Inatt drömde jag att jag sov ett helt dygn och pappa blev jättearg på mig när jag vaknade klockan 12 på natten och skulle stiga upp.

Ikväll har jag bakat pepparkakor hemma hos den gästvänliga trion på kaserngatan. Eller inte bakat så mycket, men dekorerat och ätit.

Sen har vi hälsat bästaste Davud välkommen hem efter tre månader i Iran. Det hela utmynnade i en jamsession i Sion.

Nu är det 5½ timme tills jag ska stiga upp och fara till jobbet, och jag har knappt hunnit med hälften av vad jag skulle göra idag.

Ibland blir jag bara så arg även om jag inte har någon rätt till det. Eller kanske jag har, det är det jag inte vet. Jag skulle iallafall behöva nån att avreagera mig på. Nån att slå på, nån att skrika åt. Eller bara förklara åt.

Men nu ska jag gå in i Filippinerna-mode och försöka få ner litet tankar på papper. Eller dator.

(Morgondagen består av jobb-skola-närpesfärd-celljulfest-buss tibax till stan, så jag är antagligen ganska frånvarande hela dagen)