såhär ser det ut där vi bor, utsikten från matsalen/the feeding center

Jag är helt färdig idag. Är helt enkelt för trött. Vilket resulterar i att jag blir överkänslig och lider av känslostormar. Har redan hunnit gråta två gånger idag. Men det är bra med sådana dagar också. Man orkar bättre när man får ge utlopp för sina känslor mellan varven.

Sitter och skypear med Evelina nu. Skönt att höra litet hemifrån och få prata litet närpesdialekt.

Vi är mitt uppe i ett ungdomsläger här, hundra filippinos som bor vägg i vägg med oss. Det blir aldrig tyst, och oväsendet är nog det som gör mig så trött. Men nog gillar jag läget ändå.

 

Sitter hemma hos pastor Lito och försöker få nånting gjort nu när jag en gång slipper online. Aningen svårt eftersom man blir omringad av barn vart man än går. Dom är helt ljuvliga men ibland blir det liiitet för mycket uppmärksamhet.

Håller iallafall på att ladda upp en del bilder på facebook nu, så där kan ni kolla ifall ni vill se vad vi sysslar med här. Lägger väl några här också om en stund.

Idag har vi varit i Puerto Bello-en by som ligger kanske 15 minuters bussfärd från Merida där vi bor- och haft julfest och matutdelning för ett hundratal barn. Dessutom gick vi runt till några hus där runtomkring och prata med människor och bad med dem och en blind kvinno blev helad och fick sin syn tillbaka.

Jag njuter av livet. Vårt finska gäng är helt fantastiskt; jag trivs med människorna och vi har sjukt roligt tillsammans. Människorna här är öppna och otroligt gästvänliga. Får uppleva såna häftiga saker, och livet där hemma kopplar man bort helt och man glömmer att tiden går där också.

Jag skulle seriöst kunna vara här väldigt länge. MAAYO KAAYO! (som betyder mycket bra på cebuano)

Att det är den 20 december idag är svårt att fatta. Vi har haft en julfest för barnen ute i Benabaye på förmiddagen, men nån julfiilis var det ju inte direkt. Måste flytta från den tänkta platsen till ett annat ställe som låg mer i skuggan, så att inte barnen (och finländarna) skulle få solsting.

 

Allt rullar på och jag känner mig som hemma. Tror aldrig jag trivts så bra nånstans tidigare under alla team jag varit på. Sedan jag sist skrev har vi bland annat hunnit med besök i Puerto Bello, en heldag vid lake Danao (helt underbart) ett söndagsmöte där jag predikade, shopping inne i Ormoc, julklappspaketering och en hel massa annat.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det finns liksom inte ord för att beskriva livet här. Konstaterade idag att det bara är 19 dagar kvar tills vi kommer hem och jag börjar redan få separationsångest. I don´t wanna leave.

 

Just nu har jag ett helt gäng med småtjejer som sitter runt mig och är helt fascinerade av både mig och min dator.

 

Imorgon blir det julfest igen, den här gången i Puerto Bello.

 

Försökte ladda upp bilder men nätet är så långsamt så det lyckas inte. Försöker senare.

trång och svettig buss från Ormoc till Merida. Ljuvligt! :D

Edison <3 En dövstum fattig liten vild kille som är helt ljuvlig och har blivit vår heders-teamare.

Mätz och Alan uppe på taxibuss-taket.

vi blir enormt poppis överallt vi går bara för att vi är vita. Alla ropar "Americano!" efter oss.

 

NU ÅKER JAG!

HA ETT BRA LIV HÄR HEMMA! SES I JANUARI!

Vissa dagar funkar det inte riktigt. Livet alltså. Sådär när inget särskilt är fel men alla samlade små motgångar ändå bara vill slå ner dig i backen.

Jag drogar Jesus Cultures skiva Your Love Never Fails och försöker packa, diska och skriva skolarbete på samma gång. Det går sådär.

Men även om jag är smått nere kan man ju inte annat än vara glad innerst inne. Klockan 9:22 imorgon avgår tåget till Helsingfors. Sen blir det flyg Helsingfors-Amsterdam-Peking-Manila-Cebu (ja, vi åker med fyra olika flyg..) och till sist båt från Cebu till Ormoc. Vi borde vara framme nångång på onsdag eftermiddag. Och återvänder till Finland den 12 januari.

