A RECKLESS LOVE TOO WILD TO UNDERSTAND, BREATHING THE WORLD TO LIFE IN YOUR ROMANCE.
Plötsligt hakade jag på på en Malmöresa i april. Det blir alltså ett besök till United Open i år också, precis som ifjol. Hade inte alls tänkt åka men när resten av gänget skulle boka biljetter idag blev jag lite impulsiv och hakade på. Känner att jag behöver något att se fram emot (som jag också har råd med...). Så nu får jag tillbringa min 25-årsdag i ett vårigt Malmö. Inte helt fel.
Sitter på jobbet och försöker organisera min hjärna kring alla smådetaljer som ännu ska fixas innan påskfestivalen kör igång på torsdag. Känner dock att det börjar räcka för idag, är så seg efter gårdagens talko. Dessutom har jag varit dum och tränat med lite för tunga vikter de senaste dagarna så mina armar skakar bara av att lyfta tandborsten... Ska nog ta mig ut på stan och köpa ett par nya skor och solglasögon och sen satsa på en lugn kväll. Måste lagra lite energi så jag orkar med helgen.
Soundtracket i mitt liv just nu varierar mellan min fina, uppdaterade vårlista Tygskor och bara trottoarer, One Republics nyaste skiva och Hillsong Uniteds Zion. Rekommenderar dem alla båda tre.
IF YOU WERE A WINDOW AND I WAS THE RAIN, I`D POUR MYSELF OUT AND WASH OFF THE PAIN. I`D FALL LIKE A TEAR SO YOUR LIGHT COULD SHINE THROUGH, THEN I´D JUST FADE INTO YOU.
Planen för kvällen var att lyckas skriva det sista av mina inlämningarbeten. Är tyvärr aningen seg i huvudet idag så istället återupptog jag mitt Nashville-tittande. Jag är överlag inte så mycket för country, men en serie som innehåller mycket musik säger jag inte nej till. Inte så många låtar som faller mig i smaken sådär annars, men allt som de här två sjunger tillsammans är så vackert. Måste bara dela med mig lite. Gonatt.
I CAN`T SAY THE WORDS OUT LOUD, SO IN A RHYME I WROTE YOU DOWN. NOW YOU`LL LIVE THROUGH THE AGES, I CAN FEEL YOUR PULSE IN THE PAGES.
min utsikt just nu. för att inlägg utan bild är tråkiga. och jag gillar solen.
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag håller på att bli en av DEM. De som vaknar klockan åtta på en söndag och stiger upp och är effektiva. I torsdags steg jag upp klockan sju och började plugga och i fredags stegade jag in på gymmet klockan nio utan att ha några andra tidsbestämda planer för dagen... Jag börjar känna mig som värsta pensionären. Eller åtminstone vuxen. Men det kanske är helt okej att skaffa sig lite vuxenvanor när man är en månad från 25.
THIS IS YOUR HEART, CAN YOU FEEL IT, CAN YOU FEEL IT? PUMPS THROUGH YOUR VEINS, CAN YOU FEEL IT, CAN YOU FEEL IT?
Okej. Här får ni en lägesuppdatering!
Den här veckan har jag varit struktrerad värre och effektiv som bara den. Jag vet att jag har träningen att tacka för det. Jag blir genast så mycket piggare och mer motiverad. Och mitt blodsocker ligger bättre igen. Får justera om till samma insulindoser som i höstas och det tar ett tag, så under tiden ligger jag lågt rätt så mycket. Det är tungt, men helt värt det.
Har jobbat långa dagar och fått mycket gjort. När kansli-mappen kommer fram, då vet man att det närmar sig festival riktigt på riktigt. Nästa helg smäller det. Dessutom har jag pluggat som en galning - igår satt jag och skrev från sju på morgonen till sju på kvällen. Måste få undan alla inlämningsarbeten så jag kan jobba 200 % med EC nästa vecka. Några sidor kvar att skriva ännu så jag fortsätter idag och imorgon.
Och utöver det så har jag en hel massa vårkänslor. Solen gör mig så otroligt gott. Betvivlar att det finns någon bättre terapi. Jag börjar nästan förvandlas till en morgonmänniska bara för att det är så ljust. Men bara nästan.
OH I FEEL OVERJOYED WHEN YOU LISTEN TO MY WORDS. I SEE THEM SINKING IN, OH I SEE THEM CRAWLING UNDERNEATH YOUR SKIN.
Idag gör vi en fuling och snyltar på andras Instagram-bilder för att se hur det såg ut i kyrkan ikväll.
