Det här är min nya bästa kompis. Dora aka Doron. Hon är den mest kramgoa katt jag känner. Så kramsjuk så hon nästan blir våldsam ibland. En gång råkade hon riva mig över läppen när hon prompt skulle upp kring nacken på mig. Men hon är bra sällskap när det är glest med kunder på jobbet. Bra på att flörta med kunderna är hon också.

Någon glass blev det inte. Istället blev det en tur till "sjömoora" och några varv i Näsby med Ika. Ännu bättre det.


Jag försöker planera min framtid, helgen till att börja med, men det lyckas inte särskilt bra. Kommer inte så långt i mitt tänkande. Så jag gav upp och började lyssna på en massa gamla Jars of Clay-låtar istället. Den här är fin.


Om jag bara kunde förklara, men det går så mycket djupare än orden. Det är som att försöka berätta för någon som är blind hur det är att se.