AND THE GROUND IS FROZEN AND THE AIR IS COLDER, BUT MY HEART IS OPEN, BEATING OUT OF TIME.
Jag sitter mitt i allt och söker praktikplats på studiekansliet och tycker att det skulle vara ett jätteroligt jobb. Eftersom jag har ett halvtidsjobb som på sommaren är mer som en dag i veckan och dessutom borde ha fyra veckors semester känner jag behov av lite utfyllnad i både kassan och sysselsättningsmöjligheterna. Och vad är då bättre än att få administrera och organisera lite mer!? Let´s hope this works out.
IF I HOLD YOU TONIGHT I MAY NOT LET YOU GO.
Mitt i allt blev det fart på mig och plötsligt har jag en massa roliga saker inplanerade de närmaste veckorna. Planen för den här veckan är att ta mig till Helsingfors. Fortfarande osäkert, men jag hoppas på att jag lyckas. Veckan efter det åker jag först på födelsedagskryssning med 16 andra partytyper och sen stannar jag i Åbo på Österbottniska Nationens årsfest. Och helgen efter det blir det födelsedagsfest i Närpes. Det känns fint. Jag behöver nog lite roligheter att se framemot.
Så ikväll har jag varit hos syster och provat hennes äldstes dans-utstyrsel. Fint att kunna knycka långklänningar av sina småsystrar istället för att behöva investera själv. Det här blir hur bra som helst. Efter fem år som studerande är det till sist dags för min första årsfest. Känner att det är dags nu, medan jag ännu har chansen.
SHE WILL RAISE THE WINDOWS HIGH, LET THE LIGHT COME STREAMING IN, AND THOUGH THE WIND WILL BURN HER EYES SHE WILL LEARN TO BREATHE AGAIN.
Idag har jag bara läst. Hela dagen. Det finns bra böcker och så finns det bra böcker. Det finns böcker som är bra på grund av att de är fantastiskt skrivna, har vackert språk, har en fantastisk story och bara annars är fantastiska. Exempel: The name of the wind. Sen finns det böcker som är bra trots att de är dåligt skrivna och man stör sig på karaktärerna, bara för att de på något sätt ändå lyckas fånga en - nästan mot ens vilja. Exempel: Twilight. Sen finns det böcker som ligger nånstans där mittemellan. The Hugergames är en sådan. Jag kan egentligen inte bestämma mig för vad jag tycker om den, men igår började jag läsa min samlingsvolym för andra gången och nu ska jag precis börja på tredje och sista boken. Jag kan liksom inte slita mig från den trots att jag vet vad som händer. Trots att jag stör mig på huvudpersonen ganska ofta. Men storyn är bra och språket är okej. Så den hamnar ändå inte i Twilight-kategorin. Jag kan liksom inte placera den. Bara läsa läsa läsa och läsa.
Ibland får jag riktigt dåligt samvete när jag isolerar mig så här mycket. Jag trivs, men det känns nästan som att jag har en skyldighet mot människorna runt mig att åtminstone låtsas vilja vara social (och det är inte det att jag inte vill det, men just nu är jag bara ännu mer bekväm än vanligt med att vara ensam så jag lyckas inte ta några som helst initiativ till att socialisera mig). Så jag kan inte njuta helt av ensamheten eftersom det känns som att jag gör något fel. Meeen, jag försöker att inte ta det så hårt. I know I´ll be back to normal in a couple of weeks.
Och ursäkta för alla långa flum-inlägg ;)
I WANT TO CLIMB LIKE A CHILD IN A TREE, I WANT TO LOVE LIKE THE MAN WITH NOTHING TO LOSE, I WANT TO DIE WITH MY HEART ON MY SLEEVE.
Det här skrev jag egentligen för flera veckor sedan, men min kära vän Simone påminde mig om ämnet igen för några dagar sedan och jag kände att jag lika bra kan publicera mina funderingar ifall någon känner för att ta del av dem. Kommentera gärna om du har andra åsikter och synvinklar!
