Började diskutera dikter och skrivandet med syster och sökte upp en del gammalt. Fy vad jag vill skriva igen. Känslan av att sätta sina egna ord på nånting och veta att man klarat av att exakt fånga en känsla, det är något helt fantastiskt. Nuförtiden skriver jag ytterst sällan i diktform, och det är synd. Det blir mer tankar och funderingar rakt upp och ner. Bra det också men jaa... Jag vill jag vill jag vill.

Fy vilken fin kväll jag haft. Är hemma i Närpes nu. Har varit ner till kusins villa och firat hans födelsedag med tårta och ultragoda fisksmörgåsar (och träffat Evelina <3). Sen körde jag runt i Näsby med bästaste Jessica och delade tankar och funderingar. Jätteskönt att få prata av sig litet. Och nu har jag suttit hemma och MSN-socialiserat mig samtidigt som jag diskuterat livets stora frågor med lillasyster. Jag har en känsla av att vi kommer ligga vakna och prata hela natten. Imorgon sticker hon och jag till Bergö så jag får träffa mami och papi litet också. Ska bli helt skönt. Livet är najs. Även om jag har en hel del stora saker att fundera ut. But I´m incredible blessed.

Fy vad jag saknar alla! Ni som träffar mig får ursäkta mig ifall jag är litet avlägsen och konstig att umgås med nu de första dagarna jag är hemma. Det är liksom bara litet mer krävande att umgås med "vanliga" människor och det tar ett tag att anpassa sig.

Svårast är nästan att vara utan mina vapendragare Lukke och Beni. Skeeter, Skippy and Bambi-that´s us! Förhoppningsvis får jag träffa dem redan nästa helg.

Har spenderat dagen med att sova och kvällen med att redigera bilder och kolla igenom det jag filmat. Ska väl ladda upp nåt så småningom.

Imorgon sticker jag till Närpes en sväng så om nån vill hitta på nåt är det bara att höra av sig. På lördag blir det Bergö med familjen och söndag Vasa igen.

Konstaterande 1: Finländare klär av sig så fort. Julias huvud imorse: "21 grader, oj vad skönt. Nu tar jag långbyxor och långärmat". Kommer ut genom dörren och möts av beach-klädda Finländare. Nåja, man anpassar sig säkert fort... MEN (forts under nästa punkt)

Konstaterande 2: Det är sjukt skönt att kunna existera utan att bli svettigt. Även om veckan i Bugojno var mycket svalare än de tidigare njuter jag av att vara hemma och kunna välja långbyxor utan att smälla av, och av att actually hinna torka när man kommer ur duschen och inte genast vara blöt av svett!

Konstaterande 3: Jag har saknat spotify och möjligheten att lyssna på annan musik än vad vi haft i bussen eller jag haft på telefonen. Så nu borde jag väl vara lycklig? Jodå, jag spelar samma skiva (Israel Houghton-The power of One) som snurrat i bussen varje dag, men på spotify denhär gången.

Konstaterande 4: Det känns udda att "storhandla" igen när man hela sommaren ätit på restaurang eller bara köpt en yoghurt de gånger man själv ansvarat för att få mat i sig.

Konstaterande 5: Jag har kommit fram till ett visst mönster efter hemkomsten. Första kvällen är det sjukt skönt att vara hemma. Redan nästa dag börjar man dock sakna alla och sen tar det egentligen en vecka eller tom litet längre innan man på riktigt kan börja njuta av att vara hemma. Man lever liksom kvar i teambubblan; pratar helst om teamet och umgås helst med teammänniskor, tänker på teamet osv...

Jag förstår inte hur jag inte kolat vippen för flera timmar sedan. Har varit på resa sedan tre i söndags, två nätter i bil och en på hostel i warszawa. Det senaste 1 ½ dygnet har jag sovit ungefär 1-2 timmar allt som allt. Och här sitter jag och är relativt pigg. Helt sjukt.

Hela känslan att vara hemma igen är så absurd. Det är otroligt skönt att vara ensam och samtidigt ytterst vemodigt och tomt. Jag är fortfarande inne i min lilla teambubbla och har svårt att förstå att det händer saker och ting i "världen utanför" också. Jag har inga perspektiv på saker och ting whatsoever och jag snurrar runt i samma konstiga tankebanor som inte leder någon vart. Men det är en behaglig konstighet.

Jag gillar livet.

Och jag saknar redan alla teamare.

Tar mig litet tid att blogga såhär mitt i packningen. Idag är det avfärd till Bugojna som gäller. Ingen alltför lång resa men vi tar väl kanske nån trevlig simpaus nånstans på vägen. Men först ska allt packas ihop och så ska vi vara med på en gudstjänst här i Sarajevo.

Min kappsäck svämmar över som vanligt. Jag tyckte jag var klok när jag skaffade en så stor kappsäck att allt ryms in i den och jag inte behöver ha så många andra väskor. Det jag inte tänkte på var att man måste bära den ibland också. Hittills har vi lyckats bo på en massa ställen med trappor. Mostar var värst, där bodde vi uppe på fjärde våningen.... Som tur är har vi starka och tjänstvilliga killar med oss ;D

Nu ska jag fortsätta packa så vi får bilarna packade innan frukost. Misstänker att det kan bli dåligt med internet i Bugojna så eventuellt uppdaterar jag inte innan vi är hemma igen.

Peace out!

(=ge mig burek, NU!)

Hmm jag är tydligen inte så bra på att uppdatera. Sorry for that. Det finns så mycket annat att prioritera sen när man har ledig tid. Dessutom slipper jag inte in på nätet med min egen dator heller så..

Whatever. Jag har varit ultratrött nu i tre dagar, speciellt igår. Sådär psykiskt trött så det hjälper inte riktigt att sova heller. Igår efter att jag predikat på vår kvällskonsert bröt jag ihop helt eftersom jag var så trött. Och kvällen innan det slutade med att jag och Lukke satt och gapflabbade åt allt och ingenting, länge sen jag varit så totalflippad. Men livet är trevligt ändå. Underbara människor har jag runtomkring mig iallafall. Och de kroatiska ungdomarna är helt underbara! <3

Idag har vi varit till nån näraliggande stad som jag inte minns vad den hette och haft konsert på ett poolområde. Ganska chill dag, drog konserten och sen har vi spelat volleyboll, pratat med folk på området, simmat och bara tagit det lungt. Skönt.
Nu är vi tillbaka i zadarska och har just tryckt i oss megapizzor igen och har resten av kvällen ledig. Får se vad vi hittar på.

I´m off doing something fun.

Ledig dag idag. Har hunnit med en hel del men att få foton uppladdade verkar vara ett evighetsprojekt eftersom min egen datorn inte vill ansluta till internet. Snyltar på Benis dator nu och har efter många om och men fått upp en del bilder på fejjan.

Jag älskar teamlivet.