Jag blir så trött på mej själv. Trasslar in mej i mina funderingar.
Hur ska man kunna förstå vad någon annan vill om man inte förstår vad man själv vill?
Och hur ska nån överhuvudtaget kunna förstå mej om jag inte förklarar vad jag tänker?

Jag är ganska bra på att ha för höga förväntningar på människor i min omgivning. Jag förväntar mej att folk ska vara perfekta, vilket i slutändan bara gör att jag blir besviken. Ingen är perfekt.

mina känslor åker bergodalbana för tillfället. I´m a mess. Förlåt.

å ja måst verkligen sluta skriva av mej mina underliga frustrationer och känslostormar på bloggen! Förlåt.


Oh sister, if you wake up in the night
walls are falling, letting in the light
No need to worry
Baby,even angels cry

And all of those nights
spent alone in the darkness of your mind
give it up, let it go
these are things you were never meant to shoulder

Jars of Clay