Jag lever trots tystnaden. Eller, nätt och jämt just nu. Har tillbringat förmiddagen hos tandläkaren tillsammans med mina vänner skräcken och ångesten. Nu sitter jag på internatet och jobbar och bedövningen har precis släppt. Och jag börjar sakta men säkert inse att de två tänder som borrades i idag inte är någon av de tänder jag egentligen har problem med. Efter att ha väntat sedan februari på att få min akuttid... Grattis till mej säger jag bara. Känner mig smått överväldigad av hopplöshetskänslor.

 

För att skapa lite fredagsfeelis denna ångestfyllda dag tänkte jag iallafall lägga upp några bilder från förra helgen som var både lång och innehållsrik.