...och det här med att lyckas ta sig upp ur sängen medan det ännu är mörkt ute. I somras var det aldrig något problem att stiga upp halv åtta. Nu, däremot, känns det som att jag är tvungen att stiga upp mitt i natten.

Det mesta av min lediga tid går åt till att sova. Om jag bara har möjlighet sover jag flera timmar när jag kommer från skolan/jobbet. Hösten är mysig men jag behöver sol och långa, ljusa dagar för att funktionera.

Men förhoppningsvis vänjer jag mig snart.