Att jag inte tidigare har förstått vilket genialiskt medium podcasten är! De senaste tre dygnen har jag konsumerat hela 24 avsnitt av Alex Shulmans och Sigge Eklunds podcast och jag vet inte när jag senast haft en så galen blandning av djupa existentiella funderingar och totala galenheter i min hjärna. Intellektuellt stimulerande är det i varje fall. Jag gillar det här mer och mer för varje avsnitt. Djupt personligt, smart, filosofiskt, humoristiskt och totalt sjukt i huvet. Bättre blanding får man nog inte. Det fina är att man har något att lyssna på medan man diskar, städar, promenerar till jobbet eller handlar och det är mer stimulerande än att lyssna på musik. Det knasiga är att man går runt på Citymarket och storflinar och mellan varven till och med skrattar högt. Det dumma är att jag prioriterar alla saker jag kan göra med hörlurar i öronen och är mindre duktig på att fokusera på mina uppsatsdeadliner. Därför tillbringar jag nu fredagkvällen med att skriva om främreorientaliska paralleller till klagovisorna och äta jordgubbskvark. Och lyssna på lite podcast mellan varven förstås.

 

Jag ska bestämt lyssna in några andra podcastar också men först känner jag ett behov av att lyssna ikapp allt av Alex och Sigge. Jag är lite såld. Speciellt på Sigge måste jag erkänna. Det är nåt väldigt attraktivt med smarta människor. Och jag tycker att alla ska lyssna på det här. Så att jag får börja använda ord som fölket och jeg och skrika HÄIJ och fortfarande bli förstådd.