Klen sjukling som inte orkade ta sig till affären fick besök av snäll vän som fixade gigantiska varma smörgåsar. Hur mycket jag orkade? Kanske en tredjedel.

Var ganska uppstressad här tidigare ikväll. Har alltför mycket att göra och tänka på och alltför litet tid och energi. Men nu har jag lugnat ner mig. Tände ljus i hela lägenheten och sitter på golvet och lyssnar på min nya favorit Missy Higgins och känner mig allmänt lugn. Läser de sista kapitlen i "Ledarskap" och skriver litet på "reflektions-rescensionen" mellan varven. Beni ligger på soffan och sover och jag ska väl snart kasta ut honom så jag själv kommer mig i säng nån gång.

Hälsan börjar så smångingom vara bättre också. Febern håller sig under 38-strecket, huvudvärken är dämpad och jag har lättare att svälja.

Jag växlar mellan av att vara a) totalt överväldigad av arbete och ansvar och känna mig totalt okvalificerad (och att bara vilja springa och gömma mig) och b) att vara helt fantastiskt inspirerad och till mig över hur spännande livet kan vara, och kommer att bli.

Att leva för Jesus och för andra människor, det är det som gäller <3