i place myself in your arms that will always lead me and i wont let go cause there´s nowhere else to go

Vi funderade en hel del över det här med namn ikväll och jag kom att tänka på något jag inte tänkt på förr. Om jag sen när jag hamnar i den situationen att det är aktuellt med barn fortfarande har kopplingar till Närpes blir namnvalet ganska begränsat. Det finns nämligen så många namn som blir helt förstöra av närpesdialekten! Stefan blir Stiiefan, Elin blir Iielin och ett så vackert namn som Klara blir totalförstört av det ultratjocka L:et.

Och jag märker att jag fast jag annars svänger över från närpesdialekt till högsvenska ofta lämnar kvar diftongerna i personnamn (på Närpesbor då...) för det är så inkört att det är så folk heter! :P

Bara en liten observation.

Nu NCIS och sen sängen.

(Förresten slog det mig här för en stund sen hur lätt jag säkert kan bli missförstådd av folk som läser vad jag skriver här men inte känner mig så bra... :D Jag menar, visst kan jag vara helt gravallavarlig nån enstaka gång, men det allra mesta skrivs ju faktist med glimten i ögat. Jag tar sällan mig själv på så väldigt stort allvar så det behöver ju inte ni göra heller, bara så ni vet ;D)
2009-11-20 @ 00:05:50 Why so serious? Permalink


Kommentarer
Postat av: Jonna

Ja väit, ja ha tänkt på hede å, fö ja har ju typ exakt likadana diftonger i namn... t.ex. Einar tycker ja je ett fint namn, men, min granne derhäim ha allti hätt "Äinar", å sålis uttalar ja he namne, å he je ju tå int alls lika fint :P Å Lydia tycker ja å e fint, men i Molpe vaar e "Lyydi" :P

2009-11-20 @ 13:46:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback