LOOKING BACK THROUGH TIME, YOU KNOW IT`S CLEAR THAT I`VE BEEN BLIND, I`VE BEEN A FOOL.

Måste skriva ett inlägg bara för att jag för en gångs skull råkar ha en bild från dagen. Jag har tagit ganska exakt tre vettiga bilder i Oktober månad (systemkamera-komsi komsi). Bilden ovan är iallafall en backstage-bild från dagens photoshoot efter Gudstjänsten. Hur kul som helst.

Ett par såna här söndagar till så är söndagarna definitivt min nya favoritdag. Idag har dagen bestått av bändövning, feelis-Gudstjänst, Amarillo-middag med syster, chill hos Benjamin samt O´Malleys-häng med Jullan och Jonas. Inte illa. Inte illa alls.

Och imorgon ska jag inleda den nya veckan med frukost med min favorit-Emppu och lunch med fina Bianca. Sämre kan man ju ha det i livet!

I SAID A PRAYER AND FELL ASLEEP.

ANTOHER DAY BEGINS, OH IT`S NOTHING NEW. THESE LESSONS COME TO ME DRESSED IN DEJA VU.

...och det här med att lyckas ta sig upp ur sängen medan det ännu är mörkt ute. I somras var det aldrig något problem att stiga upp halv åtta. Nu, däremot, känns det som att jag är tvungen att stiga upp mitt i natten.

Det mesta av min lediga tid går åt till att sova. Om jag bara har möjlighet sover jag flera timmar när jag kommer från skolan/jobbet. Hösten är mysig men jag behöver sol och långa, ljusa dagar för att funktionera.

Men förhoppningsvis vänjer jag mig snart.

WHERE DOES IT HIT YOU, WHEN YOU`RE ALONE? DO YOU LET IT GET YOU, LET IT FOLLOW YOU HOME?

Jag lever i en bergodalbana som vanligt. Ena sekunden är jag totalpeppad och tycker jag har världens roligaste liv. Nästa sekund är jag på bristningsgränsen och tycker att allt bara blir för mycket. Jag antar att jag alltid kommer att vara sån. Saken är den att jag känner så väldigt mycket så väldigt ofta. Men jag klagar egentligen inte, det är ganska intressant med omväxling. Och så länge jag känner mår jag bra. Det är när jag blir apatisk och tappar bort mina känsloreaktioner det börjar bli farligt.

Vilken tur att Gud är lite stabilare än jag.

FOR YOU I`LL FIGHT, I´D FACE A THOUSAND ARMIES. I`LL HOLD THE LIGHT AND NOTHING CAN DISARM ME.

Det finns vissa människor jag älskar extra mycket. Människor jag skulle göra vad som helst för.

Det behöver inte nödvändigtvis vara dem jag umgås mest med, eller ens synkar bäst med. Såklart älskar jag dem också. Men det finns vissa människor som ligger extra nära mitt hjärta. Som jag gråter för allt som oftast. Som jag bryr mig om nästan ohälsosamt mycket. Som jag inte klarar av att se ledsna eller må dåligt. Som jag gladeligen skulle bära alla världens bekymmer för om de bara fick må bra och vara glada.

Jag lyssnade för ett tag sedan på en kille som berättade om hur han kände när hans dotter låg på operationsbordet inför en livshotande operation. Han skulle ha gett sin arm och båda sina ben för att få ta hennes plats, om det bara varit möjligt. Och jag kände igen mig så totalt. Och gång på gång får jag konstatera att "Oj, det måste ju vara så här det känns att vara förälder".

Det betyder inte att de här personerna på nåt sätt är extra snälla, fina eller duktiga. Ibland kan de vara frustrerande och jobbiga. Men av någon orsak fortsätter jag att älska dem så ofantligt. Och jag fortsätter att tro på dem, No Matter What. Och jag vet, innerst inne, att det inte är jag själv som lyckas prestera fram den här kärleken. Jag har bara blivit smittad av en liten del av det Gud känner för just de här människorna.

THESE DREAMS STARTED SINGING TO ME OUT OF NOWHERE.

Sitter i soffan och myser efter en fin helg, och smygjobbar lite sådär innan veckan börjat. Det om något är bevis på att man har ett roligt jobb - när man frivilligt sitter och jobbar klockan tolv en söndagkväll.

Gårkvällen tillbringades med fina Elin på Leipätehdas lyssnandes på magnifika Timshel (check them out HÄR. Jag är småförälskad i låten Up and Down). Dessutom blev det en flippad tur Sundom-ABC-Sundom med mina favorit-töntar.

Och idag har det varit bandövning, gudstjänst och ledarsamling. Som avslutning på kvällen kom Jonas, Niclas, Oskar och Katri hit och frossade i nachos och maletkött. Och nu sitter jag här, übermätt och extra nöjd med livet.

FRIDAY NIGHT I`M GOING NOWHERE, ALL THE LIGHTS ARE CHANGING GREEN TO RED

Efter att ha tillbringat dagen med att förbereda kvällens ledarcoachning fredagsmyser jag nu tillsammans med Ruska och mammas välfyllda bokhylla i föräldrarnas tomma lägenhet.

Att dessutom ha fri tillgång till välfyllda matskåp efter att ha levt på vatten, bröd och nudlar i en vecka är lyxigt värre.

Life is good.

BUT A CERTAIN SIGN OF GRACE IS THIS, FROM A BROKEN EARTH FLOWERS COME UP, PUSHING THROUGH THE DIRT.

Foto: ND Strupler

KICKING THROUGH THE AUTUMN LEAVES AND WONDERING WHERE IT IS YOU MIGHT BE GOING TO

LET OUR VOICES RISE AND SING FOR ALL HE`S DONE. OUR FEAR IS OVERCOME, OUR GOD IS LOVE.

