Ibland hittar jag böcker som är så bra att jag stundvis knappt klarar av att läsa dem, och ibland bara måste ge ifrån mej små förtjusta tjut eller sparka omkring mig lite för att ge uttryck för mina känslor. The Name of the Wind av Patrick Rothfuss är en sådan och jag rekommenderar den starkt, även om jag bara läst halva första boken än. Gillar att den innehåller en hel del humor, samtidigt om den är mörk och vacker. Och det bästa med den här sortens böcker - mina favoriter - är att de oftast kommer i grupper om tre. Eller tolv. Eller tjugo.