Nu ska jag plugga statistik. Tjohej.

Bara för att vi hade världens bästa julevangelium i går tänkte jag låta er ta del av det också, med vissa illustrationer från gårkvällens framförande. Det här är underhållning på hög nivå ;) (okej, en del är kanske litet inside men det är kul ändå... :P)


Och det hände sig på den tiden då Barack Obama och Anneli Jätteenmäki härskade över folken att det från dem utgick ett påbud om att alla människor skulle bli medlemmar på facebook. Alla gav sig då iväg för att bli det, var och en till sin stad. Så tog också Josef från Solf en sväng via ABC för att sedan åka in till Vasa. Han for dit med sin höggravida flickvän Maria. När de befann sig där var tiden inne för henne att föda…

Maria och Josef kommer incyklande.

Maria: Stanna Josef! Stanna!
Josef: Va e de babe?
Maria: Det ligger en kebabrulle på vägen! (Plockar upp det och sätter i munnen) Så där, okej nu kan vi fortsätta
Cyklar en bit
Josef: Så där ja, nu är vi framme!
Maria: Wow kolla! Dom har rea på jeansleggings, i alla färger! Vi kan väl gå in dit?
Josef: Jaajaa
Maria: Kom nu!
På vägen dit
Maria: Oo nej
Josef: Ja, precis vad jag också känner, kom nu vi går till Kurres jakt & fiske istället!
Maria: Aaaj, ajj (värkar)
Josef: Ojdå, det är ju stängt. Allt verkar vara stängt idag!
Maria: Josef, jag tror jag ska föda
Josef: Föda som i föda?! Föda, föda, Maria ska föda (får nån slags panikattack) Vad gör vi nu?
Maria: Jag vet inte, vi hinner inte till sjukhuset, vi måste hitta något ställe FORT!

Skyltar, closed, closed, closed.

Josef: Det finns ingenstans!
Maria: Här blir bra! (Springer in i bakom dopgraven)

Berättaren: Och hon födde sin förstförste son och hon lindade honom och la honom i en kundvagn, eftersom Pikkolo var det enda som var öppet en kväll som denna.



I samma trakt satt några alkisar vakna och filosoferade över livet. Då stod plötsligt en tant från Kela framför dem och Kelas härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

Markko: Voi jumalan auta



Tanten från kela (med finsk brytning): Var inte förskräckta! Någonting grymt roligt har inträffat. Kela har beslutat att ni från och med nyår kommer få höjt socialbidrag. Dessutom har idag en Frälsare blivit född åt er här i Vasa och han är Messias, Herren. Och det här ska vara beviset: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en kundvagn.



Och plötsligt hördes Hillsong-musik över hela torget och tanten från kela och alkisarna prisade och lovade Gud!
-Kelatanten flyger iväg-

Jussi: Nää hödo, nu far vi till pikkolo för att se det här som har hänt! Vi kan ju panta nå flaskor på samma gång.

Berättaren: De skyndade iväg och fann Maria och Josef och barnet som låg i kundvagnen.

Jussi: Oj va gollo!
Markko: Vet ni vaa? En tant från kela sa att det här barnet är Messias, Frälsaren! Ganska nice elä va?
Jussi: Jaanåhe!
Markko: Höhhö
Jussi: Höhhö



Berättaren: Alla som hörde det förundrade sig över vad alkisarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta och skrev en facebook-status.

Facebookstatus kommer upp på skärmen: Vitsi va vild kväll!!!

Bara för att inte den här historien ska bli alltför olikt originalet kom ett får och en åsna också till pikkolo för att se jesusbarnet. Eftersom alkisarna var djurallergiker vände de tillbaka till sin parkbänk och dom prisade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som tanten från kela hade sagt till dem.

 

Vi hade e superbra (och lång) julfest igår. Litet stressig och energikrävande för mig men det var helt klart värt det.

 

Här är en småflummig filmsnutt från vår version av Just the way you are som Jag, Jakob, Jonas, Benjamin och Jonathan framförde tillägnad vår fenomenala ungdomsledare Anders.

 

Bilder kanske jag lägger upp senare.

...man kan inte alltid vara seriös...

 

Ikväll är det julfest som gäller för hela slanten. Att jag egentligen borde sitta hemma och kurera febern och halsrosslet struntar jag i. Jag missar inte julfesten, punkt.

 

Hur det ska gå att sjunga är dock en väldigt bra fråga. Även om halsen är betydligt bättre idag än igår låter jag fortfarande väldigt manlig :P

 

Sen kommer Felicia och Lena hit över natten och imorgon är det bandövning och packning som står på schemat.

 

Bruno Mars snyrrar på repeat här. Nöter in stämmor för kvällen. ;)

 

 

OH YEAH.

Efter en alltför aktiv förmiddag-med tanke på att jag är sjukskriven igen- har jag nu bytt om till pyjamas och ska spendera resten av dagen i soffan eller sängen.

Igår blev det ännu en närmare tretimmars övning med Jonas, Jakob och Benjamin efter att Evelina klippt mig. Det var verkligen inte så smart med tanke på att jag lät som en kråka och fick kämpa för att alls få några toner ur mig, men trevligt var det ändå. I morse ringde jag och sjukanmälde mig (med icke-existerande röst och på finska-två utmaningar in one). Resten av dagen har sett ut som följer: hälsovårdaren->frukost på stan->läkaren->hem efter fler recept->apoteket (i 40 minuter!) för att hämta ut mediciner (för nästan 70 € :S)->twinrix-vaccination->svalgprov->lunch med Ika.

När jag än gång är innne i mina aktiva perioder är det svårt att stanna av. Sen att man hamnar att springa mellan studenthälsan, apoteket och mehiläinen i flera timmar varje gång man är sjuk är ju litet ironiskt.

Men nu ska jag vara tyst som en mus, sova litet extra (och fixa alla mina skolarbeten) så att jag förhoppningsvis är i tillräckligt bra skick för att fara på vår SuperFridayChurch-julfest imorgon. Nåja, jag kommer ju att fara dit oberoende hur jag mår men det skulle ju vara trevligt om jag fick ljud ur mig när jag försöker sjunga... :P

Jag tycker livet är trevligt trots vissa motgångar. Jag trivs. Att jag snart befinner mig i 30-gradig värme tillsammans med 9 fina vänner gör ju inte livet värre precis.

Sömnbrist, tidsbrist, stess och neverending förkylning är ingen bra kombination. Som bäddat för både mental&physical breakdown.

Satt på föreläsning en halvtimme innan jag gav upp. Koncentrationsförmågan och orken är icke-existerande.

Istället gick jag och köpte ett alltför dyrt shortspar från Sportia för att åtminstone ha ett anständigt plagg att klä på mig nästa vecka och de kommande.

Nu väntar jag på välbehövligt besök.

Idag när jag cyklade från dagis till skolan hittade jag en lekpark som jag helt hade glömt existerar. I samma sekund jag såg den fylldes jag med en hel massa barndomsminnen från tiden när jag var vasabo. Hade ingen aning om att den fanns just där, eller att den faktiskt existerade på riktigt och inte bara var en dröm. Häftigt.

Sen kan jag ju informera er om att jag är sjuk igen. Halsen sväller fast, huvudet dunkar och väger ett ton. Den enda orsaken I´m still up and running går under namnet värktabletter-i mängder. Jag har liksom inte tid att bli sjuk nu. Idag ska jag ännu hinna med en föreläsning, shorts-shopping, en ledarcellsamling, klipptid och hundra skolarbeten. Men jag börjar se ett mönster. Sjuk-får antibiotika-blir frisk-är frisk i två veckor-blir sjuk igen. Fjärde gången nu.

Igår hade vi julavslutning med cellen. Fy vad bra och fy vad fina tjejer! Vi åt julgröt, öppnade julklappar och skrev fina saker åt varandra. Nu har jag två hela papper med fina komplimanger och uppmuntrande ord att hänga upp på väggen. Så fint att jag fick en tår i ögat. Eller två.

Nu ska jag kurera mig med litet choklad och sticka iväg och lyssna på Fjalar som svamlar om statistik i två timmar. Wish me luck.

Inatt drömde jag att jag sov ett helt dygn och pappa blev jättearg på mig när jag vaknade klockan 12 på natten och skulle stiga upp.

Ikväll har jag bakat pepparkakor hemma hos den gästvänliga trion på kaserngatan. Eller inte bakat så mycket, men dekorerat och ätit.

Sen har vi hälsat bästaste Davud välkommen hem efter tre månader i Iran. Det hela utmynnade i en jamsession i Sion.

Nu är det 5½ timme tills jag ska stiga upp och fara till jobbet, och jag har knappt hunnit med hälften av vad jag skulle göra idag.

Ibland blir jag bara så arg även om jag inte har någon rätt till det. Eller kanske jag har, det är det jag inte vet. Jag skulle iallafall behöva nån att avreagera mig på. Nån att slå på, nån att skrika åt. Eller bara förklara åt.

Men nu ska jag gå in i Filippinerna-mode och försöka få ner litet tankar på papper. Eller dator.

(Morgondagen består av jobb-skola-närpesfärd-celljulfest-buss tibax till stan, så jag är antagligen ganska frånvarande hela dagen)

Den här tiden om en vecka borde vi vara på flygplatsen.

Jag lever. Jag har bara litet för mycket att göra för att hinna blogga lika mycket som vanligt. Men helgen har ändå varit relativt chill, jag har bara inte varit hemma.

Igår:

• handlade jag nödvändigheter för de kommande fyra veckorna. Dyrt blev det och ännu dyrare kommer det att bli innan jag är klar.

• var jag på gudstjänst, hjälpte till i nattvarden och Filippinernateamet blev välsignade och ivägsända.

• satt jag på Benis köksgolv och drack vaniljglögg en stund med andra fina typer.

• satt jag hos syster och åt julmatsrester, hjälpte till med hennes skolprojekt och kollade Glee.

• bäddade jag ner mig på hennes soffa (där mitt mellan fiskarna och den gigantiska julgranen) för att undvika farliga våldtäktsmän på hemvägen.

Idag tvättar och städar jag, påbörjar packningen, skriver skolarbeten och mejl samt kokar chili con carne. Förhoppningsvis hinner jag med mass-pepparkaksbak hos Jossan, Fia och Ida ikväll också.

Idag har jag varit i skolan och avslutat en kurs. Jag har också firat jul med familjen hemma hos Evelina och Anders. Det var fint och maten var god. Och jag fick fina julklappar. Bland annat en kokbok, ett förkläde och en elvisp. Jag tror det var nån sorts pik.

Nu går jag in i absolut mys-läge och tänker inte göra nånting vettigt alls på resten av kvällen. Bara kolla nyaste avsnittet av Vampire Diaries och slöa. Gå och sova tidigt och sova länge. För även om jag mest bara gör roliga saker hela tiden och träffar roliga människor har jag knappt hunnit andas sedan i tisdags.

Det känns som att tiden rusar ifrån mig. 1½ vecka till avfärd och mitt schema är späckat. Fattar inte när jag ska hinna packa!

Kom precis hem från utskottsmöte i Tammerfors och måste sätta mig här en stund innan jag kan gå och sova. Det blir en kort natt; klockan sju börjar jag jobba på nya dagisjobbet. Jobbar till tre, har ett planeringsmöte halv fem, middag med Elin därefter och bandövning klockan nie. Och sen jobb 7-15 på fredag och ledarjulfest/ungdomars psykiska hälsa-föreläsning samtidigt resten av kvällen. Sådär för att beskriva litet hur mina dagar ser ut fram till den 13 december när jag lämnar landet.

Men det är kul med mycket program. Än så länge är jag iallafall inte särskilt stressad för det mesta är bara roliga saker. Hoppas bara jag trivs bra med jobbet, för det har jag litet små-ångest för just nu. Men det brukar jag alltid ha innan jag börjar på med något nytt.

Nåja. Jag är iallafall glad att vi har så roliga utskottsmöten. Världens bästa gäng; jag känner mig hemma och kan vara mig själv (vilket jag tyvärr på sistone insett att inte händer alltför ofta) och skrattar ihjäl mig på samma gång. Hjärta.