Vårt team spelade, Benjamin tog bilder av förstärkare och pedaler och Jonas fotade Jonas.
Stefan pratade om frihet och Benjamin och Julia fotograferade.
Jakke fotograferade bakom mixerbordet och Lene förevigade söndagsskolbarnens fötter.
Benjamin fotograferade även vår EC-photoshoot och Amanda tog mest bilder av alla.
ALL OF YOUR FLAWS AND ALL OF MY FLAWS, WHEN THEY HAVE BEEN EXHUMED WE`LL SEE THAT WE NEED THEM TO BE WHO WE ARE, WITHOUT THEM WE`D BE DOOMED.
Biobild (snattad av Jonas) och fina Sasha.
Lugn lördag. Har äntligen vågat mig till gymmet igen och ska göra mitt bästa för att hitta träningsrutinerna och förhoppningsvis undvika febern den här gången. Har träffat syster en stund, pluggat lite och sett på NCIS. Och till kvällen blev det Cloud Atlas på bio med killarna. Speciell film. Jag gillade den. Har inte hunnit läsa hela boken än - vilket gjorde det hela lite förvirrande - men nu är jag ännu mer nyfiken på hur författaren egentligen tänkt från början. Sen har vi sett några avsnitt Little Britain hos Freppa och jag har gosat med finaste Sasha. Överlag en mycket gemytlig dag.
Tack och hej, nu ska jag sova. Njuter extra mycket av att sova nuförtiden då jag nästan alltid vaknar pigg och glad där kring åtta på morgonen. Och jag har världens skönaste täcke också. Bara så ni vet.
THE FUTURE`S IN OUR HANDS AND WE WILL NEVER BE THE SAME AGAIN.
Det är så mycket fantastisk musik nu igen. Solen lyser och jag går runt med peppmusik i öronen mest hela tiden. Jag vaknar tidigt av mig själv och är allmänt glad över livet. All ovisshet kring skolan och magistern stressar mig men det gör liksom inget när solen bländar en så fort man går ut genom dörren. Och det börjar äntligen kännas som att EC13 är under kontroll och kommer att bli succé.
Idag ska jag skriva exegetik-arbeten och gräva i gamla testamentet. Men först ska jag luncha med Lene och droga Bastille en liten stund till. Det här är seriöst en av de allra bästa skivor jag nånsin hört.
TAKE MY HAND AND LEAD THE WAY OUT OF THE DARKNESS AND INTO THE LIGHT OF DAY, AND TAKE ME SOMEWHERE I`LL BE SAFE.
Gick in på mitt konto och räknade över läget lite och kunde konstatera att jag var lite rikare än jag trott. Jag hade nämligen hundratre euro istället för tre. Jag var så säker på att jag gått över min budget efter helgens utsvävningar att jag räknade fel och tog för givet att jag skulle vara fattig. Men det är jag alltså inte. Sånt blir man ju glad av.
Dessutom hade vi en riktigt skön bandövning ikväll. När ljudet är bra, musikerna öser på och rösten funkar, då är det ungefär det roligaste som finns. Sånt blir man också glad av.
Sen är jag lite kär i Hurts nya skiva och försöker övertala mina kompanjoner om att vi måste åka till Åbo och lyssna på dem i sommar. Och gärna ta en sväng till Helsingfors och lyssna på 30 seconds to Mars också. Någon som vill joina? Mer livemusik åt folket liksom.
Två av mina favoriter just nu, varsågod.
A LONG TIME AGO WE USED TO BE FRIENDS BUT I HAVEN`T THOUGHT OF YOU LATELY AT ALL.
Vet inte om dagen kan börja bättre än såhär! En insamling är på gång för att äntligen göra Veronica Mars till film. Man tar alltså hjälp av seriens fans för att finansiera filmen. Projektet påbörjades igår och målet var två miljoner dollar inom en månad. Efter 11 timmar var målet nått. Så det är alltså spikat att VM blir film. Happyhappy me. HÄR kan man läsa mera ifall det är nån som blir lika uppspelt över nyheten som jag. Och kolla för all del in filmen här ovanför, jag blir alldeles lycklig över att se skådespelarna tillsammans igen!
Ååh, jag tror jag måste påbörja ett femte varv Veronica Mars nu med detsamma. Om du inte sett den, så se den för allt i världen! Tre ynka säsonger och galet bra.
ALL THAT YOU DESIRED WHEN YOU WERE A CHILD WAS TO BE OLD. NOW THAT YOU ARE HERE, SUDDENLY YOU FEAR YOU`VE LOST CONTROL. DO YOU LIKE THE PERSON YOU`VE BECOME?
Det är kallt på jobbet idag. Igen. Jobbar mest bara med att få allting under kontroll inför vår påskfestival EC13. Här kan man se en promovideo för den och här kan man se lite av hur det såg ut ifjol på EC12.
Imorse konstaterade jag att jag efter fyra dygn med närpesbor hade gått över till att tänka på dialekt igen. Det var länge sen sist. Vanligtvis är jag nuförtiden mer bekväm med högsvenskan, men ge mig några dagar så är jag tillbaka i mina gamla vanor. Det fanns en tid i mitt liv när jag knappt kunde prata högsvenska alls även om det är det språk jag vuxit upp med hemma. Det om det.
Sen tycker jag att ni ska ta och kolla in fenomenala Bastille som jag lyssnat på non stop sedan igår. Love love love it.
CAUSE YOU MAKE ME SURRENDER, WITH YOU I`M FORCED TO SURRENDER.
Den här helgen har jag totalt kopplat bort från allt här hemma. I morse när jag vaknade var jag så totalt förvirrad att jag trodde det var mitt i natten fast klockan var halv tio och jag var övertygad om att det var lördag. Hade planerat att plugga idag men det blev nog mer av en försiktig övergångsdag för att försöka plocka upp alla tankeprocesser och allt jobb jag lämnade när jag åkte iväg. Har tagit mig igenom min mail-inkorg, packat upp och kastat i några tvättmaskiner men så mycket mer har jag inte klarat av. En EC-träff blev det också på kvällen och nu är jag totalt färdig. Det var så mycket lättare för några år sedan när man kunde vara vaken hela nätterna utan problem. Nu lider jag av en sen natt i flera dagar efteråt. Ålderdomen, ålderdomen...
YOU AND ME, WE´RE THE LIGHT AFTER DARK.
Här kommer än en gång en helg i bilder:
Orsaken till att vi åkte iväg på kryssning var alltså för att fira att min älskade vän Ann fyllde 25 år på torsdag. Resan blev tyvärr inte särskilt väldokumenterad eftersom min telefon var död största delen av torsdagen och jag sov största delen av fredagen. Men Sara, Cecilia, Ika, Jonathan och Torbjörn hann jag få på bild innan telefonen gav upp. Hade en ytterst rolig torsdagkväll och natt! Med 15 så fenomenala personer som sällskap kan man knappast ha tråkit.
Efter att ha sovit nån timme steg jag och Ann upp för att hinna till frukostbuffén. En del av vårt sällskap hade ännu inte gått och sova och andra hittade vi sovandes lite här och där på båten. Efter frukosten återvände jag till sängen (och det fantastiskt sköna täcket som jag gärna hade tagit med mig hem) igen och sov mer eller mindre hela dagen.
Tog mig upp ur hytten några varv, bland annat för att gå ut på däck och njuta av solen. Och joina resten av gänget i baren en stund. Men jag trivdes ganska bra under täcket och det kändes som en bra idé att vila upp mig lite, eftersom jag hade en hel helg kvar att orka med.
Klockan åtta på fredag kväll var vi tillbaka i Åbo och jag hoppade genast på en buss (som var lika fullproppad som en Filippinerna-buss bortsett från takpassagerarna) in till torget och mötte upp ett helt gäng österbottningar inne på Fransmanni. Åt lyxmiddag med världens godaste efterrät och drog sedan vidare till Koulu en stund. Men innan klockan slog ett var vi inkvarterade på Domus och jag kunde återgå till sysselsättningen för dagen: sovandet.
Lördagen gick åt till lite akut shopping inför kvällen och noggranna förberedelser tillsammans med Linda, Tove och Cila. När klockan blev sex traskade vi sedan iväg till Kåren för att fira Österbottniska Nationens 87 år.
Temat för årsfesten var Kalevala, därav bordsnamnet. Kvällen till ära fick jag agera bordsherre åt min vackra bordsdam Anna-Cecilia.
Övrigt bordssällskap bestående av Linda och Andras. När bankettmiddagen var över (många timmar senare) blev det vals och tango. Farliga saker ska jag säga er. Min ena fot är smått ur funktion eftersom någon (hmm.. högst antagligen jag själv - det här med pardans är inte direkt min starka sida kunde jag snabbt konstatera) hamrat en vass klack i den under dansen och den som bäst håller på att svälla upp till oigenkännlighet.
Annat fint folk på plats: Cila, Emilia och en trött Iiro samt allas vår alltid så fotogeniska Micke och Jessica.
