TIME TO BE ALIVE.
På lördag smäller det!! Thirty Seconds to Mars i Hartwall Arena. Plus en hel Helsinforshelg och bästa roadtripsällskapet. Ser så sjukt mycket fram emot det här.
HERE RIGHT NOW UNDER THE BANNER OF HEAVEN WE DREAM OUT LOUD, DREAM OUT LOUD.
Hela mitt liv känns som att jag går runt och väntar på nånting spännande. Har ingen aning om vad det är men känslan är ju trevlig. Kanske det är så det blir när man inte har planer för mer än två månader framåt. Ibland blir jag förstås orolig och undrar om det där spännande någonsin kommer att hända, men för det mesta är det bara gemytligt. Kanske är det bara vårkänslor. Dom har dykt upp extra tidigt i år tack vare bara trottoarer och relativt varmt väder. Jag blir så lycklig. Och kär i allt som rörs, once again ;)
Och så är det mycket musik förstås. Det blir man ju också lycklig av. Noah Gundersen till exempel. Lyssna med hörlurar och hög volym! Och glöm inte att kolla på videon, så fin.
Nu ska jag iväg på jobb. Jobbar i grill på Brändö några dagar i veckan nuförtiden. Och trivs förvånansvärt bra. När man sitter och tänker och skriver mycket (iom gradun) är det skönt att pausa en stund och bara GÖRA istället.
IT`S ALL TO COME, FOR NOW WE`RE STILL YOUNG
Okej, here´s the thing. Jag har inte börjar skirva med lösenord. Jag kände bara ett behov att stänga ner alltihop så att jag får fundera vad jag vill med bloggen. Men... den kanske lika bra kan vara öppen så att jag kan skriva nåt om jag får lust. För nu har jag hittat en så fruktansvärt bra låt som jag bara måste få dela med mig.
Allman Brown & Liz Lawrence - Sons and Daughters
And I will hold you tight
Like the moon in the arms of the sky
And I will keep you warm
I will build a fire in this house
And I’ll build a fire, you fetch the water, and I’ll lay the table
And in our hearts, we still pray for sons and daughters
And all those evenings out in the garden, red, red wine
It’s quiet hours turning to years
And I, I’ll wrap myself
Round your heart
I’ll be the walls of his heart
And I, I’ll keep a light on
To call you back home
Like the moon in the arms of the sky
And I will keep you warm
I will build a fire in this house
And I’ll build a fire, you fetch the water, and I’ll lay the table
And in our hearts, we still pray for sons and daughters
And all those evenings out in the garden, red, red wine
It’s quiet hours turning to years
And I, I’ll wrap myself
Round your heart
I’ll be the walls of his heart
And I, I’ll keep a light on
To call you back home
And I’ll build a fire, you fetch the water, and I’ll lay the table
And in our hearts, we still pray for sons and daughters
And all those evenings out in the garden, red, red wine
It’s quiet hours turning to years
It’s all to come, for now we’re still young
We’re just building our kingdom, but it’s all to come
And I’ll build a fire, you fetch the water, and I’ll lay the table
And in our hearts, we still pray for sons and daughters
And all those evenings out in the garden, red, red wine
It’s quiet hours turning to years
It’s all to come, for now we’re still young
WHAT EVER HAPPENS HERE, WE REMAIN.
Nu går jag officiellt på bloggpaus. Det kan till och med hända att jag tar bort bloggen helt och hållet men vi får se. Just nu känner jag i alla fall inte alls för att skriva så här offentligt, och har lite delade känslor kring att ha så mycket av mitt privatliv öppet för allmänheten. Har aldrig haft problem med det tidigare, men just nu känns det... konstigt. Om man saknar mig online kan man alltid följa mig på instagram (julialytz) och på tumblr (lytzon.tumblr.com). På instagram uppdaterar jag trevliga vardagligheter ibland och på tumblr har jag totalnördat i några veckor nu och repostat allt som är vackert, gulligt eller smart. Sånt som här nedan till exempel. Ajöss.
