Klockan är två minuter före sju och jag är vaken. Jag förstår inte riktigt vad som är fel. Har sovit väldigt oroligt sedan helgen och nu kunde jag helt enkelt inte sova mer inatt, även om jag inte kom mig i säng förrän halv tre.

Igår bakade jag pepparkakor med Jennie, Linnea, Edith, Beni, Stefan och Johan. Eller, jag var med iallafall. Jag och Beni bidrog mest genom att äta upp degen. Litet för mycket kanske för jag blev sjuk i magen.

För övrigt har jag tagit jullov. Har prioriterat så mycket annat (som t.ex. flytt och julshow) att det helt enkelt blev för stressigt att försöka hinna med metodiken som egentligen har deadline imorgon (skulle läsa två böcker och skriva två uppsatser) så jag lämnar det helt enkelt till nästa år. Och det tycker jag inte är något jag ska behöva ha dåligt samvete för, men varför känns det som att jag måste förklara mig så mycket då?

Jag prioriterar helt enkelt inte mina studier särskilt högt, jag prioriterat annat högre; som att kunna njuta av livet till exempel. Och om någon annan har problem med det är det ju deras problem. Och det är ju inte som att jag skulle ha problem med att få ihop mina studiepoäng direkt.

Okej, liten ändring. Nästan jullov. Har fortfarande en del sociologiuppgifter som ska skrivas idag, innan kursen avslutas.

Andra planer för dagen är att städa upp här hemma, paketera julklappar med Evelina, söka en sista julklapp åt Papi, fara till Beni en sväng (för att städa men jag tänkte nog inte göra så mycket-tror han mest behöver nån som pekar och säger vad han ska göra för att komma igång... ;)), fara på sista ledarskolan någonsin samt fara på dubbel-bandövning inför morgondagens julfest i Sion.