Gick ut på "mattdammar-trappan" för att få solen på bild och konstaterade...

...att jag nog har ett visst obehag för höjder trots allt. Allt kändes plötsligt väldigt instabilt.

Det är nästan varmt ute. Inte plusgrader men ändå. Det värmer min själ att inte behöva frysa näsan av mig. Har varit på lunch med Mami, Evelina och Anders och sen suttit i kinamuren på kaffe en stund. Eller pepsi max för min del förstås.

Är för övrigt tacksam för solen som faktist visat sig de flesta dagar de senaste veckorna. Utan den vore nog mitt humör i botten. Och när det blir ljust tidigare på morgnarna betyder det att jag börjar vakna av mig själv. Nästan iallafall. Stiger oftast upp kring 10 nuförtiden, vilket är skönt. Det finns liksom något kvar av dagen då ännu.

Annars varvar jag uppsatsskrivande med Legend of the seeker-avsnitt. Jag gillar. Jag är en nörd. Så är det bara.