I WILL NEVER FORGET THE MOMENT, THE MOMENT. I WILL NEVER FORGET THIS NIGHT. WE SING, WE SING, ON ON ON. THAT`S HOW THE STORY GOES.
Eftersom jag bara sitter hemma och är trött och febrig såhär på en lördagkväll tänkte jag passa på att fotobomba er lite. Bloggen var ju ungefär heldöd i december så vi kan ju ta lite bilder såhär i efterskott i stället. För helt död har jag inte varit, även om jag varit långt ifrån pigg och effektiv.
Var bland annat på julkonsert med Samuel Ljungblahd och Ole Börud. Och julpyntade.
Firade jul med familjen. Vilket i princip gick ut på att ligga på soffan och mysa med Ruska i några dygn.
Firade juldagen med mina fenomenala gymnasiekompisar (Malins bild). Och var med och planerade och genomförde stans snyggaste nyårsfest.
Temat var the roaring 20´s och jag blev totalt förälskad i stilen. Fler (och proffsigare) bilder finns att se här!
2013 avslutades sen i bästa möjliga sällskap!
Och med trerätters och skumppa förstås!
Nu under 2014 har jag bland annat hunnit dejta syster och komma igång med graduskrivandet igen.
Skaffat min första (och knappast sista) tatuering.
Fjantat mig med min älskade Emilia som nu befinner sig i New York för ett halvår framåt. Let´s go visit!
Samt tagit selfies i wc:n i skolan i väntan på min handledare och myst hemma för mig själv.
That´s about it. Och en hel massa som inte blivit dokumenterat förstås.
Over and out!
HEAVEN WE HOPE IS JUST UP THE ROAD, SHOW ME THE WAY, LORD, CAUSE I, I`M ABOUT TO EXPLODE.
Kände mig allmänt sunkig och trög imorse, så när jag aldrig lyckades komma igång med dagens pluggande bestämde jag mig för att det blir ledig fredag istället för ledig helg. Bra beslut känner jag. Så nu sitter jag här, i nystädad lägenhet, iklädd mina nyinförskaffade (och fenomenalt sköna) pyjamasbyxor, med gott vin och världens godaste sallad med dadlar och blåmögelost, och en månads gratis netflix och sex nya böcker som väntar på att läsas. Betvivlar att man kan ha en bättre fredagkväll. Ibland känns livet helt lyckat ändå.
AND I HOPE, SOMEWHERE IN THE NEXT YEAR, YOU SURPRISE YOURSELF.
Planer för 2014
- Göra saker som är roliga och saker jag mår bra av.
- Inte göra saker bara för att jag borde eller för att det förväntas av mig.
- Tatuera mig. CHECK
- Få min magistersexamen.
- Läsa ännu mer böcker.
- Fortsätta gå på en massa härliga konserter.
- Bli en insatt och påläst feminist istället för en nyfiken men okunnig feminist.
- Åka på åtminsone en ordentlig festival i sommar.
- Ta vara på mina vänner.
- Jobba för att spara ihop pengar under sommaren så att jag kan...
- ...tillbringa hösten med att resa och göra roliga och spännande saker.
- Vara glad.
IS THERE A PLACE FOR US, WHERE FLAMES FLICKER AND WAVE FOR US, AND WE CAN SEE THE FUTURE AND THE DREAMS IT`S MADE OF?
Min syster frågade mig vad som hänt med min blogg och jag konstaterade att jag inte riktigt kan avgöra om den är på semester eller sakta men säkert dör en plågsam död. Men jag gissar och hoppas på det första.
Det här är veckan då jag ska återvända till vardagen och komma igång med livet igen, efter en alltför lång period av...ingenting. Steg ett är att svänga dygnet rätt. Vilket inte är det lättaste eftersom min medicin förstör min nattsömn. Så nu äter jag istället melatonintabletter och hoppas på att det ska hjälpa. Steg två är att komma igång med skolan och gradun igen. Igår bokade jag handledarträff, kollade upp deadliner och mejlade med lärare. Idag har jag gjort om mitt köksbord till skrivbord och öppnat gradudokumentet. Den handlingen utlöste den mest fysiska ångest jag känt hittills i mitt liv, men det gick ändå förvånansvärt bra. Imorgon ska jag på föreläsning och på fredag ska jag återuppta skrivandet på riktigt. Ett steg i taget liksom. Steg tre är att börja söka jobb, eftersom jag inte fick någon fortsatt anställning på internatet och inte längre får nåt studiestöd. Lite pusslande innan jag får allt på koll, men det ska jag väl överleva. För när det här är klart ska jag bara göra roliga saker resten av året. Så det så.
I SEE FIRE, OH YOU KNOW I SAW A CITY BURNING. I SEE FIRE, FEEL THE HEAT UPON MY SKIN.
Älskar den här låten just nu. Repeat repeat repeat.
Appropå låten så såg jag The Hobbit med Tove i lördags. Men de tre människor som är lika nördiga som jag och faktist vill höra mina åsikter har redan hört dem så jag tänker inte skriva nån utläggning här.
Annars så... Har den här hösten, och speciellt den senaste månaden, varit alldeles totalt bläig. Har fortfarande inte fått nån förklaring till min konstanta stegring, men jag har i alla fall fått piller för årstidsbunden depression och hoppas på att börja hitta lite energi så småningom. Och den senaste veckan har faktist varit helt okej. Har orkat träffa en del folk och jobbat några kvällar. Men på dagarna gör jag fortfarande inget alls. Har gett mig själv till andra veckan i januari att vara seg, sen måste jag verkligen ta tag i gradun igen om jag ska hinna bli klar. Men jag får ångest bara av att tänka på det.
HOW DO THE LEAVES LOOK SO ALIVE WHEN THEY`RE DYING? AND HOW ARE YOU SO BEAUTIFUL WHEN YOU`RE CRYING?
Stjäl en torsdaglista av niotillfem.
En bild på dig nu:
Hejhej. Här är jag och mina favoritkuddar. Mitt finaste Stockholmköp.
Ditt skrivbordsunderlägg på datorn:
How very hipster of me...
Högst upp i din facebook-feed just nu:
Din senast pinnade bild på Pinterest:
Har inte varit så Pinterest-aktiv på sistone men där finns mycket fint. Nördar mera på Tumblr nuförtiden. Check it out, jag repostar fina saker och smarta ord mest hela tiden.
Låten som spelas nu i ditt Spotify:
Senaste nedladdningen i itunes?
Fredagspodden med Hanna&Amanda
Senast skrivna anteckningen i din mobil?
Värmeljus
Julstjärna
Ljusstakar
(skulle handla julpynt till kyrkan igår och tyckte tydligen det var för mycket att komma ihåg...)
Din plan för kvällen?
Var påväg till kyrkan men är alltför trött och frusen (surprise surprise) så nu är planen att ligga hemma på soffan och maratonkolla Firefly. Älskade älskade Firefly. Best in the ´verse!
KEEP ME TOGETHER, DO NOT ABANDON ME, HOLD MY BONES TOGETHER.
Idag är jag så fruktansvärt trött att jag knappt funktionerar alls. Vaknade 12.30 och det mest avancerade jag gjort är att gå till Citymarket. Annars har jag bara läst och surfat och sovit... Orkar liksom knappt röra på mig, eller ens tänka. Det är bara att konstatera att jag inte är riktigt frisk. Febern är fortfarande ett faktum, börjar väl ha passerat tvåmånadersstrecket redan. Som tur är fick jag svar på mina blodprov här om dagen (en månad efter att jag tagit dem) så det går i alla fall lite framåt. Ska reda ut dem med min diabetesläkare så fort som möjligt. Själv lägger jag just nu mina pengar på att jag har hypotyreos (nedsatt funktion i sköldkörteln vilket gör att typ hela kroppen fungerar långsammare).
