Egentligen fattar jag inte varför det ska vara så svårt för mig att hålla koll på min Diabetes. Faktum är ju att jag mår så bra, främst psykiskt, när jag känner att jag har kontroll. Som nu. Även om mina värden inte är de bästa mår jag så sjukt bra bara för att jag inte behöver ha dåligt samvete hela tiden. För det har jag när jag väljer att ignorera att jag är sjuk. Jag tänker att allt blir lättare om jag bara struntar i allt jag borde göra, men det blir bara tyngre. Inte särskilt svårt att räkna ut men desto störra att agera efter.

 

Och egentligen ignorerar jag inte sjukdomen helt. Men jag ger den inte någon uppmärksamhet om den inte kräver det. Jag är välsignad med väldigt tydliga känningar och gör sällan något innan jag känner att jag har för högt eller för lågt. Så fort mitt blodsocker går under 4,0 börjar jag få insulinkänningar. Går sockret över 17,0 börjar jag också ganska fort känna mig törstig och utmattad. Dock går jag alltför ofta med värden över 20,0 bara för att jag blivit så van med det. 

 

Mitt mål nu är att komma ner till ett långtidsvärde under 8, helst 7,5, men mitt delmål är att komma ner till 8,5. Det känns egentligen inte särskilt omöjligt alls, eftersom jag vet hur jag ska sköta mig. Det gäller bara att hålla motivationen uppe tillräckligt länge för att hinna se resultaten.  

Jag vet inte var jag ska börja. Känner att jag behöver göra nånting drastiskt för att motivera mig till att hålla koll på min Diabetes. Mitt hba1c-värde ligger nu på 10,2 och har inte legat under 9 på många, många år. Precis som folk bloggar för att motivera sig till träning och viktnedgång måste man ju kunna blogga för att motivera sig till det här. Ett något mer svårförståeligt ämne för allmänheten kanske, men viktigast är ju att jag får skriva av mig.