ALL THESE MEMORIES...
the tree jumped back
and they fell down
with their heads in a hönsnät.
Minns det här, tror den blev till nån gång ute i skogen när vi höll på att bygga vår koja. Men minns inte säkert vem Bobi och Böbu var...
Jag går igenom gamla skolböcker, häften och skriverier. Fy vad man var fjantig i högstadiet!
Som tur är har jag typ bara bra minnen från den tiden, även om det på mina skriverier verkar som att livet var väldigt jobbigt då. Känslomässig tonåring you know.
WALKING DOWN MEMORYLANE
Blir alldeles nostalgisk av det här. Även om rummet redan är ganska tömt på saker från förr finns det nog en hel del minnen kvar här.
A PONY!?!
Logan: Antrophomorphic. All yours big guy!
Clemmons: Oh... Your father has generously offered to donate a pair of boots for our school fundraising auction
Logan: Not the ones made for walking? God, I love those boots...
(bilden hämtad här)
JA, jag fördriver tiden med att kolla Veronica Mars sisådär ett femte eller sjätte varv. Finns nog ingen serie med roligare, snabbare eller mer sarkastiska dialoger.
THE KINGS SPEECH
Den här vill jag se.
AND I´M WALKING AROUND BUMPING INTO THINGS YOU SAID
Vardagslyx FTW. Tack Asian Market för att ni importerar filippinsk torkad mango! Och tack någon på loppis som sålde sina fina glas för 0,50 €/st åt mig!
Idag är jag übertrött. Somnade till och med på jobbet. Medan barnen sov på sina madrasser sov jag med huvudet i armarna, lutad över ett skrivbord. Oops. Sov också största delen av den 1h 15 min jag spenderade på flygplatsen väntades på pappa. Litet dålig kommunikation idag. Men jag lät honom böta i form av en middag på Amarillo så allt är glömt och förlåtet ;)
Imorgon ska jag till Närpes och spendera resten av helgen där. Det blir examenskalas, träffa familjen och förhoppningsvis en hel hög vänner och sen revy på söndag också.
NOW MY WORLD IS AT YOUR FEET. I WAS LOST AND I WAS FOUND, I WAS ALIVE AND NOW I`VE DROWNED.
Men jag har iallafall kommit så långt att jag lånat 2/4 av tentlitteraturen. Så nu ska jag krypa under täcket med dem.
Imorgon ska jag fortsätta speedandet. Misstänker hela veckan kommer att bli speedad. I like it.
(och imorgon ska jag köpa torkad mango <3 och på lördag ska jag till närpes sådär på riktigt och träffa människor <3)
YOU`RE THE ONLY ONE WHO KNOWS EXACTLY WHAT I MEAN
Men ja, fy vad jag gillar Gina Tricots 4,90 & 9,90 rea! Det känns som att jag har en helt ny garderob nu och jag har fortfarande pengar kvar på kontot! Mycket bra känsla måste jag säga.
Nu känns det som att jag borde skriva nåt djupt också, nåt med mer substans än dagens händelser och shopping. Men hey, I´m superficial, whatever! ;)
"I CAME HERE FROM THE PHILIPPINES, IN THE PLANE WITH SOME BIG BIG DREAMS"
Men därför kändes det extra skönt att få spendera söndagskvällen i Alina och Ollis vardagsrum tillsammans med Hanna, Jonathan, Jakob och Jonas. Och bebissjuk blev jag också, Elias måste nog vara den snällaste och snyggaste 3-månadering jag träffat! ;)
Annars så är det här är the song right now. Den funkar bra att ha bildisco till och dessutom märker man hur mycket Filippinerna finns i ens hjärta när man blir helt till sig bara över en liten textrad i en låt!
Och eftersom youtube inte vill samarbeta som jag hade tänkt, får ni ta och klicka er fram till den själva här: Black Eyed Peas-Someday
I MISS...TOPLOAD
HIPP HURRA!
Igår var jag på en 18-årsfest. Idag ska jag på en annan, för denhär herremannen, som fyllde medan vi var i Filippinerna. Vi firade honom med en tupp (och tårta) på sängen.
Idag har jag improviserat och hunnit med ledarsamling redan från morgonen, tortillas hemma hos Olins, ett sjukhusbesök för att besöka litet vänner, presentshopping med Jakob och dessutom träffat på trevligt folk på stan!
Nu vilar jag mig en stund innan vi sticker iväg på fest!
