Efteråt - när vi instagrammat färdigt - chillade vi några timmar, fick i oss lite mat och lyssnade på Michael Monroe och konstiga och lite jobbiga Squarepusher. Och så var det dags för Sigur Ros. Wow säger jag bara. Jag har inte lyssnat på dem jättemycket, har några favoritlåtar jag knäpper på när jag behöver lugna ner mig. Men det här var så fenomenalt fint och det gjorde inget att man inte kände igen alla låtar, det är ju inte som att man kan sjunga med i deras isländska texter. Och jag fattar inte hur nån kan sjunga så högt och så rent och så vackert... Konstaterade ganska fort att det måste vara så här det låter i himlen.