Har funderat en del på det här med osjälviskhet/själviskhet de senaste dagarna. Läste nyligen en text av C.S. Lewis där han menar att den gamla kristna dygden kärlek idag ersatts av osjälviskhet - att det faktum att man avstår från sitt eget bästa för någon annans skull blir det som värderas högst. "Som om den försakelsen, och inte de andras lycka, var det mest betydelsefulla." Bibeln talar mycket om att vi ska förneka oss själva och följa Kristus, men den talar aldrig om försakelsen för försakelsens skull. "Nästan varje beskrivning av vad vi ytterst uppnår om vi gör det [förnekar oss själva och följer Kristus] vädjar i någon mån till begäret", skriver Lewis. Vi utlovas något i utbyte för våra uppoffringar, om inte i detta liv så i evigheten.
Över julen träffade jag en av mina högstadievänner som jag alltid diskuterar tro, religion och politik med. Vi hade en lång diskussion om människans själviska natur och han slog ner alla mina argument för att vi skulle kunna handla utifrån något annat än själviska motiv. Även om vi inte vinner något konkret på våra "osjälviska" handlingar, belönas vi ändå av vårt eget samvete när vi handlat enligt vad vi anser vara gott. De flesta kan väl hålla med om att känslan av att göra något gott för en annan människa är väldigt tillfredsställande, även om handlingen i sig själv kan vara långt utanför vår bekvämlighetszon.
Orsaken till att jag fastnat på det här ämnet de senaste dagarna är att jag funderat över om vi skulle betee oss annorlunda om vi bara kunde erkänna att vi i grund och botten är själviska och alltid handlar utifrån själviska motiv. Jag tror nämligen att illusionen om att vi är osjälviska väldigt lätt förleder oss till att bli högmodiga och stolta. Samtidigt finns det också något i oss som längtar efter att andra ska bekräfta våra uppoffringar och se hur "duktiga" vi är. Vi förväntar oss någon sorts utdelning för den uppoffring vi gjort, och om den inte kommer blir vi bittra. Om vi istället från början försonade oss med tanken om att vi i grund och botten gör allting utifrån själviska motiv, då inser vi att vi får vår belöning redan genom att vi handlar, och skulle förhoppningsvis vara nöjda med det.
Jag menar inte att vi ska sluta försöka vara osjälviska och aldrig mer tänka på någon annan än oss själva, men kanske vi kunde sluta leka martyrer eller helgon så fort vi gör en uppoffring för någon annans skull. Jag tror vi skulle må så mycket bättre då. At least I would.
AND I WILL BUILD A PLACE THAT I CAN CALL MY HOME, AND I`LL STILL BE SINGING WHEN I GET OLD.
6200 tecken av 8000 skrivna. Om kyrkan som massmedium. Har just plöjt igenom en hel bok om hur information fömedlades genom kyrkan på 1600-talet. Tjohejsan. Nu övergår vi till TV-gudstjänster. Inte heller särskilt inspirerande måste jag erkänna, men jag får iallafall något gjort. Sitter på stadsbibban med alla minimala abiturienter och undrar över om de tror att jag är en av dem. Det känns som ett helt liv sedan jag skrev studenten. Då såg vi ut ungefär såhär:
<3
BUT I`M LONELY AGAIN TONIGHT, I CAN FEEL IT LIKE A KNOT IN MY SIDE. THEY KEEPT SAYING THIS IS PART OF THE RIDE BUT I`M NOT GETTING STRONGER.
Jag borde ha pluggat idag. Har deadline på en uppsats inatt. But that didn´t happen. Böckerna jag har som källor är så galet tråkiga. Jag försökte till och med lura mig själv genom att lova mig en shoppingtur till bokhandeln om jag läst halva boken före klockan fem, men inte ens det hjälpte. Så jag gick till citymarket och köpte rea-rosor och mjöl, bakade scones och påbörjade en mycket trevligare bok. Resten av kvällen tillbringades läsandes på soffan. Men imorgon ska jag definitivt sitta på biblioteket hela dagen. No excuses.
Sådär by the way, åt alla människor som försöker få tag i mig genom att ringa: sms:a, facebooka eller mejla istället. Det här med att tala i telefon är inte min grej och jag har alltid haft problem med det (förutom när jag talar med vissa utvalda individer). Och speciellt såhär i februari-/vinterdvalatider när min sociala förmåga är ännu sämre! Antar att min telefonskräck har något att göra med att jag inte kan förbereda min reaktion. Det känns som att folk alltid ringer och förväntar sig någonting, och jag får ingen chans att tänka utan måste genast komma med ett svar. Alltför ofta stänger jag bara av ljudet på telefonen eftersom jag tycker det är obehagligt att svara. Galet, jag vet. Men för allt i världen, messa i stället! Om du inte är min familj eller min chef förstås.
