Är ute på Bergö med familjen. Nu har alla andra gått och sova och jag sitter här och nördar mig och totalt tänker sönder min hjärna. Kanske borde ta en paus och sova litet också.

Egentligen har jag ingenting att säga men jag kände för att skriva nånting iallafall.

Jag undrar hur det egentligen går ihop att vara så mycket känslomänniska och ändå så ultra-analytisk som jag är. Eller ja, jag analyserar ju mina känslor helt enkelt... Fjantig är jag iallafall.

Nu ska jag sova.