Om det finns en i-landsgrej jag aldrig skulle vilja vara utan är det Spotify. Måste vara det smartaste som någon nånsin kommit på. Spotify är den största orsaken till att jag aldrig skulle vilja vara utan smartphone (enligt Spotify har jag lyssnat 86% via telefonen och resten via datorn). Att alltid ha sin musik med sig, och synkad på både dator och telefon. Lovelovelove.

Och så älskar jag Spotify för att de gör fina sammanställningar av musikåret som gått och jag kan se vad jag lyssnat på i år. Att få såna här översikter över saker och ting tillfredsställer mig nog nästan ohälsosamt mycket. Och tack vare Spotify vet jag nu äntligen vad jag ska svara nästa gång någon frågar vad jag har för musiksmak! Indietronica it is! (Man får också fina, gigantiska spellistor med låtar från de olika genrerna, så nu ska här utforskas).

 

Så iår har jag lyssnat på musik via Spotify 36 469 minuter, vilket är nästan 608 timmar (ungefär en niondel av min vakna tid). Mest på Hillsong (that´s how I survived the summer och ångesten på väg till jobbet varje dag), Sleeping at Last (bästa lugna ner sig musiken), Needtobreathe (storfavoriten under våren), Bastille (no surprise there) och Noah Gundersen (funkar liksom alltid).

 

Sons and Daughters av Allman Brown är tydligen den låt jag spelat allra mest. Älskar den innerligt.

 

De artister jag lyssnat mest på speglar ändå inte mitt lyssnande så jättemycket, eftersom jag egentligen lyssnar allra mest på min blandade pepplista Awake is the new sleep. Där finns allt som är bra och pepp. Once more with feeling (new and improved) innehåller allt som är bra och chill.