THEY SAY WHEN YOU`RE LOST THAT`S THE MOMENT YOU`RE FREE.
Idag träffade jag min diabetesskötare. Fattar inte hur en människa kan vara så cool och peppande som hon är. Vi synkar så sjukt bra och pratar lika mycket om allt annat i livet som om diabetes. I alla fall. Jag var nervös att mitt långtidsvärde skulle ha stigit i höjden efter mina två månader med virus i kroppen, ingen träning och dålig koll på livet och hälsan i allmänhet. Och visst hade det stigit - från 8,5 till 9,2. Men det är alldeles överkomligt. Så nu är det bara att köra hårt igen. Målet är att komma ner till 8,2 tills jag ska på läkarbesök i April. Då ska jag tigga till mig en insulinpump. Så det så.
Annars har jag jobbat, spårat iväg och längtat efter att organiserat hela världen tillsammans med Amanda och shoppat stolar till jobbet med pappa. Och solen sken och det var ljust ute hur länge som helst. Sämre kan man ha det.
NOW THE HOUSE IS QUIET AS A HOLLOW HEAD, AND I`M WALKING ROUND BUMPING INTO THINGS YOU SAID.
Jag är den mest sentimentala när det kommer till människor. Och samtidigt inte alls. En del individer kan jag ha haft väldigt litet att göra med och ändå minnas dem i åratal och tänka på dem med saknad allt som oftast. Andra kan ha varit en stor och viktig del av mitt liv utan att jag har några problem att släppa dem och gå vidare. Men just nu känns det som att jag samlar på mig extra många människor som jag går miste om alldeles mot min vilja. Inte som att människorna i fråga försvinner ur min omgivning - mer som att relationerna rinner mellan fingrarna på mig och jag inte lyckas göra något för att hålla fast dem. Kanske för att människorna i fråga är viktigare för mig än vad jag är för dem, eller för att omständigheter gör att vi glider ifrån varandra. Oberoende hur det går till och varför det blir som det blir så suger det. Och ikväll kände mig lite melankolisk på grund av detta och kände för att plita ner det. Tack och adjö.
SOMETIMES OUR ONLY WAY IS JUMPING, I HOPE YOU`RE NOT AFRAID OF HEIGHTS.
Idag har jag känt mig så galet duktig hela dagen. Jag steg nämligen upp klockan 8 på min lediga dag och ringde tandläkaren för en akuttid. Har tänkt på det sedan December (men hostat lite för mycket för att klara av ett tandläkarbesök) och nu har jag haft ångest i två veckor och varje morgon försökt ta mod till mig. Jag håller definitivt på att utveckla en tandläkarskräck. Men - jag kom mig iväg. Inte så stor nytta med det dock. Tandläkaren var snäll och trevlig och kollade upp mina problemtänder och jag fick en ny tid för borrning och plombbyte och andra trevliga saker. I MAJ. Heja studenthälsan säger jag bara... Om det inte vore för den gigantiska prisskillnad skulle jag definitivt söka mig till en privat tandläkare. Nåja, nu kan jag ju iallafall fortsätta ignorera mina ilande tänder några månader till med gott samvete. Och hoppas att smärtan inte blir allför gigantisk när det en gång ska borras. USCH BLÄ FY.
Nog om det. Annars har jag bara fixat lite här hemma och pluggat. Det är fint när mina studier just nu bara går ut på att läsa Bibeln. Har en teologikurs om Gamla testamentet. Så idag har jag plöjt igenom hela Jesaja och lite strökapitel i Job, Psaltaren, Ordspråksboken och Jeremia. Man kan ju nästan bli på bra humör av att läsa så mycket Bibel!
GIVE YOUR HEART THEN CHANGE YOUR MIND, YOU´RE ALLOWED TO DO IT, CAUSE GOD KNOWS IT`S BEEN DONE TO YOU AND SOMEHOW YOU GOT THOUGH IT.
