Okej, Thirty Seconds to Mars då. Såhär nästan en månad efter konserten börjar det vara dags att göra en rescension. Den galnaste konsert jag varit på hittills, helt klart. Jared Leto är så otroligt duktig på att connecta med publiken! Sådär musikaliskt måste jag väl säga att de kanske inte helt levde upp till mina förväntningar, men det gjorde liksom inget. Jag kan tänka mig att 30stm måste vara ett av de bästa banden att se live om man är ett riktigt hardcore fan. Det handlade egentligen mer om interaktionen mellan bandet och fansen än om musiken, och feelisen var så bra att det inte störde mig, trots att musiken annars alltid är viktigast för mig. Helt klart en upplevelse värd att göra. Däremot tror jag inte att jag kommer att göra några stora ansträngningar för att se dem igen. Jag gillar musiken men är inte så stort fan av bandet i sig att jag känner något behov av att göra konsertupplevelsen igen. Men häftigt var det.

 

På lördag smäller det!! Thirty Seconds to Mars i Hartwall Arena. Plus en hel Helsinforshelg och bästa roadtripsällskapet. Ser så sjukt mycket fram emot det här.

 

 

Hela mitt liv känns som att jag går runt och väntar på nånting spännande. Har ingen aning om vad det är men känslan är ju trevlig. Kanske det är så det blir när man inte har planer för mer än två månader framåt. Ibland blir jag förstås orolig och undrar om det där spännande någonsin kommer att hända, men för det mesta är det bara gemytligt. Kanske är det bara vårkänslor. Dom har dykt upp extra tidigt i år tack vare bara trottoarer och relativt varmt väder. Jag blir så lycklig. Och kär i allt som rörs, once again ;)

 

Och så är det mycket musik förstås. Det blir man ju också lycklig av. Noah Gundersen till exempel. Lyssna med hörlurar och hög volym! Och glöm inte att kolla på videon, så fin.

 

Nu ska jag iväg på jobb. Jobbar i grill på Brändö några dagar i veckan nuförtiden. Och trivs förvånansvärt bra. När man sitter och tänker och skriver mycket (iom gradun) är det skönt att pausa en stund och bara GÖRA istället.

 

Okej, here´s the thing. Jag har inte börjar skirva med lösenord. Jag kände bara ett behov att stänga ner alltihop så att jag får fundera vad jag vill med bloggen. Men... den kanske lika bra kan vara öppen så att jag kan skriva nåt om jag får lust. För nu har jag hittat en så fruktansvärt bra låt som jag bara måste få dela med mig.