Och jag måste ju säga att gårkvällen var überbra, med übertrevligt sällskap där sen efter festen! ;)
I AM HERE STILL WAITING,THOUGH I STILL HAVE MY DOUBTS
Jag har en ny dator. Och den har en nya webcam som förstås måste testas. Jag tycker personligen att jag passar mycket bra i mustasch.
Idag har jag varit slö vilket vari semi-tillfredsställande. Har i princip inte gjort mycket annat än att prissätta en massa loppisgrejer och varit på en första EC-planering. Nu, däremot, ska jag sticka iväg på en fest och sen får jag en hög finfina tjejer hit över natten också. Får se om vi ryms in.
WHEN TIME AND SPACE ARE THROUGH, I`LL BE FOUND IN YOU
Resten av dagen tänkte jag spendera med att se litet film, laga god mat, datorshoppa med papsen (det blir en ny dator istället för London, ibland måste man vara vuxen och prioritera), prissätta loppisgrejjer (vilket in fact är väldigt avslappnande), kanske ta en vinterpromenix och om jag har lust och ork, hitta på nånting riktigt kul ikväll.
Idag är livet riktigt behagligt. Det sade jag ofta medan vi var i Filippinerna. Skönt att kunna säga det här hemma också. Och livet är spännande, jag har massivs med intressanta funderingar och tankar att vända och vrida på i mitt huvud. Och jag är avslappnad för första gången sedan vi kom hem. I like.
Och jag har, efter två år, statistikkursen avklarad med en 3a i betyget. JOY.
I MISS... THE BIBLESCHOOLBOYS!
Melbert & Ryan
Jeboy & Jeric
Twenjer
Billy-Joe
(foto: Daniela/Benjamin)
Carlito
(Foto: Daniela/Benjamin)
Ren-Ren
Ronaldo
(Foto:Daniela/Benjamin)
Eljun
(Foto: Daniela/Benjamin)
Danver
Leonardo
Jovito
THERE WAS NOTHING, NOTHING WE COULDN´T DO, ONCE, WHEN I WAS LITTLE
Jag är stressad och ineffektiv.
Men jag blir alltid lugnare av att få träffa mina celltjejer. Dom är finast. På fredag blir det pyjamasparty ;)
Nu ska jag stänga av allt jag borde, fixa mig en smörgås, läsa nånting trevligt och somna.
Ja, jag skrivet korta blogginlägg. Bättre det än att skriva ingenting alls. Antar jag.
YOU BREATHED INFINITY INTO MY WORLD AND TIME WAS LOST UP IN A CLOUD AND IN A WHIRL
I MISS... BUKO
(Foto 1-mitt eget, Foto 2&3-snattat av Daniela och Benjamin)
Eating a Philippino-buko is nothing like when you buy a coconut from the store here in Finland. Själva kokosen är mjuk och går att skrapa från skalet med sked; ju färskare buko desto mjukare och godare kokos. Själva kokosvattnet är jag inte överförtjust i men om man är törstig och har glömt att köpa vatten fungerar det utmärkt!
CAUSE I DON`T KNOW WHO I AM, WHO I AM WITHOUT YOU. ALL I KNOW IS THAT I SHOULD.
Jag är trött hela tiden men allt annat än slö. Vilket leder till att jag vill hitta på en massa saker men ändå är litet för trött för att vara helt närvarande. Jag finner mig ganska bra i att vara tillbaka i Finland men att återvända till vardagen, med allt det innebär, är litet svårare. Helst vill jag bara göra roliga saker, uppleva en massa känslostormar och skippa allt vad ansvar heter (som till exempel statistiktent och sociologi-inlämning imorgon...).
Mitt humör är inte det bästa idag och tröttheten är ett faktum så jag tänker skippa allt tråk med skolarbete här hemma. Tar istället en sväng via piccolo och köper nåt gott och går sen till syster och chillar en stund. Maayo kaayo.
I MISS... THE KIDS
En massa fina barn som hängde oss i händerna nere i slummen i Tacloban-och på alla andra ställen man gick också för den delen. (Foto: Daniela)
Hanna & Giovanni som jag träffade i Puerto Bello. Giovanni och jag blev bra kompisar även om han var litet smyg-blyg men han hängde efter litet på avstånd nästan varenda gång jag kom till Puerto Bello sen.
Jamaico <3 Det finns inga ord för hur härlig denhär killen är. En ganska blyg 6-åring, och det tog några veckor innan han vågade bli kompis med oss men sen blev vi väldigt goda vänner. (Foto:Daniela)
Den genomfina och charmiga men ack så svårflörtade pastorssonen Cyrus
(Foto 1: Daniela)
...och så förstås allas vår Edison som är litet av en bråkmakare. Vi fick öva oss i att säga nej och sätta gränser, men sen däremellan dom upproriska stunderna kan han vara så sjukt charmig.