När jag ändå har bilder kan jag ju passa på att berätta att min Närpestur blev mycket lyckad. Lördagen tillbringades hos Tove och Micke med ost & vin, melodifestival och fenomenalt sällskap (och söt katt). Söndagen bestod mest av sömn och sen en lunch tillsammans med syster och Anders. Lunchen åt vi på farbrors frus ravintolapäivä-restaurang, där vi mumsade på laxsoppa, hembakt bröd och tårta till förmån för kvinnobanken. Tummen upp för det. Sen blev det bussen hem till stan och kyrka för hela slanten. Fin söndag tycker jag.
ON THE OUTSIDE YOU`RE FREE TO ROAM, ON THE OUTSIDE WE`VE FOUND A HOME, ON THE OUTSIDE THERE`S MORE TO SEE, ON THE OUTSIDE WE CHOOSE TO BE.
Okej, så jag har varit lite halvdöd både här på bloggen, på instagram och på facebook på sistone. So to make up for all the silence tänkte jag iallafall kasta in de få bilder jag knäppt den senaste månaden. Here we go.
Lite jag.
Lite människor som varit på besök.
Lite mat jag ätit.
Lite festlig arbetsdag.
Lite musik.
AND I CAN FEEL THE FIRE IN THE NIGHT WAITING HERE. BABY, IT`S LIKE WE`RE WALKING ON A WIRE THROUGH THE FEAR. TAKE MY HAND, WE`LL GET THERE.
Nu hoppar dennna - på sistone något asociala individ, på en buss och sticker till Närpes för att festa loss. Ha en fin lördag människor!
LOOKING AWAY TO A VIOLENT SKY, THERE´S A DEEP DARK RIVER RISING ON THE INSIDE.
Här kommer ett argt inlägg, varsågoda! När jag skulle gå i duschen här på förmiddagen kom det bara brunt vatten ur kran. Nu, när jag ska fixa lunch, fräser och sprättar kranen fortfarande bara ut brunt vatten. Ringde disponenten och frågade vad som var fel, och tydligen håller de på och byter kranar och nån pump, men att det kunde leda till problem för de som bor i huset hade de inte alls tänkt på. Och jag blir så arg. Har de liksom ingen skyldighet att meddela hyresgästerna i förväg ifall vattnet kommer att vara oanvändbart!? Som tur är så har jag inga stora planer idag så att gå runt oduschad är inte världens undergång, men jag börjar bli seriöst hungrig! Extremt dålig stil, och samma sak har hänt förr.
H. Sur och hungrig hyresgäst
.
EVERY NIGHT YOU TRY TO BLAME YOURSELF FOR SOMEONE THAT YOU`RE NOT.
Jo, här var det ju tyst. Resten av mitt liv är också ganska tyst. Har feber igen, och ligger mest bara på soffan med huvudvärk och skoluppgifter, så det finns inte särskilt mycket spännande att dokumentera. Sover mest hela tiden. Kan bero på febern, men jag har på känn att det är den årligen återkommande februaritröttheten. Det slår aldrig fel. Några veckor mellan januari och mars blir jag alltid galet trött och sover elvatimmars nätter och powenappar halva dagen. Och socialt går jag i ide. Men men, det går över. Det finns jobb att göra, uppsatser att skriva, böcker att läsa och serier att se, så det går ingen nöd på mig. Konstaterade här om dagen att jag är väldigt dålig på att ha tråkigt. Dålig på det som i att det nästan aldrig händer. Tur är väl det.
AND I WAS ONCE THERE, HANGING FROM THAT VERY LEDGE WHERE YOU ARE STANDING, SO I KNOW.
Har äntligen skickat iväg ett mejl åt min lärare angående min icke-existerande magistersuppsats som har deadline i påskveckan - passligt mitt i EC-kaoset. Och plötsligt känns livet lite lättare. Fattar inte varför jag alltid måste skjuta upp alla jobbigheter. Om jag bara lyckas ringa tandläkaren och banken imorgon så kommer jag känna mig duktig så att det räcker för hela veckan!
IT`S ONLY UP TO YOU.
Jag är inte särskilt aktiv här just nu. Ni får ursäkta mig och lyssna på det här istället. Har drogat Bronze Radio Return de senaste veckorna. Så galet bra musik. Och mysig video.