Jag köpte ju en ny telefon igår. En Nokia x3, röd och svart och fin. Jag är jättenöjd. Jag har inte behövt ladda den en enda gång sedan jag satte igång den! Känns ovant. (Min gamla telefon höll alltså laddningen max 6 timmar här på slutet. Nu är den definitivt pensionerad.)

Jag överlevde dagens runda av och an till Vöråstan trots allt. Fick skjuts med Evelina och Anders på ditvägen och skjuts hem med Benna. Vi har suttit och planerat EC. Om någon, som inte redan skrivit på listan, är intresserad att hjälpa till i kansliet under konferensen får ni jättegärna meddela mig. Sådär by the way.

Har lyssnat en massa på The Perishers de senaste två dagarna.

Och jag ber om ursäkt för mina nedstämda blogginlägg, men jag har en känsla av att jag kommer att fortsätta såhär tills det blir vår. Det händer varje år och  jag har fortfarande inte kommit på någon kur som hjälper helt.

Hittade det här meddelandet av min lillasyster på msn när jag kom hem: slut få nå fel, fö ti sist går du in i väggen å får nå mentalfel å de e ungefär samma sak som att dö å då böljal ja glååta... SÅ SLUT FÅ NÅ FEEL!

Det förgyllde min dag sådär smått.

Imorgon är det iallafall uppsats för hela slanten som gäller. Men det borde inte vara så svårt, det är ingen lång grej. 6 sidor uppsats och 2x2 sidor kursdagbok.

Nu: en smörgås och ett till avsnitt Legend of a seeker. Sen sängen. Riktigt på riktigt.