Hemma. Det är kallt och tyst i Finland. Filippinerna och människorna där kommer nog att vara en del av mitt liv som jag aldrig kommer att kunna släppa igen. Det har varit en helt underbar månad som jag nog inte skulle byta ut för nånting i världen. Hoppas där längst inne i hjärtat att jag nån gång får en ny chans att åka dit och att träffa alla fina människor.

Men det känns bra att vara hemma. Konstigt, men bra. Tror att jag trots allt kommer att komma in i vardagslivet ganska fort. Med vissa små förändringar från tidigare, förhoppningsvis har jag nog tagit med mig en hel del filippinerna hem till Vasa också. Första beviset på det var att jag kokade ris till lunch idag. Tyvärr smakade varken riset eller soyan lika gott här och konsistensen var helt fel för att äta med händerna.

Jag hade inga stora problem med tidsomställningen heller; somnade 11 igår och vaknade fem första gången =normal filipino-rytm. Lyckades dock sova nån timme till sen och steg upp halv nie. Tänk om jag skulle lyckas hålla den rytmen framöver! ;)

Nu ska jag iväg på bandövning-skönt att få träffa litet folk! Sen kommer jag att ha Emilia som inneboende några dar också så behöver jag inte vara så rastlös!