Det blev en fin kväll. De är så fina, domdär människorna.

Efter predikan, en passlig dos historier och skrattattacker kring matbordet och en del öronbedövande musicerande tog jag Felicia och Petra med mig och for hem. Har spenderat den senare delen av kvällen i soffan med de två ovan nämnda tjejerna. Har "sett på film" men den var det sämsta jag sett på länge så vi var inte särskilt uppmärksamma.

Imorgon blir det återfärd till Vasa. Bandövning klockan tre. Öva inför EC. Vi har inte alltför mycket tid på oss. Fyra veckor kvar till påsk och två av dem är vi i princip utan musiker att öva med.

Men det kommer att bli NAJS!

Livet är tungt ibland. Men som jag sa ikväll; även fast det känns som att jag är helt på bottnen, också när tårarna rinner och jag inte kan förmå mig sluta gråta, även då finns det nånting i mitt hjärta som viskar "Det finns fortfarande en orsak att vara tacksam, det finns fortfarande något att glädjas över, det finns fortfarande en orsak att älska, det finns fortfarande en orsak att leva."

Jag tror det kallas hopp.

Förtröstan.

Min grund är stark som stål. Inget kan rubba den.

Jesus, min klippa.

Den här, tillsammans med låten i det tidigare inlägget, är dagens soundtrack.