VAD SKA JAG SKRIVA FÖR ATT DU SKA BLI BERÖRD? HUR HÖGT SKA JAG SKRIKA VARJE GÅNG JAG VILL BLI HÖRD?
Jag får dem inte riktigt att gå ihop, den här känslan av uppgivenhet och den helpeppade känslan jag har just nu. Förhoppningsvis blir det mindre förvirrande nästa vecka, när vardagen kör igång igen.
Idag har jag tänkt på människor. Jag har tänkt på hur oerhört givande och samtidigt oerhört krävande relationer kan vara. På sistone har en stor del av min tid gått åt till att oroa mej för en massa människor, och det är tungt. Ibland lever jag nog i nån drömvärld, nån sorts utopi, och förväntar mig att allt bara ska löpa smärtfritt och utan konflikter. Sådan är ju inte verkligheten direkt. You just have to take the good with the bad. För i slutändan är det ändå mer givande än krävande.
Jag har också tänk på mig själv. Jag har konstaterat att jag i vissa avseenden fortfarande tänker och beteer mig som en sjuttonåring och att jag kanske borde försöka växa upp. Släppa taget om jag, mig & mitt.
Men utöver all tankeverksamhet har jag hunnit träffa flera fina människor och avslutat med en behövlig filmkväll tillsammans med Julia.
Och just nu har jag ett Melissa Horn-moment och är sådär behagligt trött att det ska bli riktigt skönt att krypa under täcket.
Kommentarer
Trackback