Idag träffade jag min diabetesskötare. Fattar inte hur en människa kan vara så cool och peppande som hon är. Vi synkar så sjukt bra och pratar lika mycket om allt annat i livet som om diabetes. I alla fall. Jag var nervös att mitt långtidsvärde skulle ha stigit i höjden efter mina två månader med virus i kroppen, ingen träning och dålig koll på livet och hälsan i allmänhet. Och visst hade det stigit - från 8,5 till 9,2. Men det är alldeles överkomligt. Så nu är det bara att köra hårt igen. Målet är att komma ner till 8,2 tills jag ska på läkarbesök i April. Då ska jag tigga till mig en insulinpump. Så det så.

 

Annars har jag jobbat, spårat iväg och längtat efter att organiserat hela världen tillsammans med Amanda och shoppat stolar till jobbet med pappa. Och solen sken och det var ljust ute hur länge som helst. Sämre kan man ha det.