Det är sjukt hur stor skillnad det är på mig om jag umgås med killar eller tjejer. Umgås jag med ett tjejgäng blir jag så gott som alltid tyst och försvinner in i mig själv. Åtminstone till en del. Jag slutar ta plats. (Undantaget är tillsammans med mina Närpestjejer <3)
Men umgås jag med ett killgäng är jag så mycket mer mig själv, vågar ta plats, diskuterar och är med. Jag är bekvämare helt enkelt.

Har funderat en hel del på varför men inte riktigt kommit fram till något vettigt.

Har spenderat kvällen med tre av mina favoritkillar; kollat på Hulken och diskuterat musik och lovsång av hjärtans lust, så det bara sprakade om det!
Jämför kvällen med söndagen som jag spenderade med tre helt underbara tjejer. Då jag ändå stängde in mig i mig själv, satt tyst och mm:ade när dom andra pratade, och stängde in allt jag tänkte på.

Kanske jag borde lära mig att umgås med tjejer... Men då det kan vara så arma obekvämt ibland!

Men nackdelen med att bara umgås med en massa killkompisar är att de alla förr eller senare hittar nån flickvän och gifter sig. Typ. Och så får man finna sig i att vara dissad :P



Och annars... så brinner mitt hjärta. Musiken musiken musiken.
Jag vill så mycket. VI vill så mycket. Drömmer, längtar och planerar.
Hoppas vi kommer längre än så.