I´m a mess. MVV är bra, men det är alltid tungt också. Och idag var det extra tungt.
Jag känner mig liten och rädd. Så är det bara ibland.

På sistone har jag som sagt haft det jättebra och varit så tacksam över hur bra mitt liv är.
Sen andra gånger, som idag, tittar man på sitt liv och kan inte för något i världen förstå hur det här nånsin ska kunna bli till nånting.

Ibland undrar jag om jag skriver för mycket här på bloggen. Om jag borde hålla tyst ibland.
Men jag vill vara ärlig. Äkta.
Och mitt liv innehåller nästan lika mycket gråt som skratt.
Men det är så jag vill ha det. Så länge jag känner och reagerar mår jag bra.
Det värsta som kan hända är att jag blir apatisk och slutar känna och bry mig.

Och jag är lycklig. Det kan inga omständigheter ändra på.

Ray La Montagne-Be here now
Vackert som bara den.