YOU`VE GOT TO LIVE YOUR LIFE WHILE YOUR BLOOD IS BOILING. THESE DOORS WON`T OPEN WHILE YOU STAND AND WATCH THEM.
Hade egentligen inga stora planer för midsommar förutom att ta mig ut till villan på Bergö. Dock blev det att vänta på syster som skulle på midsommarfest, så jag crashade partyt några timmar och drog iväg till Bergö först närmare midnatt. Fin kväll.
Det fenomenala partyfolket fotograferat av Jossan. Och den ljuvliga utsikten.
Midsommar-Koskinens
Sisådär världens vackraste Ronja
...
...
Jamsession
Alltid lika vackra Kronvik.
HOT SAND ON TOES, COLD SAND IN SLEEPING BAGS, I`VE COME TO KNOW THE FRIENDS AROUND YOU ARE ALL YOU´LL ALWAYS HAVE.
Fina fina Ben Howard och världens ljuvligaste musikvideo.
Glad midsommar!
WE`RE IN THE SPOTLIGHT, WE`RE ON THE FLOOR, WRAPPED IN ARMS THAT MAKE US FEEL SECURE.
Igår var jag på fyrtioårsfest hos min fina vän och förebild Lene. En av de mest omtänksamma och allmänt ljuvliga människor jag känner. Jag njöt av att träffa folk och få sitta ute i solen efter två veckor mer eller mindre instängd i min lägenhet. Övriga prestationer denna vecka är att jag avverkat säsong sju av How I Met Your Mother och sett igenom Bourne-trilogin. Och funderat över vilka festivaler jag ska ta mig iväg på och med vilket sällskap.
Idag är dock min sista dag som sjukskriven, så förhoppningsvis kommer jag igång med vardagen snart igen.
WON`T YOU TEACH ME HOW TO LOVE AND LEARN, THERE`LL BE NOTHING LEFT FOR ME TO YEARN, THINK OF ME AND BURN AND LET ME HOLD YOUR HAND.
Här kommer lite mer Bastille-propaganda, den här gången i form av två låtar från deras coverprojekt "Other people´s heartache". Båda dessa spelades på konserten i fredags och eftersom jag spelade sönder skivan sådär smått redan i vintras har jag nu övergått till att droga dessa. Enjoy.
IT´S WHAT YOU FEEL BUT CAN`T ARTICULATE OUT LOUD.
Hej hopp. Jag har tydligen lunginflammation och är sjukskriven i en vecka till. Partyparty. Men sånt är livet, jag är iallafall piggare än förra veckan även om jag fortfarande mest bara sover. Men i söndags åt jag hotellfrukost med min älskade Emilia och igår fick jag hem nya leksaker eftersom jag startar igång min insulinpump på måndag. Det är ungefär det som hänt de senaste dagarna. Ja, och så har jag precis sett på Warm Bodies. Mysig film!
THIS IS THE RYTHM OF MY LIFE, MY LIFE, OH YEAH, THE RYTHM OF MY LIFE.
Några extrabilder från fredagen. Von Hertzen Brothers som vi lyssnade på lite i förbifarten, jag och syster i spöregnet och sen fenomenala Mew (som vi tyvärr bara hann höra i 15 minuter eftersom de spelade samtidigt som Bastille). Sen dog min telefon och vi hade ett spännande äventyr att ta oss hem till Vasa med diverse felkörningar, endast döda telefoner och lysande bränslelampa... Men feelisen var på topp iallafall och det är ju huvudsaken!
THIS IS YOUR RACING HEART, CAN YOU FEEL IT, CAN YOU FEEL IT?
No words needed. I´ll just say I´m even more in love than before. Sitter som bäst och funderar över hur jag ska ta mig till Stockholm när de spelar där i november.
ALL HER LIFE SHE LOOKED UP TO THE CLOUDS, FOR THE RAIN TO FALL, BREAK UP THIS FALLOW GROUND.
Ja, alltså, ifall nån undrar så ligger jag fortfarande hemma med feber och världens galnaste hosta. Känner mig dock något hoppfull just nu eftersom jag inte kommit upp över 38 grader ännu idag. Har ätit antibiotika sedan i måndags but the progress is slow. Min räddning i tillvaron de senaste dagarna är ljudböcker, gärna sådana jag redan läst. Jag har sällan tillräckligt med energi för att läsa själv och en bok som jag redan läst kräver inte heller lika mycket som en ny.
Anyway. Imorgon har jag iallafall bestämt mig för att vara frisk. Jag ska ju se Bastille på Provinssi för allt i världen. Som tur är är det ju inte så långt till Seinäjoki, så om inte annat pumpar jag mig full med febernedsättande så klarar jag nog av några timmar i upprätt läge.
I CAN THINK OF BRIGHTER DAYS, THEY WERE GOLDEN IN A WAY, WORDS WERE NOT THIS GRAY.
Worst. Timing. Ever.
Just nu borde jag vara i full gång med att ställa i ordning för sommarkonferensen som kör igång på onsdag. Ska hålla i trådarna för att en femdagars konferens med flera hundra deltagare ska löpa så smidigt som möjligt. Istället växlar jag för tredje dagen mellan att sova, läsa, lyssna på podcast eller se serier jag redan sett (eftersom jag inte orkar koncentrera mig tillräckligt för att hänga med i nya handlingar). Känner mig totalt däckad med huvudvärk, muskelvärk, andningssvårigheter, skyhöga sockervärden och hela faderullan. Och sommarvädret där ute gör att det hela känns som ett hån. TYCK SYND OM MIG.
Nåja. Lyckades iallafall ta vara på de mer lättgenomlevda timmarna på förmiddagen och laddade upp med sju nya böcker från bokhandeln och vad som helst i matväg som jag kan tänkas bli snål på så att jag får i mig nånting ätbart. Nu ska jag trösta mig med Jess Mariano-säsongen av Gilmore Girls...
Njut av er lördagkväll!
...ja ä inte bitter.. ;)
BUT WHEN IN TIME I SEE YOR FACE THE SCARS WILL FADE, THE HEART WILL MEND.
AND THEN THERE WAS SOMMARLOV! Har äntligen fått min sista uppsats skriven och inskickad så nu blir det ingen mer skola förrän jag ska gå sommarkurs i augusti. Och plötsligt känns livet inte alls lika stressigt längre. Tandläkarbesöket gick också bra även om jag är lite sjuk ännu och måste tillbaks åtminstone en gång till före tanden är back to normal. Febern är det som det är med, men jag planerar att gå och sova om cirkus en timme så kanske jag mår bättre imorgon. Men som belöning för mitt flitiga studerande blir det först ett avsnitt Game of Thrones. Gonatt.
ALL GREAT CHANGES ARE PRECEDED BY CHAOS.
And then there was a fever too.
Men jag sov iallafall från 20.20 till 8.00 inatt.
Idag är det jobb, rotfyllning, ögonbottenfotografering och uppsatsdeadline som gäller.
Bevare mig.
THIS TOO SHALL PASS.
Hur otroligt trött kan en människa egentligen vara?? Tvingar mig själv att vara vaken en halvtimme till, men halv nio har jag min egen tillåtelse att somna. Börjar vara ganska slutkörd som människa.. Så det är lite illa att den värsta stressen egentligen börjar nu. Men bara i två veckor och sen är det slut och nästan semester.
SOMEDAY WE WILL RISE ABOVE THE PAIN OF THIS WORLD, THERE`LL BE NO MORE TEARS AND NO MORE SHAME, AND ALL OUR SCARS WILL FADE AWAY, ONLY LOVE WILL REMAIN, SOMEDAY.
Den där känslan av att kaoset vecklar ut sig till något förståeligt och greppbart och man plötsligt kan börja andas igen... Så känner jag ikväll. Har tillbringat kvällen tillsammans med pappa och pratat bort all ångest och frustration som legat som en sten på mig de senaste veckorna. Och nu känner jag mig så lätt och alldeles tillfreds. Tänk att man kan ha en så bra pappa som jag har! När jag var 15 år hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig att jag tio år senare skulle uppskatta mina föräldrars sällskap så otroligt mycket som jag gör idag.
Nu öser regnet ner där ute och jag kurar ihop mig och myser med en film och en miniversion av det alltid lika goda nachosberget. Ibland krävs det inte så mycket för att man ska känna sig lycklig.
WE`RE NOT ALONE NOW, YOU ARE THE REASON I AM WALKING SO TALL.
Den senaste veckan har jag verkligen BARA jobbat. Kontorsjobb på dagarna och internatsjobb på kvällarna och nätterna. Sömntimmarna har inte varit särskilt många. Så när jag cyklade hem efter mitt sista arbetspass på internatet igår höll jag nästan på att falla av cykeln av trötthet. Men det gör att det känns desto bättre att ha ledigt fredag-lördag! Min plan är att njuta så mycket det bara går, och efter en kokhet och ytterst trevlig fredag ser det mycket lovande ut.
Efter konserten blev det långlunch på 1h+k med syster och lite för mycket shopping.
Sen anlände Schweizarna till stan och vi intog varsin burgare på Strampens terass (Jessicas bild). Blev dock ivägskrämda av regnet och fortsatte kvällen på Mällis. Det var mest bara roligt hela tiden.
När folket började styra hemåt cyklade jag och Tove ner till Gustavsborg och tog oss ett nattdopp. Det första för säsongen. Varmt vatten och alldeles lugnt och stilla överallt.
På hemvägen träffade jag på dessa partytyper så jag satt i Jonnis fönster och beundrade utsikten en stund innan jag kastade in handduken och cyklade hem. Tack för idag, slut för idag.