Som tur är börjar mina kollegor återvända till jobbet nu och jag går ner i halvtid efter söndag. Jobbar måndag och tisdag och sen är jag ledig en hel vecka. En hel vecka som borde tillbringas med den försummade gradun (vilket ger mig lite väl mycket ångest) men ändå...
För det mesta funkar livet helt okej. Men sen ibland får jag bara konstatera att det nog inte kan vara meningen att man ska vara såhär trött, frusen och omotiverad, även om det är november.
THERE`S ROOM BETWEEN TODAY AND THE LAST TIME THAT I SAW YOU.
De obligatoriska konsertfilmerna som jag själv drogar om och om igen.
Den blev visst ganska lång...
Icarus
Things We Lost in the Fire
What Would You Do
Blame (NY LÅT!)
The Silence
The Draw (NY LÅT!)
Of The Night
Och så förbandet To Kill A King som var riktigt riktigt bra!
Howling
Cold Skin
I`M FEELING ROOTLESS SO I KEEP MOVING.
Jepp. Är hemma och har återhämtat mig från helgens bravader. Här kommer bildbevisen.
Tog bilen till Åbo på fredag och hoppade på Baltic Princess tillsammans med dessa tre.
Anlände till Stockholm kl 6 på morgonen och satt i all vår trötthet i hotellreceptionen och väntade på att frukosten skulle öppna.
Sen fördrev vi resten av dagen på stan eftersom vi inte fick checka in före kl 15.
Lite shopping och allmänt kringstrosande i Gamla stan.
Till kvällen var det sen äntligen dags att ta tunnelbanan till Fryshuset för att se Bastille. Kvällens stora positiva överraskning var förbandet To Kill a King. I kinda loved them.
Bastille var förstås fantastiska. Ångrar inte för en sekund att jag åkte. Så helt annorlunda att se dem på det här sättet än på en liten festivalscen med liten publik. (Film kommer... förstås!)
Att de dessutom spelade två helt nya låtar gjorde lyckan total. Lite mörkare sound än tidigare och jag älskade dem!
På söndag sov vi länge, åt hotellfrukost och begav oss ut på stan igen. Efter lite shopping och extremt sjuka fötter satte jag mig på ett café med en nyinförskaffad bok för att ta igen lite egentid. Sen åt vi middag på London innan vi tog taxi till terminalen och åkte hem igen. Alldeles fenomenalt måste jag säga!
AND ALL YOU HOLD ON TO IS BREAKING IN YOUR HANDS...
Tänker mycket på Filippinerna just nu. Ön Leyte som är den som drabbats värst av tyfonen är också den ö där vi var för några år sedan och där jag fortfarande har bekanta. Jag har också vänner från Finland som är där som volontärer just nu. Har fått veta att svenskarna och finnarna har klarat sig och nu tagit sig till storstaden Cebu, men allt är totalförstört. Har sett bilder och filmer från missionärerna Andreas & Lailas hus där taket slitits av och mycket förstörts. Så tänker jag på alla de människor jag mötte då för tre år sedan som bara bor i hyddor gjorda av bambu och bananblad... Ibland förstår man inte hur bra man har det...
Om man vill vara med och hjälpa till kan man t.ex. betala in en summa på Sions katastrofkonto FI58 4970 1010 7224 17 och ange referensnummer 1119, så går pengarna oavkortat till FSPMs (finlands svenska pingstmission) missionärer som jobbar i ett av de värst drabbade områdena. Pengarna går bland annat till nödvändigheter som vattenrenare, ris, konserver, medicin och tältdukar.
Lånar Marias och Andreas facebook-uppdateringar...
"Vi lever, men hela Leyte är utslaget. Allt är totalt demolerat. Elektriciteten väntas vara tillbaka om en månad. Eftersom maten och vattnet höll på att ta slut i Merida, for vi idag till Cebu (på en annan ö) för att samla ihop till hjälpsändningar. På tisdag väntas en ny tyfon, men be att den tar en lång omväg runt Leyte! Vi vill inte ha några fler katastrofer. Tack för all omtanke och alla förböner!"