I MISS...ADONIS <3
Adonis var min absoluta favoritkille på hela teamet! Vet inte exakt hur gammal han är men han är äldre än han ser ut och verkar, antagligen kring 10 eller 11. Vet inte heller något om hans familj eller hur han bor men han spenderade mycket tid tillsammans med oss och har sådär smått blivit halv-adopterad av en av familjerna i församlingen. Han är otroligt charmig och rolig och jag kommer att sakna honom enormt mycket!
Längst ner finns en mörk video av när Dion försöker få Adonis att sjunga. Bara för att han är så söt.. :)
YOU BURN AWAY THE ROPES THAT BIND AND HOLD ME TO THIS EARTH. THE FIRE ONLY LEAVES BEHIND WHAT IS OF WORTH.
Det känns som att jag borde skriva nånting smart men jag sparar nog det till någon annan dag.
Jag saknar mycket, men jag är glad att vara hemma och motiverad och inspirerad att hugga tag i allt som ska göras här. Det är mitt allmänna tillstånd just nu.
PHILIPPINES IN MY <3 FOREVER
Hemma. Det är kallt och tyst i Finland. Filippinerna och människorna där kommer nog att vara en del av mitt liv som jag aldrig kommer att kunna släppa igen. Det har varit en helt underbar månad som jag nog inte skulle byta ut för nånting i världen. Hoppas där längst inne i hjärtat att jag nån gång får en ny chans att åka dit och att träffa alla fina människor.
Men det känns bra att vara hemma. Konstigt, men bra. Tror att jag trots allt kommer att komma in i vardagslivet ganska fort. Med vissa små förändringar från tidigare, förhoppningsvis har jag nog tagit med mig en hel del filippinerna hem till Vasa också. Första beviset på det var att jag kokade ris till lunch idag. Tyvärr smakade varken riset eller soyan lika gott här och konsistensen var helt fel för att äta med händerna.
Jag hade inga stora problem med tidsomställningen heller; somnade 11 igår och vaknade fem första gången =normal filipino-rytm. Lyckades dock sova nån timme till sen och steg upp halv nie. Tänk om jag skulle lyckas hålla den rytmen framöver! ;)
Nu ska jag iväg på bandövning-skönt att få träffa litet folk! Sen kommer jag att ha Emilia som inneboende några dar också så behöver jag inte vara så rastlös!
NÄST-NÄSTSISTA DAGEN I MERIDA
Här börjar vi dagarna kl 5.30 eftersom solen går upp klockan 6. Så jämfört med hur det brukar vara när jag är hemma har man hunnit med väldigt mycket när klockan nu närmar sig tre på eftermiddagen.
Har varit inne i Ormoc på förmiddagen och använt min julklapp som jag fick av Jakob; spa-presentkort. Så jag har blivit bortskämd med en timmes helkroppsmassage och sen en fotbehandling. LYX! (och om nån är nyfiken kan jag ju berätta att det gick på under 10 € )
Snart ska vi sticka iväg till Puerto Bello och hålla en lektion i high school och ikväll ska vi ner till seawallen med ungdomarna som ska visa upp dramat vi lärt dem.
Har redan börjat fundera på packningen och försöker planera hur jag ska få hem allt jag vill ha hem utan att ha alltför mycket övervikt i väskorna. Kommer nog att lämna hit en hel del saker misstänker jag...
RANDOM UPDATE
Här är det regnigt, I tell you! I filippinerna är det allt eller inget som gäller när det kommer till vädret. Det största problemet är nog att allt blir så väldigt lerigt när det regnar. Lera och fukt-that´s the deal right now. Men det är litet kul det också.
Livet har varit litet småjobbigt de senaste dagarna, speciellt idag. Jag börjar må illa så fort jag äter något, vilket inte är särskilt kul. Så idag sov jag hela förmiddagen medan de andra var i high school och hade lektioner. Sen besökte vi förskolan och höll sen två high school-lektioner till.
Men illamående och regn, "de e en värdslig sak"! Ska njuta för fullt nu de sista dagarna. På lördag kväll tar vi båten till cebu. Sen chillar vi hela söndagen i cebu innan vi på måndag morgon påbörjar flygandet. Cebu-Manila-Guanghzo (kina)-paris-helsinki.