Tillbringade helgen med att agera reseledare för en hel busslast med vilda tonåringar påväg på festival i Helsingfors. Riktigt roligt var det, och skönt med lite miljöombyte. Hann träffa massvis med trevligt folk, springa runt i Helsingfors en aning och förstås spendera tid med mina fantastiska favoritungdomar!

Tack Fia för det moraliska stödet och tack allra finaste Jenny för det lyxiga privatlogiet! <3

Det här och det här blev helgens soundtrack.

ON A DAY LIKE THIS I WANNA CRAWL BENEATH A ROCK

SAY IT´S TRUE, THAT LIFE`S WORTH ALL THE DYING WE DO.

Såhär snygga var jag och Elin once upon a time. För sisådär fem år sedan.

Idag har jag varit både i skolan och på jobb men inte fått nåt gjort på någondera stället. Urk skulle man kunna säga. Men det gjorde jag inte. Istället sov jag två timmar när jag kom hem och stack sen iväg till Mällis med Elin. Har varit extremt isolerad från folk den senaste veckan så det kändes bra att sitta mitt i smeten några timmar.

I helgen är det Hesa och Actionfestival som gäller. Det ska bli kul, även om jag just nu mest bara vill spy på allt som heter busslista och anmälningar... Men hej, det fixar sej! Och jag får träffa Emilia och Nicke! Det blir bra det här.

OH, IN THE DARK, ON MY KNEE, WHEN I HEAR YOU SING TO ME..

Jag ligger under täcket och huttrar. Det kan vara ganska mysigt det också, så länge man blir varm nån gång.

Det har varit en bra dag idag. Mina kollegor är tillbaka från Sverige och vi får sätta igång och jobba igen. Dessutom har jag varit på bio med systrarna och Bina. Det var vi och fyra till i biosalongen. Som värsta privata filmförevisningen.

Nu ska jag mysa vidare.

2 - EN GAMMAL BILD AV MIG SJÄLV

Jag var så grymt cool när jag var liten, så gamla bilder av mig själv gillar jag. Det här var nångång mitt i min halsbands-period. Jag skulle hemskt gärna träffa mig själv när jag var liten, jag verkar ha varit en ganska chill typ.

1 – Presentera mig själv 2 - En gammal bild på dig själv 3 - Fem sanningar om mig 4 – En person jag saknar 5 - Dagens outfit 6 - En bild på en person som är snygg 7 - I min handväska 8 - En bild som gör mig glad 9 - Favoritbandet 10 - Mina rädslor 11 - En bild jag alltid skrattar åt 12 - Favoritfilm 13 - Jag och en klasskompis 14 - Om jag blev rikast i världen 15 - Den nyaste bilden av mig själv 16 – Pinsammaste minnet 17 - Mina ambitioner 18 - Min favoritplats 19 - Någon i min släkt 20 – Senaste lyssnade låten 21 - Saker jag stör mig på 22 - Detta skulle jag vilja göra innan jag dör 23 – Den fulaste bilden på mig själv 24 - Favoritårstid och varför 25 - Familjen 26 – Något jag är beroende av 27 – Favoritgodis 28 - Vad jag vill bli när jag blir stor 29 – Favoritplagget 30 - Ett sommarminne

OH, WHAT DO YOU WANT TO HEAR? WHAT DO YOU WANT?

AND I WONDER WHY WOULD I WAIT TIL I DIE TO COME ALIVE? I`M READY NOW, I`M NOT WAITING FOR THE AFTERLIFE.

Idag är det skola som gäller hela dagen. Under lunchpausen hann två personer med förvånad uppsyn konstatera att det var första gången de sett mig i skolan någonsin/iår.

I AM RESTLESS, I AM RESTLESS, I AM RESTLESS, LOOKING FOR YOU.

JAG HAR TRÅKIGT, TRÅKIGT, TRÅKIGT.

I GOT HALF A MIND TO SCREAM OUT LOUD, I GOT HALF A MIND TO DIE

Fatta vilken lyx att ha lediga fredagar och få inleda helgen med sovmorgon och senaste avsnittet av Vampire Diaries. Nog för att jag brukar ha en tendens att fastna i TV-serier, men det här är extremt. Så här noga har jag aldrig följt något förr. Pinsamt. ;)

I och för sig lyckades jag ju faktist jobba nån timme också innan jag gav efter och knäppte på veckans avsnitt, så helt förlorad är jag ju inte.

LOOK DOWN, THE GROUND BELOW IS CRUMBLING. LOOK UP, THE STARS ARE ALL EXPLODING.

JAG HÖRDE SÅNGER I MITT HUVUD, MEN DOM KOM ALDRIG UT

IT TAKES A LOT OF LOVE, MY FRIEND, TO KEEP YOUR HEART FROM FREEZING

Jag sitter på kommunikations-föreläsning och koncentrerar mig mer på bilderna som snurrar som min skärmsläckare än på finlandismer och vetenskapligt skrivande. Inspirerad av ovannämnda bilder vill jag just nu mest bara springa runt i en sommarskog.

Den här veckan är betydligt lugnare än den förra. Trots att mina kollegor alla är i Sverige och jag är ensam på plats på jobbet är det lugnt och skönt. Än så länge iallafall.

Så jag njuter av att göra inte så mycket alls och att vara alldeles för mig själv. Det behövs också ibland.

OH MY LOVE, LET ME HEAR YOUR VOICE COME THROUGH. I WANNA KNOW THE LOVE INSIDE OF YOU.