Konstaterande 1: Finländare klär av sig så fort. Julias huvud imorse: "21 grader, oj vad skönt. Nu tar jag långbyxor och långärmat". Kommer ut genom dörren och möts av beach-klädda Finländare. Nåja, man anpassar sig säkert fort... MEN (forts under nästa punkt)

Konstaterande 2: Det är sjukt skönt att kunna existera utan att bli svettigt. Även om veckan i Bugojno var mycket svalare än de tidigare njuter jag av att vara hemma och kunna välja långbyxor utan att smälla av, och av att actually hinna torka när man kommer ur duschen och inte genast vara blöt av svett!

Konstaterande 3: Jag har saknat spotify och möjligheten att lyssna på annan musik än vad vi haft i bussen eller jag haft på telefonen. Så nu borde jag väl vara lycklig? Jodå, jag spelar samma skiva (Israel Houghton-The power of One) som snurrat i bussen varje dag, men på spotify denhär gången.

Konstaterande 4: Det känns udda att "storhandla" igen när man hela sommaren ätit på restaurang eller bara köpt en yoghurt de gånger man själv ansvarat för att få mat i sig.

Konstaterande 5: Jag har kommit fram till ett visst mönster efter hemkomsten. Första kvällen är det sjukt skönt att vara hemma. Redan nästa dag börjar man dock sakna alla och sen tar det egentligen en vecka eller tom litet längre innan man på riktigt kan börja njuta av att vara hemma. Man lever liksom kvar i teambubblan; pratar helst om teamet och umgås helst med teammänniskor, tänker på teamet osv...