Klockan två avgick bussen vidare till nachspielet vilket var en ytterst underhållande tillställning. Satt mest bara nersjunken i en trasig skruttsoffa och skrattade åt allt och alla. Bilden ovan beskriver stämningen ganska bra tycker jag. Efter klockan sex nån gång började dock min energi dala och strax innan sju fick jag Linda och Andreas med mig via Subway och sedan hem för att sova. Kröp under täcket klockan åtta och vaknade pigg som en mört klockan tio. What´s wrong with me?
Tog det lugnt några timmar och traskade sedan iväg till bussen (genom ett soligt och vackert Åbo) och påbörjade hemfärden. Sov allt som allt kanske en halvtimme på bussen och jag förstår liksom inte hur jag fortfarande hålls vaken...
Känner mig något sliten men så otroligt nöjd med helgen. Åbo är alltid väldigt bra för mitt humör och jag blir alltid lika fascinerad av människorna i ÖN. Så tack Linda, Cila, Jessica, Johan, Tove, Micke och Andreas och alla andra gamla och nya bekantskaper för att jag får snylta på er förening och ert Åboliv och ni orkar ta hand om en vilsen liten Vasabo med jämna mellanrum! Och tack Ann för den fenomenala idén med födelsedagskryssning (...och vi fortsätter nästa helg...)!
SO GOODBYE FOR A WHILE, I`M OFF TO EXPLORE, EVERY BOUNDARY AND EVERY DOOR, I`M GOING NORT.
Jag lyckades aldrig komma igång med Deadwood själv trots några försök, men med litet draghjälp går det fenomenalt! I like it!
Den här veckan har blogg-tystnaden inte berott på händelsebrist utan snarare på mitt plöstligt aktiva liv och myckna socialiserande. Sedan i söndags har jag hunnit med Deadwood-maraton del 1, mysig frukostdejt, mycket inspirerande kvällste-diskussioner, mitt i natten-chill, lunchdejt och Deadwood-maraton del 2. Det är nästan så att man blir trött. Fast tröttheten beror nog mest på att min nästan-tvillingbror-men-inte-riktigt varit i stan och vi satt hos Beni till halv 3 inatt och var allmänt nostaligiska. Nu finns det en del av mig som helst skulle isolera sig för resten av veckan, men den delen ignorerar vi helt kallt. Imorgon bär det nämligen av mot Åbo på födelsedagskryssning med Viking Grace och ett stort gäng närpesbor, och när vi återvänder stannar jag i Åbo och går på årsfest med lite andra närpesbor. Har på känn att jag kommer att vara mer eller mindre död när jag återvänder på söndag kväll, men det är smällar man får ta... E vaar noo bra hitsche!
BUT YOU SEE I CANNOT SETTLE DOWN, THERE´S JUST TOO MUCH LEFT UNFOUND. I KEEP DRIFTING LIKE A CLOUD ON THE WIND, ON THE WIND.
Efter cirkus två veckor av skärpt kontroll är jag åter tillbaka till att känna mig hög när blodsockret ligger på 12. Ett glädjeskutt för det. Idag har jag varit på lunchpizza med familjen. Nu är det snöstorm ute och jag ligger på soffan och tänker inte göra något aktivt på hela dagen. Jag har böcker som ska läsas. Först ut är Cloud Atlas, så att jag kan gå och se den på bio nästa vecka. Tack för tipset Hanna, den verkar strålande.
I`VE GOT MY LIFE IN MY HANDS AND YOUR LOVE IN MY HEART.
Jo alltså. Det blev inget Helsingfors den här veckan. Det får blir ett senare projekt. Men jag har varit glad och nöjd ändå. Har mest bara suttit på soffan och pluggat (om kristendomen i nazist-tyskland till exempel) och tittat på NCIS. Hade glömt hur bra det är. Och solen har visat sig vilket gör hela livet litet vackrare. Veckans störtsta sociala bedrift blev kvällens biobesök med Jonas. Gangster Squad. Okej film, lite rörig stilmässigt, inget speciellt. Förutom Ryan Gosling då förtås. Han är mycket speciell. Och Emma Stone, henne gillar jag!
Annars har jag sökt en praktikplats, lyssnat på Clare Maguire (som av någon orsak alltid ger mig vårfeelis), testat årsfestfrisyrer (det är galet svårt att fläta håret med huvet upp och ner!) och köpt en hel massa böcker. 3 böcker för 12 euro på Suomalainen. Problemet var att jag hittade en massa böcker som var andra boken i en serie, och eftersom de var så billiga kunde jag inte låta bli att köpa dem. Så nu måste jag hitta första delarna nånstans också. I slutändan blir det liksom dyrt either way. Nåja. Värre laster än böcker kan man väl ha.