Jag saknar hästarna och ridningen. På sistone har det slagit till allt oftare.
För er som inte vet så var jag hundraprocentig hästtjej från ettan i lågstadiet till ettan eller tvåan i gymnasiet, alltså tie eller elva år. Ridlektionerna slutade jag med i slutet av högstadiet men istället började jag hjälpa till i stallet där min kompis hade sin häst. Jobbade där ibland, red ibland, fick ridlektioner ibland. Jag saknar det. Inte ridlektionerna, dem har jag inget behov av, men hästarna och ridturerna. Att stiga upp klockan 5 på julaftonsmorgonen och fara till stallet och börja jobba, ridturer klockan 8 på morgonen i minusgrader och glittrande snö, galoppera på stubbåkrar och allt annat härligt.

Var just ute på lång cykeltur (i grym blåst!!) och åkte förbi stallet och cyklade längs vår gamla ridväg. Och det slog mig hur mycket minnen jag har förknippade med massvis med platser här i Närpes. Inte bara stallet utan längs hela vägen jag cyklade fanns massvis med platser som får mig att minnas vissa händelser eller personer. Man märker det nu när man inte är hemma så ofta.

Nu ska jag åka till gravgården en sväng och sen ner till Strandhem och njuta av solen en stund. Men några bilder från min cykeltur :)