VARNING: Det här är vad som fanns i mitt huvud just nu tydligen. Det handlar om hundra olika saker på samma gång och är inte särskilt sammanhängande.

På sistone har jag endast lyckats få blogginspiration när jag omöjligt har möjlighet att skriva. Sen, när jag sitter framför datorn, är mitt huvud tomt på ord som går att skriva ner här. Men nu. Kanske. Men det kan bli flummigt.

It´s black or white. Livet. Antingen eller. Det tror jag på.
Jag tror inte på gråzoner. De kanske finns i teorin men i praktiken är det alltid svart eller vitt.
Men jag vet också att när det verkligen gäller finns det så mycket som spelar in.
Inga gråzoner, men på nära håll, blandar färgerna sig. Inte smälter samman, men det kan finnas så mycket vitt mitt bland det svarta och så mycket svart mitt bland det vita. Inga gråzoner dock.
Du står alltid på antingen den ena eller andra sidan av sträcket, det går aldrig att balansera på linjen.

Min reaktion var så totalt annorlunda än jag hade förväntat mej.
Jag bröt aldrig ihop. Kanske det hade varit nyttigt. Jag sprang istället.

Januari var månaden jag sprang åt två totalt olika håll på samma gång. Once again.

Och det jag lärt mig av mig själv på sistone är att aldrig döma människor. Inte enligt hur de beteer sig eller enligt deras handlingar. Visst kan våra handlingar och det vi säger berätta något om vårt hjärtas inställning. Men de kan aldrig berätta allt. Det finns så mycket mer, så många djupa saker som inte alltid syns. Jag vill inte bli dömd efter mina handlingar, jag gör och säger så otroligt mycket dumma saker som jag inte menar eller vill. Därför har jag bestämt mig för att inte heller döma andra.

Det som ligger djupast och allra längst in i mitt hjärta kanske inte alltid kommer fram eller syns i mina handlingar-fast jag verkligen önskar att det skulle göra det-men det betyder inte att det inte finns där. Längtan och en beslutsamhet starkare än några omständigheter jag hittills mött.

Och jag vet alltid var jag hamnar till slut. I Hans famn. För så länge jag längtar efter Honom, efter att få leva nära och få leva det liv Han har för mig, kommer Han aldrig att släppa mig. Jag orkar inte alltid själv och jag vet inte vilken väg jag skall gå när jag är vilse. Men jag VET att han leder mej och jag VET att han är med mej.

Det går så mycket djupare än logik, intelligens och argument. I grund och botten handlar det bara om kärlek. Kan du bevisa att kärlek existerar, kan du se kärleken som sådan med dina ögon? Ändå tror du på den.

Det handlar inte bara om Guds existens, vara eller icke vara. Jag vet att inga argument kommer att kunna rubba min tro för den är inte heller byggd på argument. Den är grundad på en relation, på mitt liv, det jag sett och det jag upplevt, det jag känner och det jag vet, det jag lärt mej-inte av andra men genom att leva mitt liv.
För mig är tro det enda rationella alternativet.

(och alla ni som inte delar min tro och uppfattning, SNÄLLA sluta aldrig argumentera och diskutera med mej! :D Jag tar inte illa upp och jag blir inte arg! Jag älskar att höra andras åsikter och funderingar och samtidigt tvingas formulera det jag tror på så att någon kanske eventuellt möjligtvis kan förstå varför jag tänker och tror som jag gör. :D)

För det är dig som jag älskar
mer än tusen ord kan säga
mer och mer för varje dag
Gud bli mitt liv

Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Hos dej Jesus. Min trygghet.