Jag tror jag har kommit in min, som det nu verkar, årligt återkommande vinter"depression".
Det här blir tredje året i rad som jag där nångång kring januari/februari blir såhär.

Ingen depression som i att jag är deprimerad och mår dåligt, jag är lika glad och nöjd som vanligt tycker jag nog, men jag blir så fruktansvärt trött. Vill bara sova och har ingen lust att göra något alls. All min initiativförmånga försvinner och jag har inte lust att träffa folk eller hitta på något överhuvudtaget (vilket ju faktist är raka motsatsen till hur jag brukar vara!). Jag är alldeles nöjd med att bara ligga på sängen och läsa, sova och kolla på någon film med jämna mellanrum. Men i längden tror jag knappast det är nyttigt att leva så.

Jag behöver solsken, vår, fågelkvitter och bar asfalt!
Å he haståt!!

Idag har jag redan somnat två gånger. Fast jag haft mycket att göra. Borde egentligen läsa som en tok på tenten jag har på fredag men jag bara somnar. Dessutom hade jag en massa roligt att göra också men jag orkade helt enkelt inte.
Ibland kanske man borde tvinga sej men det funkar liksom bara inte.

Så ni får förlåta mej ifall jag verkar oengagerad ett tag nu. När det är mörkt och kallt för länge tappar jag lusten till det mesta.

Tänk om man fick smita iväg till södern ett tag...