Maria Söderlund"Vi aker till cebu idag dar vi har mobiltackning och internet. Allt ar utslaget I leyte. Alla storstader. Elektricitet. Internet. Vatten borjar bli daligt. Vi har med oss alla svenskar och finnar och kommer stanna I cebu och se till att hjalp borjar floda till leyte darifran. Maten ar slut pa butikerna I merida och bensin kostar dubbelt sa mycket. Pa den 40km langa vagen till ormoc sag jag att nastan alla hus var utan tak. Enorm skadegorelse. Har aldrig sett nagot liknande. Vi ar bara overlyckliga att alla lever. Vrrkligen ett guds mirakel."
Anderas Pettersson
YOU WERE SORTA PUNK ROCK, I GREW UP ON HIP HOP BUT YOU FIT ME BETTER THAN MY FAVOURITE SWEATER.
Sen ibland älskar jag verkligen det här jobbet. Det finns så många förutsättningar för att det skulle vara det ultimata jobbet för mig, men för det mesta räcker det liksom inte hela vägen fram. Men ibland, de där gångerna när man faktist får kontakt med nån studerande, när man lär känna dem lite mer och verkligen når fram, då trivs jag som fisken i vattnet. Eller när jag får sitta och skriva åtgärdsplaner, styra upp nåt eller organisera om. Men det händer alltför sällan för att jag ska orka i längden. Så som bäst sitter jag och funderar över vad jag vill med livet. Funderar på resor, jobb, mellanår och att sköta om lejonungar i Zimbabwe.
Är ännu mitt uppe i min tiodagars arbetsvecka då jag gör tre personers jobb ensam. Men det går helt okej. Har bara en total avsaknad av övrigt liv. Som tur var blev helgens jour händelselös, så jag sov 20.30-12.00 från fredag till lördag. Det behövdes tydligen. Och idag hann jag med farsdagsbrunch tillsammans med familjen innan jag skulle vara på jobb igen. Nu väntar jag bara på helgens Stockholmresa med Bastille på Fryshuset på lördag.
Så här lät det när vi såg dem på Provinssirock i somras.
HEADED FOR THE OPEN DOOR, TELL ME WHAT YOU`RE WAITING FOR.
(sista bilden är snattad av Jonathan)
Här kommer resten av bilderna från helgen. Har redan spammat både instagram och facebook men bra helger kräver ordentlig dokumentation. Hann ju med både Ludovico Einaudi (filmen finns här) och Hurts. Och däremellan hängde jag med alla de galna människorna på bilderna. Nu behöver jag inte säga "det är så länge sen jag skrattat" på ett tag (återkommande konstaterande förra veckan)! Två tummar upp!
Förra helgen och det faktum att jag om en vecka åker iväg till Stockholm är det som får mig att orka just nu. Har varit ensam på jobbet sedan förra onsdagen och är mitt uppe i en 10-dagars arbetsvecka. Mina kollegor lyckades tajma pappaledighet och sjukskrivning och det här med vikarier är tydligen svårt. Så nu sitter jag här för femte kvällen i rad och jobbar 17-02. Imorgon blir det 12-17 och direkt efteråt har jag jour i två dygn och direkt efter det jobbar jag 17-02 tre dagar igen. Sen har jag EN dag ledigt. Lyckat. Att jag sen är långt ifrån frisk gör ju det inte roligare direkt. Har väntat på röntgen- och blodprovssvar från studenthälsan i 1,5 vecka nu. Är inne på sjunde veckan med feber. Meeeeeen, jag får pengar och jag är definitivt glad att jag har ett jobb!
Bäst är det att fokusera på det roliga. Som Stockholm med Ika, Anders och Elin. Sverigebåten, Bastille live på fryshuset, hotellsäng och hotellfrukost, Stockholmsshopping och sånt trevligt. Och om tre veckor Sigur Ros. Och efter det är det nästan jul. Och sen 2014. Och vad som händer då är det ingen som vet!
