Idag har jag tagit igen mig genom att sova länge, chilla med lillasyster och nu på kvällen har jag suttit vid köksbordet tillsammans med Tove och diskuterat livet. Jag kan inte sluta tänka på hur tacksam jag är över att ha kvar mina barndomsvänner. Det är något speciellt med att få träffa och prata med människor som man har känt sedan man var 9 år gammal.

Andra tankar som snurrar är att det här med att älska människor inte alltid är så lätt. Ibland känner jag mig så maktlös och allt som oftast önskar jag att jag kunde få bära den smärta som andra tvingas bära... Men det är inte så livet fungerar.