Ikväll fick jag den finaste komplimangen jag fått på väldigt länge.

"Julia, du ska veta att du lyser upp människors liv mer än en Scanialastbils lyktor i novembermörkret och du är en bättre vän än vad Einstein hade IQ."

Sånt värmer. Tack.

Det har varit en extremt blandad kväll. Med total social oförmåga och en hel massa jobbighet. Men också underbart fina människor och en massa skratt.

Som t.ex. att få en supersnabbdejt med söt-Johanna, att spela med bästa teamet, lyssna till en megaduktig Benjamin, kramas med finaste syster, bebisprat och bus med en fin RulleBulle vid namn Rebecka, världens roligaste Jonnis som lyser upp vilken dysterhet som helst (päron och gurka, allt jag vill ha...), bästa Mathias som alltid finns där när man behöver honom, underbara ML och Oskar som gör mig alldeles varm i hjärtat bara genom att existera och så vår megaepicawesome Johannes som somnar på en halv sekund och bjuder oss andra på underhållning och bara annars är en av de finaste människor jag känner. Och alla andra som jag inte nämnt men som ändå betyder. Tack för att ni finns, ni gör livet så mycket roligare och lättare att leva.