WHEN THE WORLD SURROUNDS YOU I`LL MAKE IT GO AWAY, PAINT THE SKY WITH SILVER LINING.
Några korta klipp från Blind, Sandman, Illuminated, Blood, Tears & Gold och Help.
Trallalalala. Jag betvivlar starkt att det finns något bättre här i världen är livemusik.
I och för sig är det sällan någon annan än de som själva varit på konserten som bryr sig i konsertvideon, men här har iaf jag, Jonathan, Felicia och Johannes nåt att droga fram tills nästa gång. För en nästa gång måste det ju bli, älskar Hurts för att dom faktist kommer till Finland, typ flera gånger i året!
Och seriöst, hur kan en människa vara så fin som Theo Hutchcraft? Nog för att jag blir kär i allt som rörs, men jaa...
SUDDENLY MY EYES ARE OPEN, EVERYTHING COMES INTO FOCUS, OH, WE ARE ALL ILLUMINATED, LIGHTS ARE SHINING ON OUR FACES, BLINDING.
Ibland är det bara helt meningslöst att försöka förklara upplevelser med ord.
IT PLAGUES YOUR MIND, EVERY DAY THAT PASSES, FASTER THAN THE LAST DID, AND YOU`LL BE OLD SOON, YOU`LL BE OLD. DO YOU LIKE THE PERSON YOU`VE BECOME?
Mitt liv den här veckan:
BÖCKERNA: Har under de senaste dagarna avklarat Paper Towns av John Green, Will Grayson Will Grayson av John Green och David Levithan, samt An Abundance of Katherines av John Green. Nu har jag slut på John Green och måste hitta på nåt annat.
SERIERNA: När jag läser ser jag nästan inga serier men jag såg faktist piloten av nya serien Dracula idag. Finns väl en viss potential där kanske. Om inte annat har jag alltid haft en liten crush på Jonathan Rhys Mayers så att se honom som Dracula är ju inte helt fel.
MUSIKEN: Drogar Hurts och längtar efter helgen. Börjar med Ludovico Einaudi i Kulturhuset på fredag och fortsätter med Hurts i ishallen på lördag. Att resesällskapet dessutom är mina absoluta musiknördvänner gör ju inte saken sämre.
ANNAT: Hade besök av Edith i måndags. Såg världens minsta tant idag. Hade bastukväll i Kronvik igår. Har chillat på studenthälsan. Är effektiv med systers slutarbete istället för mitt eget. Får med 97 % säkerhet träffa Emilia i helgen. Ska åka iväg på jobb nu.
WE`LL FALL JUST LIKE STARS BEING HUNG BY ONLY STRING.
Ibland är tillvaron så perfekt att man känner för att skriva en facebookstatus. Har dock av någon orsak slutat skriva såna, så när abstinensen slår till styr jag mina steg hit istället. Har tillbringat dagen med att storstäda lägenheten - har bland annat bytt gardiner och tvättat golven. Så nu är allt skinande rent, lakanen i sängen är nya, mysbelysningen är upphängd och ljusen är tända. Dessutom har jag hunnit med en riktig långpromenad i höstvädret. Så nu sitter jag här i mitt soffhörn, nyduschad och allmänt mysig, och dricker en gigantisk kopp te, läser John Green och lyssnar på Bon Iver. Ultimat höstkväll skulle jag säga.
Vi avslutar med ett exempel på varför jag älskar John Green.
Before Jefferson Park was a Pleasantville, and before it was a navy base, it belonged to an actual Jefferson, this guy Dr. Jefferson Jefferson. Dr. Jefferson Jefferson had a school named after him in Orlando and also a large charitable foundation, but the fascinating and unbelievable-but-true thing about Dr. Jefferson Jefferson is that he was not a doctor of any kind. He was just an orange juice salesman named Jefferson Jefferson. When he became rich and powerful, he went to court, made "Jefferson" his middle name, and then changed his first name to "Dr." Capital D. Lowercase r. Period.
John Green, Papertowns