I KNOW YOU DIDN`T BRING ME OUT HERE TO DROWN, SO WHY AM I TEN FEET UNDER AND UPSIDE DOWN?

Idag när jag cyklade från dagis till skolan hittade jag en lekpark som jag helt hade glömt existerar. I samma sekund jag såg den fylldes jag med en hel massa barndomsminnen från tiden när jag var vasabo. Hade ingen aning om att den fanns just där, eller att den faktiskt existerade på riktigt och inte bara var en dröm. Häftigt.

Sen kan jag ju informera er om att jag är sjuk igen. Halsen sväller fast, huvudet dunkar och väger ett ton. Den enda orsaken I´m still up and running går under namnet värktabletter-i mängder. Jag har liksom inte tid att bli sjuk nu. Idag ska jag ännu hinna med en föreläsning, shorts-shopping, en ledarcellsamling, klipptid och hundra skolarbeten. Men jag börjar se ett mönster. Sjuk-får antibiotika-blir frisk-är frisk i två veckor-blir sjuk igen. Fjärde gången nu.

Igår hade vi julavslutning med cellen. Fy vad bra och fy vad fina tjejer! Vi åt julgröt, öppnade julklappar och skrev fina saker åt varandra. Nu har jag två hela papper med fina komplimanger och uppmuntrande ord att hänga upp på väggen. Så fint att jag fick en tår i ögat. Eller två.

Nu ska jag kurera mig med litet choklad och sticka iväg och lyssna på Fjalar som svamlar om statistik i två timmar. Wish me luck.
2010-12-08 @ 11:58:03 Livet Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback